Jag är inte överviktig. Jag har en övervikt. Ser ni skillnaden? Jag tror att många definierar sig, gömmer sig bakom att vara överviktig. Det är då något man är. Saker man är, är svåra att ändra på och därför förblir de så.

 

Om man istället säger att man har en övervikt, låter det plötsligt mycket positivare och som något man kan förändra. 

 

När man vill gå ner i vikt, tror jag att det är bra att göra som man gör inom Xtravaganza, nämligen skapa en målformulering. Dessa målformuleringar ska vara smarta val. 

 

Specifikt

Mätbart

Attraktivt

Realistiskt

Tidsbestämt

Ansvar

 

Jag har tre målformuleringar;

- Jag Linda väger 75kg den 24/12-2013

- Jag Linda är fin i min brudtärneklänning i slutet av maj 2014

- Jag Linda springer runt Tosterup 1 maj 2014

 

Dessa mål är specifika, mätbara, attraktiva (för mig), realistiska, tidsbestämda och ansvaret ligger på mig. 

 

Vad ger dessa mål mig?

- Bättre kondition

- Tillfredsställelse

- Fina klänningar

- Lycka

 

Nu är det tänkt att jag ska gå på helfart i nio veckor. Därefter ska vi ha en utvärdering. När dessa nio veckor gått, ska jag ha gått ner 16 kilo. Det låter väl realistiskt? Jag och min coach kommer träffas var tredje vecka för att väga och mäta mig. 

 

Det känns som att vi har en plan som kommer fungera nu. Underbart!

 

Är den 12 september och tills dess ska jag ha tappat 5,3 kilo. Jag tycker det är ett helt okej och rimligt mål. Det är ungefär 18 veckor kvar tills mitt mål ska vara nått. Då ska jag alltså ha gått ner 33,1 kilo. Jag vet att det låter mycket och snabbt men tidigare har jag gått ner 50 kilo på 5 månader. Så detta ska nog också gå bra. 

 

Ju snabbare jag kommer ner mina kilon i vikt, desto snabbare kommer jag kunna börja öva på jämnviktsfasen. Det vill säga att hålla vikten. Hur jag ska äta för att hålla vikten. Hur jag ska tänka. Hur jag ska träna. Det är egentligen där som tiden ska läggas för mig. Hur jag ska leva i framtiden. Det svåra för mig är inte att tappa vikt, det svåra är att hålla den. 

 

Jag ska aldrig mer väga tresiffrigt igen. Aldrig. SÅ 

 

Kommer imorgon skriva om de mål jag skrivit ner, samt vilken plan vi tänkt för framtiden...

 

Riktigt härlig har denna helg varit. Den har väl kanske inte slutat på bästa sätt men fram tills det så har det varit riktigt bra. 

 

Nu är jag redo att kicka igång och lägga in en högre växel med allt vad det innebär. Imorgon börjar jag med mina powerwalks. Jag har även fått ett OK av min sjukgymnast och nu kan jag äntligen börja TRÄNA igen. Längtar tills jag får svettas röven av mig på ett spinningpass.

 

Annars är det väldigt mycket som händer. Roliga saker. Bra saker. Håll tummarna!

Sist hade jag gått ner 8,2 kg. Denna gång hade jag gått upp 1,2 kg. Inte så konstigt egentligen eftersom jag gick ner de 8,2 kilona när jag låg supersjuk hemma. Så antingen är det fläsk som jag gainat, eller så är det någon vätska eller liknande som försvann när jag var sjuk.

 

Jag känner mig iaf nöjd. Vi la upp en riktig plan också, jag och min nya coach. Det ska gå bra det här!

 

 

Ja, idag har jag både haft snack med min coach och vägt mig. Ojojoj!

 

Vi kom fram till en massa bra saker.

 

Är ni nyfikna?

Här får jag kommentarer där ni frågar varför jag inte är mer aktiv när jag sa att jag skulle vara det.

 

Anledningen till detta är enkel.. Jag har helt enkelt inte haft tid. Löjligt va?

Jag har spenderat massor av tid på sjukhuset tillsammans med min morfar. Livet har helt enkelt kommit emellan. I helgen har jag varit i Småland och hälsat på Marica. Vi var ute på lite äventyr om man säger så. Ska göra ett inlägg om detta.

 

Utöver detta så har mycket tid gått till att leta lägenhet. Full fart med andra ord. Massor av samtal och grejer..

 

Nu menar jag det jag skriver, nu SKA jag bli mer aktiv.

Imorgon ska jag in på Xtravaganza och prata med min nya hälsocoach. Lena, som hjälpt mig hittils, har tyvärr slutat. Men Kirsten har jag träffat på under min tid också så det blir bra det här!

Sitter just nu och ser en dokumentär som går på femman som handlar om en man i Australien som varit vältränad men sedan medvetet gått upp i vikt och nu ska han tillbaka. Intressant! Han ska på vägen ner, kämpa tillsammans med en tjej som förklarade mitt problem in i minsta detalj. 

 

Jag gick ner i vikt. Snabbt. Folk började se på mig annorlunda. Helt plötsligt började killar vända sig och för att kolla på mig. Killar kom fram till mig på uteställen och jag hade inte direkt några problem på den fronten. I och för sig har jag aldrig haft problem med killar. Inte ens när jag var som störst. Vänner började se på mig på ett annat sätt. Jag blev medbjuden på saker som jag tidigare tackat nej till, därmed slutat bli bjuden. 

 

I alla fall. Den här tjejen sa "första gången jag gick ner i vikt var jag inte redo, människor började se på mig på ett annat sätt, vilket gjorde mig osäker. Och livrädd". Det är ju precis detta jag skrivit om. Tjejen gick upp i vikt igen. Likaså gjorde jag. Inte allt, men en del. 

 

Jag har insett att Xtravaganza är skitbra men detta sitter djupare hos mig. Jag har därför bestämt mig för att få en remiss från läkaren så att jag kan få börja med KBT. Känner två personer som går på det, samt har ytterligare en bekant som rekommenderar det. 

 

Samtidigt ska jag såklart fortsätta med Xtravaganza. 

 

Och nej, det går inte dåligt nu bara för jag skriver ett peppinlägg. 

 

Håll en tumme! Ska bli mer aktiv här nu också. Jag lovar! 

Vaknade imorse lite taggad eftersom jag skulle in till Synsam i Ystad och prova ut nya glasögon. Ni med brillor känner igen känslan! 

 

Kommer dit, sätter mig och gör tusen undersökningar och tester. Slutar med att optikern säger; jag skickar en remiss till ortoptisterna i Kristianstad. Jaha? 

 

Jag har alltid skelat men alltid kunnat kontrollera detta. Dvs spänt ögonen hela tiden för att inte skela. Annars är det coolt som fan med vidvinkelseende. Men men. Öm i ögonen och känner mig alltid trött i dom. Försämrad syn har jag fått och förmodligen en skada. Inte kul.

 

Så jag fick gå därifrån utan en beställning på nya glasögon. Känns lite sådär. Skönt att få kolla upp det helt klart. Antingen så kommer det bli operation eller specialglas. Hoppas lite på en operation även om jag hört att den görs i vaket tillstånd efterom jag använder linser mestadels tiden. 

 

När kommer mitt flyt? Haha!

Då var det färdigt. Morfar kommer inte hem mer. Men skönt för honom att få den hjälp och vård som han behöver. Han ligger ju inne på sjukhuset. Inne på tredje veckan nu. Sist kom han hem en dag och sedan fick han åka in igen. Nu ska han flytta in i ett korttidsboende för att sedan få sin egna lägenhet intill boendet. Det blir nog bra!

 

Inte lätt att bli gammal. 

 

 

Då var det färdigt. Morfar kommer inte hem mer. Men skönt för honom att få den hjälp och vård som han behöver. Han ligger ju inne på sjukhuset. Inne på tredje veckan nu. Sist kom han hem en dag och sedan fick han åka in igen. Nu ska han flytta in i ett korttidsboende för att sedan få sin egna lägenhet intill boendet. Det blir nog bra!

 

Inte lätt att bli gammal. 

 

 

 

Hej!

Jag förstår inte riktigt varför du ska vara besviken? Jag är brutalt ärlig i min blogg och skriver om varje litet snedsteg som jag gör, vilket många mörkar skriver och enbart skriver det bra som händer. Detta gör jag eftersom det inte är en dans på rosor att gå ner i vikt. Fokus krävs hela tiden och jag har haft väldigt mycket som hänt på det privata planet, hela detta året har varit ett stort skämt. Fokus har funnits när energin funnits. När energin är som bortblåst pga att min morfar ligger på sjukhus, att jag och min pojkvän gjort slut osv. Det gör mycket. Sedan den dag jag och min pojkvän gjorde slut, har fokuset funnits. Hur skulle jag annars ha gått ner 8,2 kg? Jag har legat sjuk ja men hade lika väl kunnat satt mig och käkat glass/tyckt synd om mig själv. 

 

I vår har jag avlivat min häst som jag haft i mitt liv 16 år, jag har blivit nykär och myst till det med snask, min bil har gått sönder, jag har jobbat på ett ställe som inte var bra för mig, jag har en morfar som åkt in och ut på sjukhuset (han har alltid varit som en pappa för mig), jag fick en whiplashskada. Krossat hjärta. Osv. Jag har haft brist på mental näring och därför har min motivation inte riktigt funnits. Det kommer bli lättare nu när jag kommer jobba på mitt andra jobb där jag åker förbi gymmet varje dag.

 

Det är mycket mentalt som sätter stopp för mig. Det ligger på ett djupare plan. Och ska tas itu med. Mina mål är inte problemet. Förra året satte jag inte upp några mål, det fanns ingen planering med min viktnedgång. Min hälsokonsult frågade mig ofta vad syftet med min viktnedgång var, vad jag ville osv. Jag ryckte oftast på axlarna för jag visste inte. Nu finns en planering, riktlinjer för mig själv. En ny väg. Känns mycket bättre. Har även jobbat nu den senaste veckan, därav har ingen uppdatering gjorts här. Uppdaterar mer på Instagram. Där lär du se att jag har ett pepp mode iaf. 

 

Hoppas du fortsätter titta in, trots att du tycker synd om mig! ;)