Okej, igår var jag ju hos dietisten för att snacka lite och sådära. Jag skulle egentligen uppdatera igår men jag tvärslocknade nästan direkt när jag kom hem efter jobbet efter två intensiva dagar.

Såhär sa min dietist iaf:

Hon sa att jag hade helt rätt tänk på allting och var en god bit på väg. MEN jag har problem med maten. Alltså som en ätstörning. Helt sjukt. Jag visste faktiskt inte att mitt problem kunde räknas som det. Oftast när jag ska till och äta, läser jag under tiden, sätter mig vid datorn eller vid TV:n bara för att jag inte ska/vill tänka på att jag äter. Detta gör att jag inte lyssnar på min kropps signaler, utan min koncentration är på ett helt annat håll samt att jag egentligen inte vet vad maten smakar samt äter tills det är slut på tallriken. 

Från och med nu, ska jag sitta i köket (helst själv till en början) och äta mina måltider som MÅSTE ta 20 minuter varje gång. Precis som jag skrivit tidigare så har jag ätit för fort, vilket gjort att jag överätit eftersom kroppen inte hinner säga att den är mätt innan maten på min tallrik är slut. Under dessa 20 minuter ska jag tugga varje tugga cirka 30 gånger, känna vad maten smakar och lyssna på min kropp. Detta kommer bli riktigt svårt för mig då jag vuxit upp med att stressäta. Det är alltså väldigt jobbigt att bryta det mönstret, speciellt i början.

Jag ska börja att lägga upp en liten portion och sedan ta mer om jag är mer hungrig. Jag ska inte ställa fram maten på bordet, utan enbart sallad och vatten medan jag tar maten vid spisen.

När min mage är hungrig, ska jag alltid äta (eller dricka) och jag ska sluta äta då min mage inte känns hungrig längre eftersom det tar 20 minuter för signalen att gå från min mage, upp till hjärnan och man känner mättnad. Så när man känner sig mätt och fortfarande äter, då har man ätit för mycket och skulle ha slutat äta 20 minuter tidigare.

När jag har lunch på jobbet och inte är hungrig, ska jag äta lite bara för att jag inte kommer kunna äta senare.

Hon sa även att min kropp är i chock och därför stannat upp i vikt. Jag gick ner mycket i vikt, fort (cirka 25 kilo på 4 månader) och att jag går upp ett kilo, ner ett kilo, upp två och ner ett igen om och om igen, beror på att min kropp fortfarande försöker stabilisera sig efter att ha gått ner mycket i vikt fort, samt min gallstensoperation som tar tid att hämta sig ifrån vilket jag var skeptisk till då jag gjorde den i augusti 2010. Eftersom kroppen består av 80% vatten och 20% fett, går min kropp upp och ner i vatten för att stabilisera sig från allt den varit med om. Kroppen kan fysiskt bara gå ner 500 gram fett i veckan. Mer släpper den inte ifrån sig eftersom fettet är svårt att förbränna. Om man går ner för mycket i vikt, fort så börjar även kroppen förbränna musklerna eftersom det är lättare att förbränna än fettet.

En annan sak som hon sa, är att jag har vågförbud ett bra tag framöver eftersom jag fokuserar på tok för mycket på vikten. Jag måste sluta tänka på vikten osv och istället börja tänka på hur jag mår när jag äter, hur mår jag annars, vad smakar maten osv? För jag måste börja lära mig att känna smak och tycka om mat. Min kropp kommer vara skeptisk till en början nu eftersom den varit med om mycket. Det kommer att ta tid eftersom det är en livsstilsförändring och det finns inga genvägar. Stressätit har jag gjort sedan jag var 11 år gammal, alltså halva mitt liv och det kommer vara riktigt svårt att bryta det mönstret men den tid det tar att bryta, kommer vara värt det då det är något som följer mig resten av livet.

Jag skriver väldigt sällan om min pappa i bloggen då han beter sig väldigt konstigt men eftersom min pappa är alkolist (öl) och har egentligen varit det sedan han var 19 år gammal så har hans missbrukartendenser gått i arv från honom, till mig. Jag missbrukar dock mat sedan min ridolycka som gjorde att jag gick upp i vikt (då tyckte jag att jag inte var värd något samt att min kropp redan var förstörd så då fortsatte jag genom att tröstäta mat och äter tills jag är så mätt att det känns som att jag ska spricka) istället för alkohol då jag tar ett stort avstånd till alkohol (dricker kanske 4 ggr om året) eftersom jag är rädd att falla dit och bli som honom. Maten är dock svårare då jag måste lära mig kontrollera detta då jag måste äta mat. Jag kan inte utesluta det helt från mitt liv, för då överlever jag inte.

Hon sa att jag endast får träna (spinning, simning, jympa, kickbox) 4 dagar i veckan eftersom min kropp är stressad. De andra 3 dagarna kan jag ta en promenad men ingen tuff träning. Jag var dock ganska så medveten om detta själv så det var väntat att hon skulle säga så till mig. Hon sa även att jag måste tänka på att kanske börja träna mer överkropp som skivstång (vilket jag planerat att göra) eftersom jag måste stärka ryggen/armarna lika väl som jag stärker benen (spinning). Hela kroppens muskultatur måste få träning så det inte blir ojämn muskultatur.

Jag får inte gå och handla om jag är hungrig, för då köper jag fel saker. Jag måste även börja veckoplanera vad jag ska äta och handla 1 gång i veckan för att få mer kontroll över hur mycket pasta, ris, potatis osv som jag äter för annars är det lätt att jag äter för mycket av det.

Jag måste även börja unna mig själv ibland för att undvika stora återfall (vilket ni sett att jag får). När jag får mina återfall så äter jag hur mycket som helst av allt! Om jag är sugen på godis, ska jag köpa godis men då bara 3-4 stycken godisbitar (vilket är cirka 25 gram som i sin tur innehåller cirka 100 kalorier). Då ska jag äta och njuta. Jag ska tänka på vad det smakar, var det som jag trodde och var det gott?

Till en början kommer jag gå till dietisten en gång i veckan för att komma igång på rätt sätt, komma i rätt tänk och få svar på mina frågor/tankar. Sedan kommer jag gå hos henne en gång i månaden. Därför startar jag nu en ny kategori som heter "Dietisten" för att lättare hålla reda på mina besök hos henne. Nästa besök är nästa onsdag morgon klockan åtta.

Jag med min fiende, maten.