Jag vaknade 5, skulle jobba 7-12.30 och sen fick jag bli kvar till 17.00 istället.

 

Stressade som en gnu till mitt möte med Lena på Xtravaganza. Vi bestämde att jag ska fortsätta ha henne som coach samtidigt som Lovisa håller i våra gruppträffar. Helt ok i mina öron.

 

Vi snackade igenom hur det går med helfarten och hur mitt liv ser ut just nu. Hon påpekade återigen att jag måste använda mig av den mentala träningen. Så hon gav förslaget att eftersom mitt liv ser ut som det gör, för över spåren på mobilen och lyssna på det innan jag sover som avslappning. Jag har ju väldigt svårt att komma till ro just nu och vrider mig i nästan en timme innan jag somnar. Så vi får väl se vad som händer.

 

Hon sa att min hjärna är på en plats och tänker på saker medan min kropp arbetar. Jag måste få hjärnan och kroppen att arbeta ihop, inte var för sig. Så det blir full fart nu! Nu jäklar ska jag komma igång med spåren. Ska föra över spåren imorgon och sedan blir det till att ligga i med det.

 

Annars har allting gått bra. Helfarten går jättebra och jag är inte överdrivet trött så som jag var i februari då jag startade med helfarten. Det känns att kroppen är van detta så det är grymt. Trodde faktiskt inte att kroppen skulle anpassa sig så fort igen och ändå var det så svårt för mig att komma till skott.

 

Jag tror det handlar mycket om att jag är rädd. Min kropp förändras, jag förändras, tänker på ett annat sätt och får andra värderingar. Det är helt klart jag blir förvirrad över vem jag är när killar på stan helt plötsligt börjar kolla in mig istället för att titta bort när jag kommer gåendes. Det känns skumt. Därmed tror jag att jag omedvetet gör det svårare för mig själv eftersom det är en trygghet även om jag inte var lycklig när jag såg ut så.