Igår var det alltså dags för det tredje besöket hos tant dietist.

Hur har det gått sedan sist då? Jo, jag tänker verkligen på det så mycket jag bara kan. På kvällarna tar jag dock med mig min mat upp på rummet och äter där eftersom jag kommer hem så sent. Det tyckte hon var helt okej eftersom jag börjat lämna mat när jag äter då jag inte sitter ner och äter och tuggar och känner. Jag kan lämna en femtedel av det jag lagt upp på tallriken men ändå känna mig nöjd i kroppen. Så det var positivt för då har jag kommit in i "rätt tänk" eftersom man är inpräntad från barnsben att man ska äta upp allt på tallriken. Magsäcken kan nämligen tänjas enormt och min magsäck håller vi nu på att försöka krympa.

Hon tycker att det är bra att jag börjat lyssna på kroppen och vad den vill, vilket innebär att jag börjat kommunicera med min kropp och det är bra! Alla kroppar är unika och därför kan inte dietisten säga hur jag ska kommunicera med min kropp på bästa sätt, eftersom det enbart är jag som kan känna signalerna men däremot kan hon hjälpa mig att tyda dem.

Jag berättade att jag ibland kunde känna hur det kurrar i magen 30-60 minuter efter att jag ätit och det kan bero på tre saker. 1. Jag har svalt för mycket luft när jag ätit. 2. Jag har ätit för fort. 3. Min kropp har kanske bestämda tider som den vill ha mat och näring på eftersom den har bäst förbränning då. Kroppen vill nämligen av naturen vara smal och därför anpassar den sig efter de bästa "förbränningstidpunkterna".

Hon berättade att det finns en skala på hunger där man är jättehungrig på ena sidan, och jättemätt på den andra. Man mår aldrig riktigt bra i kroppen om man är på någon av de olika sidorna, utan man ska helst hålla sig i mitten som jag ritat in på den bild jag gjort i Paint för er skull. Då mår man som bäst eftersom blodsockernivån då håller sig som mest jämn. Det är dock viktigt att man kan känna hunger och mättnad, dock inte så pass långt ut på sidorna att man mår dåligt av de båda.

Hon frågade om hur jag var som barn. Hon undrade om jag frågat min mamma hur jag var gällande mat när jag var barn. Ville jag äta mycket sällan eller lite ofta? Detta speglas nämligen i vuxen ålder eftersom barn är så pass "oförstörda" att de säger till när de är hungriga. Jag frågade min mamma efter att jag varit hos dietisten igår och hon sa att jag som barn aldrig skrek efter mat. Vi åt frukost, lunch, middag och två mellanmål.

Slutligen tyckte min dietist att min Oatly havredryck som jag nu börjat köpa att ha mellan måltiderna om magen börjar kurra men det inte är matdags ännu, var bra eftersom det är en otroligt ren och bra produkt. Ibland räcker en under en dag, ibland under två dagar. Om magen kurrar innan lunchen, dricker jag vatten och lite havredryck men inte allt för mycket då jag gärna vill känna hunger när det är dags för lunch. Det gör jag dock inte varje dag ännu men det kommer förhoppningsvis.

Besök 4 blir måndag 20 juni, alltså ungefär 2 veckor efter besök 3.