Idag var alltså andra besöket hos dietisten för min del.

Hon frågade hur det gått och jag sa precis som det var, att det är skitsvårt och att jag kommer på mig själv med att söka efter saker att se på/läsa för att slippa tänka på att jag äter. Hon sa då att det är precis som att lära sig att gå, jag kan inte resa mig upp och gå på direkten utan jag måste först hasa mig fram, samt krypa innan jag kan resa mig upp och gå. Hon sa att det är bra att jag tycker att det är svårt och att jag märker själv hur jag söker mig bort från matsituationerna eftersom jag då blir mer medveten om mitt problem.

När jag berättade för henne att om jag misslyckas lite en dag, vräker jag gärna i mig en massa mer onyttiga saker för att "bestraffa mig själv" vilket hon sa är vanligt att vi tjejer gör. Vi gör det speciellt om vi är överviktiga eftersom vi gärna då slår på oss själva extra mycket eftersom det är "fel" att vara överviktig. Detta eftersom när vi ser framsidor på tidningar där det står "10 enkla sätt att gå ner i vikt" etc etc, blir vi slagen av orden. Människor har även en speciell syn på hur överviktiga förväntas vara. Detta förväntningar förs över till oss och vi känner oss mindre värda. Hon sa då att om jag misslyckas och går av vägen, ner i diket behöver jag inte fortsätta gå i diket utan istället gå upp på vägen igen.

När jag sa att jag ibland kan gå på affären och inte vara sugen på någonting, så går nästan min kropp av sig själv och plockar på sig saker som jag egentligen inte är sugen på, och köper. Hon sa att detta kan vara ett invant mönster som kommer ta tid att bryta men ju mer medveten jag blir om det, desto större chans är det att jag kommer att kunna lägga tillbaka det som jag plockar i korgen som jag egentligen inte är sugen på.

Hon sa att i mitt fall är det inte viktigt att tänka på vad jag äter då jag har koll enligt henne och exempelvis äter fullkorn av allt som finns (pasta,ris,havregrynsgröt,bulgur,fil osv). Hon sa att för mig är det viktiga var jag äter, hur jag äter osv. Hon sa att om jag tränar och lyssnar på min kropps signaler, kommer jag gå ner i vikt igen.

När jag berättade att jag kunde bli hungrig innan lunchen och då dricker jag vatten vilket ibland inte alltid hjälper (törst kan ofta förväxlas med hungerkänslort) och istället gör att jag istället inte blir hungrig då det är lunchtid. Hon sa att min ämnesomsättning då går ner från förbränning, till svält vilket innebär att ämnesomsättningen går ner. Min ämnesomsättning ska komma igång mer, alltså får jag inte gå så pass att jag inte känner hungern längre. Hon sa att om jag blir hungrig mellan måltiderna, ska jag dricka juice eller liknande då de ger näring vilket dämpar hungerkänslorna eftersom det innehåller näring vilket inte vatten gör, samtidigt som det inte är mättande. Efter jag träffat henne, åkte jag till affären och köpte havredryck från Oatly som jag ska börja använda mig av.

Hon sa även att min kropp har mycket muskler och därför ska jag inte tänka på vikten då muskler väger mer än fett. Jag frågade om just detta eftersom ingen tror på mig när jag säger hur mycket jag väger. De tror att jag väger cirka 20-30kg mindre än jag gör. Hon sa därför att jag inte ska väga mig, utan gå på utsidan och hur insidan mår istället. Det som står på vågen är bara ett nummer och det är det bara jag som ser, inte folk som jag träffar på gatan eller vänner som jag umgås med. Om jag då tycker jag ser bra ut när jag väger 80, ska jag stanna där och skita i att det står 80 på vågen.

När det gällde kalorier (jag undrade hur många jag ska äta om dagen), sa hon att jag inte ska räkna kalorier. Detta eftersom alla kroppar ät olika och har olika system vilket gör att de reagerar olika på olika föda.

Hon sa även att om jag känner att jag är sugen på glass, ska jag äta det (i måttliga mängder förstås och inte varje dag) och smaka riktigt på det och njuta.

Jag har väldigt svårt att njuta av mat vilket min dietist tycker är väldigt intressant. Jag tror aldrig att jag riktigt njutit av mat egentligen. Det har alltid varit ett tvångmässigt beteende att kasta i mig maten för att som ung, hinna ut till hästarna för att hjälpa till på ridskolans lektioner osv. Därför har jag aldrig riktigt lärt mig att njuta av maten.

Det är sjukt jävla svårt kan jag lova. Nästa möte med dietisten blir nästa torsdag (9 juni, 8:00).

Någonting rätt har jag gjort iaf!
Nu måste jag bara fortsätta!