Förra tisdagen var jag till min nya dietist för andra gången och vet ni vad hon sa?

Släpp kontrollen!

Jag är en sån som kör all or nothing. Om jag ska träna så ska jag träna varje dag, annars är det inte tillräckligt bra för mig. Om jag ska äta rätt så ska ALLT vara totalrätt, annars är jag dålig.

Det sitter långt inne i mig att förstå att om jag tränar 2 dagar en vecka så är det bättre än att träna 0 dagar. Det sitter även långt inne att förstå att om jag missköter mig lite en dag så är inte hela dagen förstörd.

Det är svårt när man växt upp med att allting alltid ska vara perfekt, annars är det inte bra nog. Det är svårt när man har så höga krav på sig själv och tycker att man är dålig bara för att man inte kan/hinner/orkar träna 7 dagar i veckan och aldrig ens unnar sig en chokladbit eller en pizza.

I slutet av januari/början av februari ska jag börja träna igen. Det är lika bra att vara realistisk och inte låta träningskortet ticka en massa tid när jag inte kommer att ha tid att träna pga att jag åker utomlands i januari och dessutom har en tenta innan dess.

Hoppas ni haft en bra jul allihopa som fortfarande tittar in här dagligen, trots att min uppdatering suger ganska så hårt.

Jag och Elin på Liseberg hösten 2011.

Ja, jag har ju som sagt kört igång igen. Lämpligt nog har jag fått en tid till dietisten idag klockan kvart över fyra, en vecka efter jag kört igång på allvar igen. Känns superbra. Jag har ju inte varit där på länge eftersom min dietist som var grym har fått för sig att flytta precis nu. Så dom har letat efter en ny dietist och äntligen hittat en nu, tre månader efter att min förra slutade.

Känns inte lika motiverande men vi får se hur det går och hur jag klickar med denna dietist.

Yes, idag var det dags för det femte besöket hos dietisten.

Allt har väl gått i perioder nu tror jag. Har skött mig riktigt bra i två veckor men för 3 dagar sedan hände något så jag har ätit en Yankie-choklad, tre glassar (bara igår OMG), naturgodis och en salt godis. Not good, not good. Men vad gör det om 100 år? Jag berättade det för henne och hon skrattade bara och sa att jag inte ska vara så jäkla hård mot mig själv. Hon har ju helt rätt egentligen.

Frågade henne hur man ska göra när jag gjorde som jag gjorde igår. Jag sov nämligen till 12 och sedan åt jag lunch direkt och hoppade över frukosten. Man har ju hört så mycket om att man inte ska hoppa över frukost osv utan äta som vanligt ändå. Hon sa att det var helt okej att äta lunch som första mål eftersom man äter enligt tallriksmodellen och därmed kan man flytta runt hur man vill eftersom man äter protein, frukt/grönsaker och kolhydrater till alla mål. Därmed kan jag äta köttbullar, potatis samt grönsaker till frukost och gröt, Actimel och banan till middag utan problem.

Hon sa att jag måste träna jämnt och inte träna i perioder eftersom man då anstränger kroppen jämnt och lagom. Jag måste själv känna efter vad min kropp mår bra av och inte träna 5 dagar i veckan ena veckan, samt 1 vecka veckan därpå.

Frågade henne om huden som hänger. Hon sa då att huden drar inte ihop sig, utan de hudceller vi har på kroppen enbart sitter i 6 veckor och faller sedan av, samt att det hela tiden skapas nya hudceller inifrån. Om jag då tränar de muskler där jag har hängande hud, bildas automatiskt mindre hud än den som redan sitter och därmed får jag mindre hud. Det tar dock tid eftersom huden inte bara består av ett lager hudceller.

Igår var jag och en kompis till thairestaurangen och åt thaimat. Jag åt lite mer än hälften och sedan orkade jag inte mer, då tog jag med mig resten hem som jag tänkte äta till lunch idag. Detta tyckte min dietist var väldigt bra och tyckte det var himla fiffigt att man kunde göra så eftersom det är dyrt att äta ute och då vill man gärna äta det man betalat för vilket kan leda till att man äter för mycket.

Sedan var det vägningsdags. Jag var på himla bra humör när jag ställde mig på vågen eftersom jag kikade för ett tag sedan och då stod det -3kg (26:e maj-8:e juni). Så jag fick en fet jävla chock då vägjäveln visade -3,4kg NU, efter 6 veckor. Jag sa att jag var riktigt besviken och kände mig typ kass. Då sa hon att jag inte får glömma att kroppen kan tappa cirka 500 gram fett i veckan och att jag varit hos henne 6 veckor. Alltså stämmer detta perfekt. Hon sa att det var riktigt bra och hon var väldigt nöjd eftersom jag även tränar så pass mycket som jag gör och därmed kan jag ha gått ner mer i fett än så eftersom jag även kan ha byggt muskler. Så då kändes det bättre igen. Jag kollade även på min våg när jag kom hem för att se hur pass mycket vågarna skiljer och min våg visar cirka 1,5kg mindre än den på vårdcentralen. Jag gillar därmed min våg mycket mer än vårdcentralens våg..

Hon sa även att om man kommer på platåer då man står stilla på vågen men då kan man ändå gå ner i fett medan man går upp i vatten eftersom kroppen placerar om fettet lite på kroppen.

Hon sa återigen att jag inte ska bry mig om vad det står på vågen eller hur jag ser ut. Det viktiga är att jag känner efter hur kroppen mår.

Nästa gång jag ska träffa henne är om 5 veckor, den 16:e augusti.

Igår var det alltså dags för det fjärde besöket hos min dietist. Jag gick väl dit med skräckblandad förtjusning om jag ska vara ärlig.

Hon frågade hur det hade gått och jag började garva lite och kände mig som världens sämsta eftersom jag låg sjuk nästan hela förra veckan och levde typ på glass och tea. Jag sa att jag kände ångest för det eftersom glass inte är särskilt nyttigt. Då sa hon någonting väldigt smart;

"Om du äter glass och det känns bra för din hals, ska du strunta i att det känns dåligt för viktnedgången. Det handlar om att du ska lära känna din kropp och om din hals gör ont och glass lindrar smärtan, ät då glass."

Hon menade såklart inte att jag ska slänga i mig litervis med glass, utan istället äta glassen långsamt och njuta av den. För om jag njuter av den så äter jag mindre eftersom det hjärnan ser och smaksinnena gör att jag känner mig nöjd.

Jag berättade vad jag ätit under helgen och hon sa att det var supersmart att ha färdiga lådor hemma om jag vet att jag lätt skulle kunna falla för frestelsen att köpa något onyttigt. Hon tyckte också att det var väldigt bra att jag kunnat stå emot suget när jag stod i kiosken på jobbet eftersom jag då inte åt något som jag sedan skulle ha ångest för.

Hon sa även att detta är början till mitt nya liv, ett liv som jag kommer leva tills jag blir gammal och grå. Ibland kommer jag glömma bort mig själv och då är det viktigt att jag själv märker det så jag kan ta mig upp på rätt liv igen..

Vi pratade om en massa mer också men just nu minns jag inte vad vi pratade om. Nästa gång jag ska träffa henne, är den 7:e juli.

Igår var det alltså dags för det tredje besöket hos tant dietist.

Hur har det gått sedan sist då? Jo, jag tänker verkligen på det så mycket jag bara kan. På kvällarna tar jag dock med mig min mat upp på rummet och äter där eftersom jag kommer hem så sent. Det tyckte hon var helt okej eftersom jag börjat lämna mat när jag äter då jag inte sitter ner och äter och tuggar och känner. Jag kan lämna en femtedel av det jag lagt upp på tallriken men ändå känna mig nöjd i kroppen. Så det var positivt för då har jag kommit in i "rätt tänk" eftersom man är inpräntad från barnsben att man ska äta upp allt på tallriken. Magsäcken kan nämligen tänjas enormt och min magsäck håller vi nu på att försöka krympa.

Hon tycker att det är bra att jag börjat lyssna på kroppen och vad den vill, vilket innebär att jag börjat kommunicera med min kropp och det är bra! Alla kroppar är unika och därför kan inte dietisten säga hur jag ska kommunicera med min kropp på bästa sätt, eftersom det enbart är jag som kan känna signalerna men däremot kan hon hjälpa mig att tyda dem.

Jag berättade att jag ibland kunde känna hur det kurrar i magen 30-60 minuter efter att jag ätit och det kan bero på tre saker. 1. Jag har svalt för mycket luft när jag ätit. 2. Jag har ätit för fort. 3. Min kropp har kanske bestämda tider som den vill ha mat och näring på eftersom den har bäst förbränning då. Kroppen vill nämligen av naturen vara smal och därför anpassar den sig efter de bästa "förbränningstidpunkterna".

Hon berättade att det finns en skala på hunger där man är jättehungrig på ena sidan, och jättemätt på den andra. Man mår aldrig riktigt bra i kroppen om man är på någon av de olika sidorna, utan man ska helst hålla sig i mitten som jag ritat in på den bild jag gjort i Paint för er skull. Då mår man som bäst eftersom blodsockernivån då håller sig som mest jämn. Det är dock viktigt att man kan känna hunger och mättnad, dock inte så pass långt ut på sidorna att man mår dåligt av de båda.

Hon frågade om hur jag var som barn. Hon undrade om jag frågat min mamma hur jag var gällande mat när jag var barn. Ville jag äta mycket sällan eller lite ofta? Detta speglas nämligen i vuxen ålder eftersom barn är så pass "oförstörda" att de säger till när de är hungriga. Jag frågade min mamma efter att jag varit hos dietisten igår och hon sa att jag som barn aldrig skrek efter mat. Vi åt frukost, lunch, middag och två mellanmål.

Slutligen tyckte min dietist att min Oatly havredryck som jag nu börjat köpa att ha mellan måltiderna om magen börjar kurra men det inte är matdags ännu, var bra eftersom det är en otroligt ren och bra produkt. Ibland räcker en under en dag, ibland under två dagar. Om magen kurrar innan lunchen, dricker jag vatten och lite havredryck men inte allt för mycket då jag gärna vill känna hunger när det är dags för lunch. Det gör jag dock inte varje dag ännu men det kommer förhoppningsvis.

Besök 4 blir måndag 20 juni, alltså ungefär 2 veckor efter besök 3.

Idag var alltså andra besöket hos dietisten för min del.

Hon frågade hur det gått och jag sa precis som det var, att det är skitsvårt och att jag kommer på mig själv med att söka efter saker att se på/läsa för att slippa tänka på att jag äter. Hon sa då att det är precis som att lära sig att gå, jag kan inte resa mig upp och gå på direkten utan jag måste först hasa mig fram, samt krypa innan jag kan resa mig upp och gå. Hon sa att det är bra att jag tycker att det är svårt och att jag märker själv hur jag söker mig bort från matsituationerna eftersom jag då blir mer medveten om mitt problem.

När jag berättade för henne att om jag misslyckas lite en dag, vräker jag gärna i mig en massa mer onyttiga saker för att "bestraffa mig själv" vilket hon sa är vanligt att vi tjejer gör. Vi gör det speciellt om vi är överviktiga eftersom vi gärna då slår på oss själva extra mycket eftersom det är "fel" att vara överviktig. Detta eftersom när vi ser framsidor på tidningar där det står "10 enkla sätt att gå ner i vikt" etc etc, blir vi slagen av orden. Människor har även en speciell syn på hur överviktiga förväntas vara. Detta förväntningar förs över till oss och vi känner oss mindre värda. Hon sa då att om jag misslyckas och går av vägen, ner i diket behöver jag inte fortsätta gå i diket utan istället gå upp på vägen igen.

När jag sa att jag ibland kan gå på affären och inte vara sugen på någonting, så går nästan min kropp av sig själv och plockar på sig saker som jag egentligen inte är sugen på, och köper. Hon sa att detta kan vara ett invant mönster som kommer ta tid att bryta men ju mer medveten jag blir om det, desto större chans är det att jag kommer att kunna lägga tillbaka det som jag plockar i korgen som jag egentligen inte är sugen på.

Hon sa att i mitt fall är det inte viktigt att tänka på vad jag äter då jag har koll enligt henne och exempelvis äter fullkorn av allt som finns (pasta,ris,havregrynsgröt,bulgur,fil osv). Hon sa att för mig är det viktiga var jag äter, hur jag äter osv. Hon sa att om jag tränar och lyssnar på min kropps signaler, kommer jag gå ner i vikt igen.

När jag berättade att jag kunde bli hungrig innan lunchen och då dricker jag vatten vilket ibland inte alltid hjälper (törst kan ofta förväxlas med hungerkänslort) och istället gör att jag istället inte blir hungrig då det är lunchtid. Hon sa att min ämnesomsättning då går ner från förbränning, till svält vilket innebär att ämnesomsättningen går ner. Min ämnesomsättning ska komma igång mer, alltså får jag inte gå så pass att jag inte känner hungern längre. Hon sa att om jag blir hungrig mellan måltiderna, ska jag dricka juice eller liknande då de ger näring vilket dämpar hungerkänslorna eftersom det innehåller näring vilket inte vatten gör, samtidigt som det inte är mättande. Efter jag träffat henne, åkte jag till affären och köpte havredryck från Oatly som jag ska börja använda mig av.

Hon sa även att min kropp har mycket muskler och därför ska jag inte tänka på vikten då muskler väger mer än fett. Jag frågade om just detta eftersom ingen tror på mig när jag säger hur mycket jag väger. De tror att jag väger cirka 20-30kg mindre än jag gör. Hon sa därför att jag inte ska väga mig, utan gå på utsidan och hur insidan mår istället. Det som står på vågen är bara ett nummer och det är det bara jag som ser, inte folk som jag träffar på gatan eller vänner som jag umgås med. Om jag då tycker jag ser bra ut när jag väger 80, ska jag stanna där och skita i att det står 80 på vågen.

När det gällde kalorier (jag undrade hur många jag ska äta om dagen), sa hon att jag inte ska räkna kalorier. Detta eftersom alla kroppar ät olika och har olika system vilket gör att de reagerar olika på olika föda.

Hon sa även att om jag känner att jag är sugen på glass, ska jag äta det (i måttliga mängder förstås och inte varje dag) och smaka riktigt på det och njuta.

Jag har väldigt svårt att njuta av mat vilket min dietist tycker är väldigt intressant. Jag tror aldrig att jag riktigt njutit av mat egentligen. Det har alltid varit ett tvångmässigt beteende att kasta i mig maten för att som ung, hinna ut till hästarna för att hjälpa till på ridskolans lektioner osv. Därför har jag aldrig riktigt lärt mig att njuta av maten.

Det är sjukt jävla svårt kan jag lova. Nästa möte med dietisten blir nästa torsdag (9 juni, 8:00).

Någonting rätt har jag gjort iaf!
Nu måste jag bara fortsätta!

Okej, igår var jag ju hos dietisten för att snacka lite och sådära. Jag skulle egentligen uppdatera igår men jag tvärslocknade nästan direkt när jag kom hem efter jobbet efter två intensiva dagar.

Såhär sa min dietist iaf:

Hon sa att jag hade helt rätt tänk på allting och var en god bit på väg. MEN jag har problem med maten. Alltså som en ätstörning. Helt sjukt. Jag visste faktiskt inte att mitt problem kunde räknas som det. Oftast när jag ska till och äta, läser jag under tiden, sätter mig vid datorn eller vid TV:n bara för att jag inte ska/vill tänka på att jag äter. Detta gör att jag inte lyssnar på min kropps signaler, utan min koncentration är på ett helt annat håll samt att jag egentligen inte vet vad maten smakar samt äter tills det är slut på tallriken. 

Från och med nu, ska jag sitta i köket (helst själv till en början) och äta mina måltider som MÅSTE ta 20 minuter varje gång. Precis som jag skrivit tidigare så har jag ätit för fort, vilket gjort att jag överätit eftersom kroppen inte hinner säga att den är mätt innan maten på min tallrik är slut. Under dessa 20 minuter ska jag tugga varje tugga cirka 30 gånger, känna vad maten smakar och lyssna på min kropp. Detta kommer bli riktigt svårt för mig då jag vuxit upp med att stressäta. Det är alltså väldigt jobbigt att bryta det mönstret, speciellt i början.

Jag ska börja att lägga upp en liten portion och sedan ta mer om jag är mer hungrig. Jag ska inte ställa fram maten på bordet, utan enbart sallad och vatten medan jag tar maten vid spisen.

När min mage är hungrig, ska jag alltid äta (eller dricka) och jag ska sluta äta då min mage inte känns hungrig längre eftersom det tar 20 minuter för signalen att gå från min mage, upp till hjärnan och man känner mättnad. Så när man känner sig mätt och fortfarande äter, då har man ätit för mycket och skulle ha slutat äta 20 minuter tidigare.

När jag har lunch på jobbet och inte är hungrig, ska jag äta lite bara för att jag inte kommer kunna äta senare.

Hon sa även att min kropp är i chock och därför stannat upp i vikt. Jag gick ner mycket i vikt, fort (cirka 25 kilo på 4 månader) och att jag går upp ett kilo, ner ett kilo, upp två och ner ett igen om och om igen, beror på att min kropp fortfarande försöker stabilisera sig efter att ha gått ner mycket i vikt fort, samt min gallstensoperation som tar tid att hämta sig ifrån vilket jag var skeptisk till då jag gjorde den i augusti 2010. Eftersom kroppen består av 80% vatten och 20% fett, går min kropp upp och ner i vatten för att stabilisera sig från allt den varit med om. Kroppen kan fysiskt bara gå ner 500 gram fett i veckan. Mer släpper den inte ifrån sig eftersom fettet är svårt att förbränna. Om man går ner för mycket i vikt, fort så börjar även kroppen förbränna musklerna eftersom det är lättare att förbränna än fettet.

En annan sak som hon sa, är att jag har vågförbud ett bra tag framöver eftersom jag fokuserar på tok för mycket på vikten. Jag måste sluta tänka på vikten osv och istället börja tänka på hur jag mår när jag äter, hur mår jag annars, vad smakar maten osv? För jag måste börja lära mig att känna smak och tycka om mat. Min kropp kommer vara skeptisk till en början nu eftersom den varit med om mycket. Det kommer att ta tid eftersom det är en livsstilsförändring och det finns inga genvägar. Stressätit har jag gjort sedan jag var 11 år gammal, alltså halva mitt liv och det kommer vara riktigt svårt att bryta det mönstret men den tid det tar att bryta, kommer vara värt det då det är något som följer mig resten av livet.

Jag skriver väldigt sällan om min pappa i bloggen då han beter sig väldigt konstigt men eftersom min pappa är alkolist (öl) och har egentligen varit det sedan han var 19 år gammal så har hans missbrukartendenser gått i arv från honom, till mig. Jag missbrukar dock mat sedan min ridolycka som gjorde att jag gick upp i vikt (då tyckte jag att jag inte var värd något samt att min kropp redan var förstörd så då fortsatte jag genom att tröstäta mat och äter tills jag är så mätt att det känns som att jag ska spricka) istället för alkohol då jag tar ett stort avstånd till alkohol (dricker kanske 4 ggr om året) eftersom jag är rädd att falla dit och bli som honom. Maten är dock svårare då jag måste lära mig kontrollera detta då jag måste äta mat. Jag kan inte utesluta det helt från mitt liv, för då överlever jag inte.

Hon sa att jag endast får träna (spinning, simning, jympa, kickbox) 4 dagar i veckan eftersom min kropp är stressad. De andra 3 dagarna kan jag ta en promenad men ingen tuff träning. Jag var dock ganska så medveten om detta själv så det var väntat att hon skulle säga så till mig. Hon sa även att jag måste tänka på att kanske börja träna mer överkropp som skivstång (vilket jag planerat att göra) eftersom jag måste stärka ryggen/armarna lika väl som jag stärker benen (spinning). Hela kroppens muskultatur måste få träning så det inte blir ojämn muskultatur.

Jag får inte gå och handla om jag är hungrig, för då köper jag fel saker. Jag måste även börja veckoplanera vad jag ska äta och handla 1 gång i veckan för att få mer kontroll över hur mycket pasta, ris, potatis osv som jag äter för annars är det lätt att jag äter för mycket av det.

Jag måste även börja unna mig själv ibland för att undvika stora återfall (vilket ni sett att jag får). När jag får mina återfall så äter jag hur mycket som helst av allt! Om jag är sugen på godis, ska jag köpa godis men då bara 3-4 stycken godisbitar (vilket är cirka 25 gram som i sin tur innehåller cirka 100 kalorier). Då ska jag äta och njuta. Jag ska tänka på vad det smakar, var det som jag trodde och var det gott?

Till en början kommer jag gå till dietisten en gång i veckan för att komma igång på rätt sätt, komma i rätt tänk och få svar på mina frågor/tankar. Sedan kommer jag gå hos henne en gång i månaden. Därför startar jag nu en ny kategori som heter "Dietisten" för att lättare hålla reda på mina besök hos henne. Nästa besök är nästa onsdag morgon klockan åtta.

Jag med min fiende, maten.