Yes, idag har jag varit på Xtravaganza där jag pratat lite med min konsult. Hon tyckte allt verkade jättebra så det är ju grymt.

 

När jag ändå var där, gjorde jag något jag var tvungen att göra. Jag behövde se hur pass mycket åt helvete allt gått på tre månader. Jag vägde mig och mätte midjan.

 

Det var helt klart inga roliga siffror på vågen eller runt bildäcken direkt..

 

Jag har gått upp nästan 12,1 kilo och dessutom blivit 9 cm fetare sedan i juli. Asbra, jag vet. Men jag får skylla mig själv eftersom jag misskött mig så som jag gjort. Nu ska jag nog inte tänka så. Jag är på gång igen och den här gången ska allt bli rätt gjort. 

 

Så nu har jag alltså gått ner 38,1 kilo och tappat 21,5 cm i midjan.

 

 

 

 

Vet ni vaaad???

 

Jag har gjort mental träning igår kväll och imorse. Hur grym är inte jag? Nu jävlar är jag på gång. Nu ska jag bara få till det till en vana också så jag inte tappar stinget nu när jag väl kommit in i det lite.

 

Man kan jämföra det såhär:

 

En stol har fyra ben, Xtravaganza har fyra ledstjärnor. För att få viktminskningen att fungera och ett resultat som håller, så krävs det att man använder sig av alla fyra ledstjärnor.

 

Jag är ju ett bevis på att alla fyra behövs. Jag koncentrerade mig på den goda energin och rörelseglädjen. Till viss del den mentala näringen också. Men jag glömde den mentala träningen. Och ni såg ju själva vad som hände i somras. Allt föll.

 

Gör om, gör rätt!

 

 

Ja, nu är det dags att ta itu med träningen på allvar igen.

Denna vecka har jag bokat 3 spinningpass och sedan har jag ju ridningen också såklart. Spinningen blir imorgon bitti, torsdag kväll och lördag morgon.

 

Nu har jag ju kört på med helfarten i 8 dagar och allt har fungerat bra, då är det dags för nästa steg som är träningen. Full jävla fart!

 

Jag ska göra plats på mobilen och få plats med mina mentala träning-spår ikväll också.

 

Idag har jag ridit en sväng på min fina häst också. Härligt!

Denna månad blir kärv eftersom både hästarna haft veterinären här och även katten opererats. Så jag har fått räkna alla Xtravaganza-påsar jag har för att verkligen kunna planera min mat. För jag kommer typ inte ens ha råd att andas denna månad. Jag har pengar på mitt sparkonto men de pengarna vill jag inte röra.

 

Måste ta kontakt med företaget jag arbetade för i sommar också. Jag har nämligen två månaders löner innestående där. Men jag vill inte prata med dom. De har betett sig illa. Så är det bara.

Annars har jag typ vaknat sex imorse och kunde inte somna om. Har typ köpt foder, varit på Ica och handlat, longerat hästen osv osv osv. Fixat med en massa jota iaf.

 

Jag skulle baka och började med det hela. Det sket sig dock för jag hade inget bakplåtspapper. Inte ok.

 

Jag vaknade 5, skulle jobba 7-12.30 och sen fick jag bli kvar till 17.00 istället.

 

Stressade som en gnu till mitt möte med Lena på Xtravaganza. Vi bestämde att jag ska fortsätta ha henne som coach samtidigt som Lovisa håller i våra gruppträffar. Helt ok i mina öron.

 

Vi snackade igenom hur det går med helfarten och hur mitt liv ser ut just nu. Hon påpekade återigen att jag måste använda mig av den mentala träningen. Så hon gav förslaget att eftersom mitt liv ser ut som det gör, för över spåren på mobilen och lyssna på det innan jag sover som avslappning. Jag har ju väldigt svårt att komma till ro just nu och vrider mig i nästan en timme innan jag somnar. Så vi får väl se vad som händer.

 

Hon sa att min hjärna är på en plats och tänker på saker medan min kropp arbetar. Jag måste få hjärnan och kroppen att arbeta ihop, inte var för sig. Så det blir full fart nu! Nu jäklar ska jag komma igång med spåren. Ska föra över spåren imorgon och sedan blir det till att ligga i med det.

 

Annars har allting gått bra. Helfarten går jättebra och jag är inte överdrivet trött så som jag var i februari då jag startade med helfarten. Det känns att kroppen är van detta så det är grymt. Trodde faktiskt inte att kroppen skulle anpassa sig så fort igen och ändå var det så svårt för mig att komma till skott.

 

Jag tror det handlar mycket om att jag är rädd. Min kropp förändras, jag förändras, tänker på ett annat sätt och får andra värderingar. Det är helt klart jag blir förvirrad över vem jag är när killar på stan helt plötsligt börjar kolla in mig istället för att titta bort när jag kommer gåendes. Det känns skumt. Därmed tror jag att jag omedvetet gör det svårare för mig själv eftersom det är en trygghet även om jag inte var lycklig när jag såg ut så.

 

Tredje dagen på helfarten och inget fusk. Nu känns det jävligt bra igen. Nu känns det som att jag är på gång..

 

Ikväll har jag varit på en inspirationskväll på Xtravaganza och efter det var det dags för andra Lifetime-mötet. Första gången jag träffar gruppen. En tjej som är med där, var ungefär lika gammal som jag och höll på med hästar. Vi hade samma mål och verkade rätt lika i sättet och med ungefär samma historia, det lilla jag hörde av henne iaf. Hoppas att vi ses nästa gång också och man kanske kan prata mer med henne. Vore skoj!

På inspirationskvällen blev jag väl en aning inspirerad men om jag ska vara ärlig så hade jag lite högre förhoppningar än det vi fick höra. Kanske var det så eftersom de var så pass mycket äldre än mig och lever så pass annorlunda liv än mig. De var två personer, en man och en kvinna. Kvinnan var 43 och mannen var lite äldre. Ja, jag vet inte.

Det jag fick med mig, var att jag faktiskt måste komma igång med det mentala. Det är en sak att höra coacherna säga detta men en annan sak att höra såna som gått/går Xtravaganzas program, säga det.

Gårdagen gick bra. Inget fusk och inget fall för frestelser och då hade jag världens fetaste godisskål framför mig på worket. Inte skoj eftersom mina absoluta favoriter låg där också men vafan.. Jag klarade av det iaf. Första dagen är klarad. Nu är det bara resten som också ska fixa sig. De tre första dagarna är jobbigast. Sedan vänder det.

 

Just because it burns, doesn't mean you're gonna die. You've got to get up and try.

 

Ja, Pinks nya låt går på repeat hos mig idag. Känns som den speglar mig lite för de första dagarna på helfarten så känner man sig lagom "off". Lite ont i huvudet, antagligen för man vänjer sig av med allt socker som man är beroende på och som finns i allt vi äter. 

 

Andra dagen på helfarten och än har det gått bra. Jag åt två munkar som Pauline stod och sålde igår men annars har jag kört på. Mycket men känner jag.

 

Idag städas och tvättas det för fullt och ikväll blir det jobb också.

 

Jag har smygstartat igång min helfart nu två dagar. Imorgon är det all in som gäller. Då ska jag komma igång på riktigt. Ska bli riktigt härligt.

 

På måndag ska jag på inspirationskväll på Xtravaganza och på onsdag ska jag på en individuell träff också. På måndag morgon innan jobbet ska jag på ett spinningpass också.

 

Så än har jag inte gett upp hoppet. Det ska ni ha klart för er. Jag hoppas att ni även har hopp för mig ännu.

 

 

 

Var ska jag börja?

Allt var toppen och sen blev det bara pannkaka av allt. Morfar har opererats. Katten ska opereras på måndag och jag känner mig överkörd av ett tåg. Försöker jobba så mycket som möjligt för att slippa tänka men ändå tänker jag hela tiden och lever i min lilla bubbla.

 

Måste verkligen komma underfund med vad jag ska göra med allting. Har mycket som tynger mig just nu.

Helfarten ska igång den också för den har jag ju failat igen. Ja, jag är jävligt svag. Jag måste verkligen komma igång. Bokar träningar, avbokar och ja. Får ingen som helst struktur på det hela. Egentligen borde jag tänka mindre om jag bara kommer igång med saker och ting.

 

Men vi får se.

 

Jag är ledsen att detta är en deppblogg just nu men ni förstår nog att det är sjukt mycket som hänt senate tiden. Det värmer att ni kikar in här varje dag fastän jag inte uppdaterar.

 

Kram på er!