Såg sanningen i vitögat.

Yes, idag har jag varit på Xtravaganza där jag pratat lite med min konsult. Hon tyckte allt verkade jättebra så det är ju grymt.
 
När jag ändå var där, gjorde jag något jag var tvungen att göra. Jag behövde se hur pass mycket åt helvete allt gått på tre månader. Jag vägde mig och mätte midjan.
 
Det var helt klart inga roliga siffror på vågen eller runt bildäcken direkt..
 
Jag har gått upp nästan 12,1 kilo och dessutom blivit 9 cm fetare sedan i juli. Asbra, jag vet. Men jag får skylla mig själv eftersom jag misskött mig så som jag gjort. Nu ska jag nog inte tänka så. Jag är på gång igen och den här gången ska allt bli rätt gjort. 
 
Så nu har jag alltså gått ner 38,1 kilo och tappat 21,5 cm i midjan.
 
 
Spenderade även en hel timme i den här underbara stolen.
 
 
 

Mental Träning

Vet ni vaaad???
 
Jag har gjort mental träning igår kväll och imorse. Hur grym är inte jag? Nu jävlar är jag på gång. Nu ska jag bara få till det till en vana också så jag inte tappar stinget nu när jag väl kommit in i det lite.
 
Man kan jämföra det såhär:
 
En stol har fyra ben, Xtravaganza har fyra ledstjärnor. För att få viktminskningen att fungera och ett resultat som håller, så krävs det att man använder sig av alla fyra ledstjärnor.
 
Jag är ju ett bevis på att alla fyra behövs. Jag koncentrerade mig på den goda energin och rörelseglädjen. Till viss del den mentala näringen också. Men jag glömde den mentala träningen. Och ni såg ju själva vad som hände i somras. Allt föll.
 
Gör om, gör rätt!
 
 

Trött cheyyy

Jag vaknade 5, skulle jobba 7-12.30 och sen fick jag bli kvar till 17.00 istället.
 
Stressade som en gnu till mitt möte med Lena på Xtravaganza. Vi bestämde att jag ska fortsätta ha henne som coach samtidigt som Lovisa håller i våra gruppträffar. Helt ok i mina öron.
 
Vi snackade igenom hur det går med helfarten och hur mitt liv ser ut just nu. Hon påpekade återigen att jag måste använda mig av den mentala träningen. Så hon gav förslaget att eftersom mitt liv ser ut som det gör, för över spåren på mobilen och lyssna på det innan jag sover som avslappning. Jag har ju väldigt svårt att komma till ro just nu och vrider mig i nästan en timme innan jag somnar. Så vi får väl se vad som händer.
 
Hon sa att min hjärna är på en plats och tänker på saker medan min kropp arbetar. Jag måste få hjärnan och kroppen att arbeta ihop, inte var för sig. Så det blir full fart nu! Nu jäklar ska jag komma igång med spåren. Ska föra över spåren imorgon och sedan blir det till att ligga i med det.
 
Annars har allting gått bra. Helfarten går jättebra och jag är inte överdrivet trött så som jag var i februari då jag startade med helfarten. Det känns att kroppen är van detta så det är grymt. Trodde faktiskt inte att kroppen skulle anpassa sig så fort igen och ändå var det så svårt för mig att komma till skott.
 
Jag tror det handlar mycket om att jag är rädd. Min kropp förändras, jag förändras, tänker på ett annat sätt och får andra värderingar. Det är helt klart jag blir förvirrad över vem jag är när killar på stan helt plötsligt börjar kolla in mig istället för att titta bort när jag kommer gåendes. Det känns skumt. Därmed tror jag att jag omedvetet gör det svårare för mig själv eftersom det är en trygghet även om jag inte var lycklig när jag såg ut så.
 
 
Syns att jag är gladare och en helt annan person nu mot för den jag var i januari.

Målet är nära.

Ja, i onsdags var jag på konsultation eftersom jag kommit halvvägs på min viktresa.
 
Man köper nämligen ett års medlemskap hos Xtravaganza och de första 26 veckorna består av ett program som just heter 26. Därefter följer nästa program som heter Lifetime. Då får man en ny skiva med mentala spår (asbra, jag som redan ligger sjukt mycket efter med den första) och även en ny kundbok.
 
Kirsten som jag träffade (eftersom Lovisa var ledig), presenterade hela konceptet för mig eftersom de inte innehåller exakt samma saker som 26. Utan detta är lite mer djupt. Hon intervjuade mig också för att se hur allt gått hittills.
 
Hon satt även och räknade och kom fram till att OM jag skulle gå på halvfart från och med nu, så skulle jag nå mitt resultat i mitten av februari. Om jag går på helfart ett tag till, då når jag dit snabbare.

Känns helt sjukt när hon satte datumet 14 februari 2013 som att jag gått ner alla mina kilon tills dess. Helt jävla sjukt. Peppad som fan blev jag. Men likt förbannat norpade jag åt mig några godisar som stod på vardagsrumsbordet och åt. Varför? För jag tyckte synd om mig själv som varit uppe hela natten med morfar på sjukhuset och att jag helt enkelt var ledsen. Nu blir Emelie sur på mig. Förlåt!

22 juli. Dagen då allt sket sig.




Har laddat kylen!

Jajamensan. Nu har jag laddat kylen med massor av färdiga shaker som jag ska ha till helfarten. Så jävla smidigt att ha med sig en sådan i väskan som man kan äta när det behövs. Asbra!


Synd bara att de är så mycket dyrare än de andra shakerna...
 
Har haft lite peptalk med min fina Emelie idag medan David sa att jag fick lov att käka choklad eftersom jag varit så duktig idag. Haha fan då!

Försöker så gott jag kan.

Ja, jag har försökt så gott jag kan med helfarten och körde ganska hårt på det två dagar under total stress på jobbet.
 
Sedan föll det lite igen och jag åt två dagar.
 
Idag är jag på helfarten igen. Nu har det lugnat ner sig jobbmässigt denna vecka så det är ganska skönt att faktiskt kunna ta det lite lugnt också. Så idag kör jag på. Sedan får jag hålla mig hela veckan för att det ska fungera. Jag tror att bara jag kommer in i det igen så går det lättare.

Har pratat med min viktcoach om detta då hon ringde idag. Vi ska ses på torsdag innan gruppträffen och prata om allt då. Upptrappning och allt som sker just nu osv.

Hon sa något smart till mig, nämligen "Det som har varit, har varit och kan inte påverkas men det som är nu, är framtiden och den kan du påverka".
 
Hon har så rätt.
 
Förlåt om jag skriver om mina svårare dagar här just nu. Det kan inte vara roligt att läsa här när jag bara failar. Jag ska förklara allt så fort jag får tillfälle. Det är massor som hänt som jag inte skrivit om här och därför har uppdateringarna också blivit så som de blivit.
 
 
Nu blickar vi framåt.

Pratat med vikcoachen.

Tror nog jag måste ha den bästa viktcoachen faktiskt. Idag var hon ledig, vilket jag inte visste om. Skickade henne ett sms om allting och hon ringde upp mig på sin lediga dag, från sin privata mobil. Det kallar jag service.
 
Jag ska börja på min helfart redan ikväll på nytt.
 
Jag ska tänka på varför jag gör denna resa. Vad vill jag ha ut av detta?
 
När det känns tyngre så ska jag lyssna på min mentala träning eller försöka ta mig ut på en liten promenad för att rensa tankarna. Jag måste föra över de mentala spåren till min mobil så jag kan lyssna på det på jobbet också när det finns möjlighet till det.

Detta är sista spurten på min helfart och då ska jag fokusera på en vecka i taget, hur har denna vecka känts? Ska jag fortsätta?

Detta ska jag göra nu för att jag ska lära om mig på nytt, från scratch istället för att påbörja mitt nya leverne när jag redan återgått till gamla dåliga vanor för då var det tydligen svårare att få rätt med maten.
 
Hon sa även att man lätt kunde få sug om man inte påbörjade sitt ätande på rätt sätt eftersom man under helfarten har den bra balansen på alla substanser man behöver få i sig, vilket man inte har när man börjar äta på fel sätt.
 
Jag berättade även att det var efter att läkaren tvingade i mig snickersen som det började falla och hon sa att det inte var konstigt eftersom jag inte hade tänkt börja äta på det sättet och det var inte konstigt att jag kände som att jag misslyckats då eftersom jag varit så pass fokuserad så pass länge som jag varit.

Allt detta var sånt som jag egentligen visste och imorse tog jag mina fröer, omega3 och oljan eftersom jag hade för avsikt att börja med helfarten redan imorse. Då sa coachen att "nu åker du till ditt jobb, tar med en påse helfart och kör hårt".
 
Tydligen hade de i min grupp frågat efter mig i fredags när jag inte var på gruppträffen eftersom de ville se hur det gått för mig nu under sommaren. Så nu får jag köra hårt tills nästa träff så de ser att det faktiskt gått bra i sommar förutom de 2½ senaste veckorna.
 
 
Kommer ju faktiskt i mina måljeans nu. Något som var ett av mina mål med denna viktnedgång.

Skäms lite.

Jag var aldrig på gruppträffen i torsdags och jag har inte heller pratat med min coach. Jag har inte påbörjat helfarten igen och ja. Träningen skulle jag också komma igång med idag men så blev det inte heller.
 
Vad fan håller jag på med?

Känns nästan som att jag är rädd att förändras. När jag ser mig själv i spegeln känner jag mig bara äcklig och fet. Förtjänar jag verkligen att gå ner mer i vikt? Förtjänar jag att nå mitt mål? Varför gör jag såhär mot mig själv?
 
Det är många tankar som snurrar just nu. Jag måste skärpa till mig. Nu. Innan det är för sent. För jag vill aldrig komma dit igen. Aldrig. 2012 är mitt år. Jag ska bli lycklig med mig själv.

 
Jag, den 13:e dagen på min helfart.

Det finns inget imorgon.

Jag har funderat en hel del och kommit fram till en rätt så intressant sak. Det finns inget "imorgon".
 
Jag minns mig själv innan alla de gånger jag skulle försöka ta tag i mitt liv. Vissa gånger lyckades jag gå ner cirka 20-30 kilo, sedan föll allt och jag gick upp igen. Ni som följt mig här på bloggen länge, har ju även följt det.
 
Jag har alltid varit en sådan som tänker "jag börjar på måndag" eller "imorgon blir det andra bullar". Det har aldrig fungerat. Jag tror inte att det fungerar om man planerar att man ska börja en viss dag. För man lurar sig själv. Jag tror numer att det handlar om att man måste ta ett beslut "här och nu" och köra på det.
 
Jag minns när jag skulle börja på Xtravaganza. Detta var en lördag i februari. Anledningen till att jag just valde en lördag, berodde på att jag ville komma in i det hela innan jag började jobba på måndagen. Det fanns även en annan anledning till att jag valde en lördag för vet ni vad jag gjorde på fredagen innan jag började? Jag tog ett sista farväl till "mitt gamla liv". Jag köpte hem thaimat, chips, dipp, Ben & Jerrys-glass och ett Fazer Salmiakki-choklad. Allt detta tryckte jag i mig på en kväll. Helt sjukt.
 
Sedan dess har jag kört stenhårt på min helfart på Xtravaganza fram till den där söndagen för 2 veckor sedan då läkaren gav mig snickersen. Efter det har jag börjat fuska eftersom jag i min tröga hjärna ser det som ett misslyckande. Min helfart som jag aldrig fuskat på, var förstörd efter en snickers som läkaren tvingade i mig och därför kunde jag lika gärna fortsätta "för jag hade redan misslyckats". Visst låter det sjukt? Jag har gått ner 50,2 kilo men när läkaren tvingar i mig en snickers så har jag misslyckats.

Det är något jag skäms för, men något jag känner att jag måste berätta. Min viktcoach vet ingenting eftersom jag inte pratat med henne sedan den där dagen jag var på sjukhuset. Jag har dock en tid med henne på torsdag då jag ska träffa henne och då ska jag berätta allt som jag hållit på med de två senaste veckorna och då får vi planera hur jag ska göra med allting.
 
Jag känner mig lite dum och jag ser det lite som ett misslyckande. Jag vet inte varför jag gjort såhär och jag vet inte heller hur det kommer påverka mig och min fortsatta viktnedgång. Jag tror att jag gjort det eftersom jag varit hemma och sjukskriven. Jag har även haft en del motgångar både på jobbet och privat. Det är mycket som hänt dessa två veckor och jag tror att jag vänt mig till att fuska som en slags tröst just för jag inte riktigt vet vem jag är just nu.
 
Något jag vet, är att jag MÅSTE börja med min mentala träning. Jag tror det är där skon klämmer. Just att jag går igenom en förändring som måste stöttas upp mentalt.
 
Så alla ni som skriver att jag är duktig och att ni beundrar mig och att ni är stolta över mig (ja det finns faktiskt folk som skriver det till mig),  jag är ledsen om jag gör er besvikna. Men jag kände att jag måste berätta vad jag sysslat med de två senaste veckorna när jag varit sjukskriven.

En förändring måste göras nu. Inte imorgon, eller på torsdag. Något måste göras nu.
 
Det är mycket som jag måste jobba med, både psykiskt och fysiskt för att jag ska få ordning på allt som har med min vikt och min syn på mat att göra. Det är en lång resa kvar och jag hoppas ni fortsätter följa mig och min kamp.
 



En sak vet jag säkert, och det är att jag aldrig vill se ut såhär igen.
 

Tappat fokus.

Usch, jag känner själv hur jag har börjat tappa fokus nu på slutet.
 
Jag vet inte riktigt vad det beror på. Beror det på att jag är rädd att förändras eller beror det på att jag inte förstått att jag förändrats? Allt började efter de tryckte i mig Snickersen på sjukhuset. Innan dess har jag haft totalt fokus och den läkaren ställde till med detta.

Jag tror personligen att en del av detta kan bero på att jag inte kommit igång med min mentala träning så som jag skulle ha gjort för längesen.

Jag tror jag måste snacka med min viktcoach om detta och komma in på rätt spår igen. Så det inte skiter sig för mig...

 
 
 
 

Problem med maskineriet.

Jahaja, då var det dags för lite skitsnack dårå. För jag har helt plötsligt fått problem med nummer två.

Jag har varit in på Xtravaganza och snackat med min viktcoach och hon trodde att det skulle kunna bero på att jag inte tränar lika mycket just nu (eftersom jag jobbar på 4 ställen just nu) så kan tarmarnas rörelse tydligen påverka mitt bajseri.

Förra veckan gjorde jag nummer 2, 2 gånger. På onsdagen och på söndagen. Problemet är att jag är riktigt hård i magen samtidigt som jag kan gå runt att vara nödig utan att få ut något..

Min coach sa iaf att jag skulle öka på mina frön och istället ta dessa vid 2 tillfällen om dagen (2 msk) samt mer olja så jag nu tar det också 2 gånger om dagen för att smörja (0,25dl).

Dessutom ska jag koka 1 liter vatten med cirka 6 skivor ingefära i en halvtimme som jag sedan ska låta stå och svalna för att dricka det under dagen. Så vi får se hur det går. Om det inte kommer igång efter jag provat detta och om jag börjar få ont i magen så ska vi prata om att börja trappa upp så jag börjar äta igen.
Hon sa också att det inte var konstigt att det blev så för det tydligen kunde bli så under helfarten. Jag tyckte det var konstigt att det kom nu, efter 5 månader men då sa hon "det måste ju komma någon gång".

Dessutom har jag kommit på att jag måste försöka hinna med 30 min promenad dagligen också för jag saknar verkligen att röra på mig. Det kryper riktigt i benen på mig.

To be continued.


Det man inte har i huvudet...

....får man ha i plånboken (eller på bankkortet höhö).

Jag köpte en ny burk med omega-3 och en flaska med olja häromdagen för jag tyckte det var längesedan jag köpt sånt. När jag kom hem insåg jag visst att jag redan hade 3 burkar med omega-3 och två flaskor med olja kvar. Dessutom har jag ytterligare en flaska olja och en burk omega-3 på jobbet. Haha. Jaja, tur att det är hållbara saker iaf..

 
 
 

Fuskat mig ner i vikt?!

Jag fick faktiskt en kommentar på bloggen häromdagen att jag ska ha fuskat mig ner i vikt eftersom jag går på helfarten och då endast lever på pulver.
 
Till dig säger jag bara BAHAHAHAHAHAHA, håll käften.

Jag ser det inte som fusk för fem jävla öre. Varje dag kommer man i kontakt med mat, man umgås över mat, man stöter på mat hela tiden i mitt jobb då vi ska tillreda, servera och även mata. Hur fan kan det då vara en genväg när man har denna nära kontakt med maten samtidigt som jag inte får äta det?

Har du någonsin gått på pulver? Jag kan helt seriöst säga att jag alltid varit anti-pulver då jag tycker att alla dessa nutrilettsaker och modifastskit bara innehåller just skit. Det står att man kan leva på dem i 3 veckor och sedan ska återgå till en normal kost.
 
Jag har levt på Xtravaganzas pulver sedan den 11 februari. Idag har jag alltså levt på pulver i 5 månader. 22 veckor. 154 dagar vilket innebär att jag tillrätt mina shaker/soppor 462 gånger. Jag ska inte ens börja prata om hur många tusenlappar min mat, frön, omega3 och olja kostat men jag kan säga att det ligger på ett femsiffrigt belopp tillsammans med min vanliga avgift som tillkommer.

Varje dag har varit en kamp i att kunna kontrollera mig själv och mina eventuella sug. Visst, det är jävligt bekvämt att ha pulver och sluta tänka på att laga/handla mat men samtidigt krävs det en sån otrolig självkontroll, envishet och viljestyrka att alltid tacka nej till allt som alla bjuder på. Jag har fått en ögonöppnare på ett helt annat sätt än tidigare då jag nu ser vad alla egentligen trycker i sig för skit och hur annorlunda jag ska göra när jag börjar äta igen. Det är helt sjukt hur helfarten har ändrat mitt synsätt på maten, samt att jag numer kan bli tillfredställd av att lukta på något som jag tidigare gärna stoppat in i munnen.

Jag har verkligen fått mig en tankeställare och en nollställning av alla mina inställningar. Den dag det är dags för mig att börja äta igen, ska jag boka ett möte med min viktcoach på Xtravaganza för att få koll på vad jag får/inte fåt äta.

Ni får tycka att jag har fuskat mig ner i vikt men då får det stå för er. För ni vet inte vilken jävla resa jag gjort inom mig och hur pass mycket jag egentligen kämpat. Trots att jag levt på helfart, har jag tränat massor på gymmet, ofta dubbelpass och ibland till och med trippelpass. Alla jag känner har varit helt chockade över hur mycket energi och vilja jag har inom mig att jag kan träna så pass mycket som jag gjort, trots att jag bara får i mig cirka 500 kalorier om dagen. Och vet ni vad det bästa är? Jag har i 9 fall av 10 varit iväg och tränat själv, utan vänner eller andra som peppar mig till att träna. Det är jag själv som tagit mig till gymmet, bokat passen och dessutom genomfört dem.
 
Folk säger även "det kan inte vara hälsosamt att leva på pulver sådär länge som du gjort, du kommer gå upp allt igen när du börjar äta". Well. Jag har gjort läkarundersökningar och jag är frisk som en nötkärna. Och nej, jag har pratat med min viktcoach som säger att man normalt kan svänga upp-ner 2 kg som enbart är vätska. Hon säger även att min kropp är i så pass hög förbränning nu då jag gått på helfarten så pass länge som jag har, att jag nog inte kommer gå upp dessa kilon, utan fortsätta neråt. Jag har idag gått ner 50,2 kilo i vikt. Och det har inte varit en dans på rosor.

Jag må ha gått på pulver (vilket ni vet, samt mina närmaste) men det är inget jag skriker ut om överallt. Ibland ser jag folk som höjer på ögonbrynen när jag har med mig en shake i väskan som jag äter medan mina kompisar köper en bakelse, pasta eller kanske en hamburgare på Max. I början tyckte jag att det var jobbigt men jag har blivit så pass självsäker i mitt val att leva såhär att jag längre inte bryr mig. Vill ni andra döma mig för det, gör det då. Men det får stå för er. För jag har gjort ett val, ett val att vinna mitt liv tillbaka och en framtid som jag kan få ut mer av.

 

Min vardag på jobbet.
 
 
 
Min vardag på helfarten.

En oväntad vägning.

Hörni. Vet ni vad?
 
Jag har vart in på Xtravaganza och vägt mig idag. 2 veckor för tidigt men jag var tvungen efter att ha fuskat på vågen här hemma i förrgår. Jag tyckte nämligen inte att det kunde stämma.

Iaf.
 
På två veckor har jag gått ner ytterligare 5,2 kg.
 
Därmed har jag nu gått ner totalt 50,2 kg.

FATTAR NI???? 50,2 kg? Det är ju helt jävla sinnessjukt. Detta har jag gjort på 5 månader.

Jag är så jävla glad! Och i chock...

Vi snackade om en massa mer också men det berättar jag mer om imorgon.

Januari 2012                                                        Juli 2012

PANIKEN

som innfinner sig när man inser att man bara har en enda omega3-kapsel kvar som ska räcka tills på måndag.. Hur nu det ska gå ihop då jag äter 6 stycken om dagen. Inte hinner jag in till Xtravaganza heller eftersom jag ska jobba en massa. Not good, not good...


Längtan!

Jag längtar faktiskt efter att få börja äta igen. Det finns en del saker som jag verkligen längtar efter att sätta tänderna i, som:

- Ägg
- Makrillfilé i tomatsås
- Spenat
- Morot
- Vitlök!
- Majskolv
- Grillat kött
- Fisk
- Rökt lax
- Sushi

Jag vet fortfarande inte när jag ska börja äta igen. Det är verkligen skitsvårt att bestämma något sådant när man levt utan fast föda så pass länge som jag har..


Jag tror..

....att jag spenderar för mycket tid till att äta i bilen..


De här färdiga shakerna är förövrigt jävligt bra att ha med sig i träningsväskan så jag kan trycka en halv innan träningen och den andra halvan efter träningen.

Vägning nummer 3

Yesyes. Klockan åtta åkte jag till viktcentret för att väga mig. Pirrade riktigt i magen.

Klev upp på vågen, inställd på att ha gått ner 2-3 kg. Resultatet blev.......


Av dessa 11,3 kg var 10,2 kg rent fett. Detta ger ett resultat på -35,3 kg varav 29,1 kg i rent fett.

Midjemåttet hade minskat 8,5 cm på fem veckor så nu har jag tappat totalt 30,5 cm i midjan. Heeelt sjukt. Lovisa drog ut måttbandet och det måttbandet gick typ över mina höfter nu. Helt galet! Jag bjuder på fler måttresultat imorgon eller på lördag.

Jag har dessutom gått ner ytterligare 3,6 poäng på BMI-skalan vilket ger ett resultat på 11,5 poäng ner på BMI-skalan.

Ni kan tro att jag gick ifrån viktcentret med ett enormt leende på läpparna. Bra dag!

Bra jobbat Linda!

Jajamensan, kika på detta vetja!

Jag har FYLLT hela min del på rörelseglädjen och har därmed fått ett nytt häfte att börja fylla i. Riktigt nice att veta att man gjort allt detta. Känns riktigt bra.


Dessvärre går det lite mindre bra med den mentala träningen. Jag kommer inte igång! Jag får inte tummen ur röven att faktiskt ta mig för att göra det. Det konstiga är att det egentligen borde vara lättast att komma igång med då det tar cirka 15 minuter för varje spår. Visst är det konstigt?


Helfartsprat

Yes, jag har kört på 12 veckor nu på helfarten och jag kan väl säga så mycket som att jag är asnöjd. Min kropp mår bra (tror jag iaf) då jag känner mig pigg och kry. Jag har alltid haft väldigt mycket problem med magen och nu är den lugn.

Ibland har det varit svårt att komma ihåg/hinna med 3 hela påsar och då har det blivit 2 eller 2½ men jag tycker själv att jag har skött mig bra på den fronten också, speciellt den sista tiden. Däremot vet jag att jag dricker dåligt, speciellt under helgerna då det inte blir samma struktur på maten som det blir på jobbet. Om jag jobbar ser dagarna ut såhär:

Morgon (beror på vilken tid jag börjar): Tar mina fröer, omega3 och olja. Dricker därmed 3 glas vatten. Detta känns precis som en måltid då jag blir riktigt mätt av fröerna som sväller i magen.
Frukost (8:00): En halv påse. Cirka 2 glas vatten.
Lunch (11:00): En hel påse. Cirka 3 glas vatten.
Mellis (14:00): En halv påse. Cirka 2 glas vatten.
Middag (delas ofta upp på 2 då jag tränar och är olika tider): En halv påse.
Efter träning: En halv påse. 50 cl vatten.

Känner att jag fått till en bra struktur på detta nu. Känns dock som att det kommer ställa till det lite när jag ska börja äta igen. Exakt när jag ska gå in på halvfart har jag inte bestämt än. Det får helt enkelt bli när det känns rätt. Helst vill jag komma ner till en speciell vikt innan jag börjar äta igen men vi får se om jag gör så eller om jag börjar äta tidigare/senare.



Dessa är asbra att ha med sig i väskan om man ska träna eller om
kanske den man spenderar tid med vill fika, äta en glass eller liknande.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0