Mannen heter Edward Smith, är 57 år gammal och är sexuellt attraherad av bilar. Han har sex med bilarna i avgasröret eftersom det är bilens anus.. Det enda han använder till själva kärleksakten är lite glidmedel. Öööee?

Mitt internet verkar som att det vill fungera igen vilket är UNDERBART! Jag kunde ta mig in till byn idag också så det var ju trevligt värre. Jag har kommit på världens träningsschema nu när jag har varit utan internet också. Nu jäklar ska jag ligga i... Okej, kanske inte just nu när det inte ens går att gå på vägen. Om jag ska kunna gå nu så behövs det världens broddar så jag inte bryter benen av mig.

Jag har alldeles precis skickat in min kurs. Hela min kurs i Arbetsmiljö och Säkerhet ligger nu i min lärares händer. Betalat högskoleprovet har jag också gjort. Så nu är jag på gång, känns det som! Det kanske var bra att mitt internet försvann eftersom jag då fick en spark i röven och gjorde klart en hel kurs på bara några dagar? Duktiga Linda! =)

Just nu sitter jag och skriver lite till kursen Samhällskunskap A. Jag ska skriva om en samhällsfråga och jag valde därför att skriva om sexuellt utnyttjade djur eftersom jag såg att jag fått svar på mina frågor från Djurskyddschefen här i Sverige. Detta är ett intressant ämne som gör mig riktigt förbannad.

Kan ni tänka er att endast 3 fall av 209 har lett till STRAFF? 3 av 209? Det är helt jävla sinnessjukt. Man måste tydligen kunna bevisa att djuret utsatts för LIDANDE. Fan, dra ner brallorna så ska jag sticka in en sopkvast i gumpen på dig så ska vi se om du lider liksom? Idioti hela skiten. Tänk att man var mer emot sådant innan 1944 då tidelagen avkriminaliserades? Då fick man hårda straff om man haft sex med ett djur. Nu döms man nästan inte ens. Det är ju inte klokt.

Skulle någon göra någonting sådant mot mina hästar som faktiskt är det mest utsatta djuret, då skulle jag slå ihjäl människan på stört. Om jag sedan skulle få livstids fängelse rör mig inte i ryggen.

Jag skulle ju inte deppa något ju. Men det blir lätt att man deppar ihop på kvällarna när man sitter och pratar med nära kompisar som precis fått sitt hjärta krossat. Min kära vän Aykuts stora kärlek ska gifta sig och han är jätteledsen. Uscha. Är det inte han som är ledsen så är det jag som är ledsen. Fan då, det är ingen bra kompisrelation vi har just nu tror jag. Haha! Mer skämt om flygplansköp, rullande gravida fruar till sjukhuset och femtonlingar i magen som skjuts ur frugan som han ska fånga med en basebollhandske tack! Ehm jaa.. Vi har kanske lite sjuk humor.. HAHA!

Han sa världens finaste ord till mig idag också. Det känns så bra att man har en vän som man betyder så mycket för. Han sa ungefär detta: "Du vet att du är en väldigt bra person med ett stort hjärta Linda, i mina ögon kommer du alltid vara den bästa.". Som vanligt skämtade jag bort det hela eftersom jag blev helt tåris och sa "Ja, med denna stora kroppen skulle det väl vara konstigt om man inte hade ett stort hjärta också?" HAHAHAHAHA!

Nåja, han är så snäll så. Jag tror jag måste fylla på mobilen så jag kan ringa honom någon dag. Saknar att skoja med honom. Hihi! Den tjejen som kommer gifta sig med honom i framtiden kommer bli en väldigt lycklig tjej. Han vet verkligen hur man ska behandla tjejer. Han är liksom lite sådär lagom blyg och försiktig men samtidigt så kan han bjuda på sig själv och vara seriös och social. Perfekt helt enkelt. Plus att han är färdigutbildad läkare 2010. Köng eller?

Nåja, efter ett tag började jag lyssna på musik och jag hittade självklart denna gamla goding som jag tycker passar väldigt bra in på allt som hänt den senaste tiden. Eller vad tycker ni?

Jo, jag ska väl uppdatera nu och det är väl tänkt att jag ska börja blogga igen idag. Så då får jag hålla mitt löfte och helt enkelt börja blogga igen. Det är som sagt en hel del som hänt och det blev helt enkelt för mycket. Orkade inte med någonting, jag har inte ens varit online på msn på över en vecka. Det är inte likt mig alls. Jag brukar i alla fall logga in och kolla min mejl men nu har jag 86 email i inkorgen som jag ska börja läsa igenom. Som tur är så är det mesta reklam.

Så vad har hänt den senaste tiden då? Joo. Jag har färgat håret och påbörjat min färd tillbaka till min gamla hårfärg. Ehm.. Jag färgade håret idag dårå. Sedan så har jag tentat av musiken så nu har jag ett fett MVG i musik. Härligt att någonting har varit positivt under tiden jag har varit borta liksom..

Mamma drog iväg klockan kvart över sju imorse vilket innebär att jag är kvinnan i huset. Höhöhö, så jag ska alltså städa och hålla placet rent och fräscht i tre veckor. Laga mat och allt annat mammasaker ska jag göra också. Det blir nice att vara ifrån henne ett tag. Vi går varandra på nerverna på tok för mycket när både hon och jag är hemma 24 timmar om dygnet..

Sedan till de lite sämre nyheterna som fick mig att sluta orka med allting, slå av mobilen och hela kitet var att en av mina vänner tyvärr dog den 19:e januari och det var helt enkelt toppen på isberget om man säger så.

Den största orsaken till att jag mådde dåligt var att allting sket sig med Selim. Det var ungefär en månad sedan som vi sa att vi skulle tuta och köra på detta men så blev det ju inte. Det hela slutade med att han bad mig blockera honom vilket jag gjorde eftersom han helt enkelt inte kunde förklara saker och ting för mig och att jag pressade honom till att berätta allting för mig.. Det var sådant som han skulle berätta för mig via telefon, om jag bara hade tålamod att vänta tills han kom tillbaka till Istanbul. Jomentjena. Ska jag sitta och vänta i 18 dagar på att snubben ska fixa sina högskoleprov och grejjor. No fucking way liksom.. Inte när det är HAN som måste visa MIG att det går att lita på honom igen. Då får man fan jobba för att få tilliten tillbaka istället för att tro att jag kan och tänker sätta allting på paus utan en förklaring.

Jag blockerade honom i alla fall och då fick jag ett argt email där han var arg för han inte fått säga hej då till mig och där han berättade om att han har blivit sjuk igen och att tumören kommit tillbaka och att hans mamma är sjukare än någonsin och han trodde att hon skulle dö och liknande. Istället för att prata med mig, vilket jag hoppats på att han kunde göra på samma sätt som han kunnat prata med mig tidigare så kastar han ett sådant email på mig för att jag ska känna mig skyldig. Men tydligen så fungerade inte hans lilla hjärna så pass bra att han förstod att jag fanns där för honom istället för att jag skulle vända honom ryggen. Så jag skrev tillbaka ett låååångt email till honom för typ tio dagar sedan vilket min kära vän sa åt mig att jag inte skulle göra eftersom Selim enligt honom sårat mig alldeles för mycket under året 2008/2009.

Men sagt och gjort, mejlet är skickat och allting ligger i hans händer. Igen. Jag förstår verkligen inte varför jag låter mig själv påverkas så otroligt mycket av den snubben. Det kommer jag nog aldrig förstå. Men det var/är någonting speciellt med honom som fick mig att alltid se det bästa med allting. Det går inte att förklara. Han var en stor del av mitt liv i en lång period så det är väl nästan självklart att man påverkas av personen i fråga då..

Oj, det blev ganska så långt. Men ni förstår kanske varför jag valde att bara umgås med mig själv och min familj ett tag. Jag behövde helt enkelt tid till att smälta allting och försöka förstå saker och ting. Även om jag "bara" var borta 8 dagar så var dom dagarna guld värda för mig. Nu är min mobil påslagen igen och jag är back in buisness. Nu ska jag inte låta någon trampa på mig igen. Så är det bara.

Jag råkade snubbla över denna video på en kille som är 8 år gammal som sjunger. Eller han var tydligen 8 år när han gjorde denna låten (stod det på google iaf..):

Så jävla bra låt med ett underbart budskap.

Min högsta dröm är att kunna ge någonting tillbaka till människor som har det dåligt. De som svälter i Afrika till exempel. Vi har så mycket vi som bor i Sverige. Det är sjukt hur otacksamma vi alla är. Vi vill ha nya datorer eller en ny mobil i julklapp varje år. Detta är saker som gör oss lyckliga men ingenting är tillräckligt. Tänk om vi istället skulle önska oss ett par nya strumpor eller bara umgås med familjen och sedan skulle skänka pengar till någon som verkligen behöver pengar för att kunna överleva.

Jag har läst att det tydligen inte är så pass bra att skänka pengar som vi tror, eftersom mycket av pengarna som vi skänker till organisationerna inte ens går fram till dom som behöver dom. Det är trist. Men det är kanske bättre än ingenting?

Jag önskar att jag skulle kunna åka ner till ett riktigt fattigt land i Afrika och själv skaffa ett eller flera fadderbarn/familjer som man startade ett bankkonto åt och på sätt skulle man kunna hjälpa dom utan några mellanhänder. Det skulle vara det bästa. 

Eller tänk om man kunde åka ner och göra ett volentärarbete för dom som är fattiga. Det är någonting som jag verkligen skulle vilja göra.

Jag skrev ju för någon dag sedan att min mamma är helt galen i tomtar. Jag som inte ens firar julen på det sättet som hon gör, blir galen på dessa tomtar eftersom dom är överallt! Bara se här:


Alltså. Rummet är inte ens stort och detta är ett enda rum. Kan ni förstå hur huset ser ut? Det värsta är att dessa otäcka gubbar står uppe från början på december till mars. AAAAAAAAAAAH! Jag får panik. Dom är ju förfan läskiga och rynkiga och usch. Jag förstår inte grejen.

Vi andra i familjen låter mamma hållas eftersom julen är hennes grej. Vi andra skiter i vilket eftersom det inte ens är något som vi egentligen firar. Hahahaha! Så fort man är på en butik och mamma ser tomtar så får man dra henne därifrån, annars kommer hon hem med massor av tomtar. Och tomtarna ska vara svenska. Tydligen finns det olika tomtar för olika länder och dom ser olika ut. I Tyskland så har dom för små näsor, i Amerika har dom uppstående mössor. AAAAAAH. Jag blir galen på alla dessa tomtar. Man kan ju nästan inte ens gå i huset eftersom det står tomtar överallt på golvet.  

Haha, det var kanske inte så smart att gå ut i 12 minusgrader i dessa strumporna och träskor när det ligger snö på marken:


Förövrigt kan vi med hjälp av denna bild konstatera att jag har håriga ben, en smutsig tå på strumpan och missbildade fötter. Jag är den där äckliga tjejen i Min stora kärlek, den som har den andra tån längre än stortån. Just det freaket är jag! HAHAHA!
 

Är det någon mer som har såna missbildade fötter?

Jag sitter och snackar med honom just nu. Jo just det ja, killen som gett mig så otroligt många tårar och smärta i mitt hjärta. Vi sitter och diskuterar allting. Förhoppningsvis kommer vi fram till ett svar om vad som kommer att hända ikväll. För vi vill båda ha ett svar idag. Så vi slipper gå runt och undra och tänka på vad som kommer att hända eller inte hända.

Jag hoppas att allting kommer att gå tillbaka till hur det var innan, fast ännu bättre. Ingen svartsjuka, inget skitsnack. Bara allting precis som det ska vara. Som det var menat att vara från början. Jag har inte glömt honom och han har inte glömt mig. Jag hoppas att han är seriös och ärlig, och att detta inte är någonting som han bara kommer på just nu. 2 år är en lång tid. Kommer jag att kunna lita på honom igen? Kommer han att kunna lita på mig?

Det är miljoner tankar som far igenom mitt huvud. Men samtidigt är detta någonting som jag velat väldigt länge. Men törs jag ta steget? Jag menar. Han berör mig på ett sätt som jag inte tror att någon kille gjort tidigare. Han förstår mig, och jag förstår honom. Åtminstone så förstod jag honom tidigare.

To be continued...

Okej, jag och mamma var ju på IKEA i fredags och handlade lite saker. Jag fick en ny datorstol och ett rullande rött bord som jag ska stoppa saker i. Eftersom mitt rum är väldigt litet så var jag tvungen att ha ett litet bord eftersom inget annat får plats. Det var egentligen meningen att jag skulle ha köpt ett i grått men så fanns dom i rött där också och jag var fast. Jag har ju rött rum liksom.

Btw så trodde jag faktiskt att dom sålde stolarna ihopsatta. Så jag fick världens chock när jag hittade en kartong istället för en stående stol. Grymt besviken var jag...

Det är roligt det hära med IKEA. Jag menar.. Man går där på IKEA och är glad för man ska få nya saker. Man plockar på sig sakerna, betalar och åker hem. När man kommer hem så ska man sätta ihop skiten. Man börjar med att pööna kartongen, laddad värre. Sen ser man att det är 200 olika muttrar och skruvar som ska sättas ihop med delarna. Alla skruvar och muttrar ser likadana ut och man ser inte vilken som ska sitta vart eftersom det inte står i beskrivningen. Man blir arg och börjar skrika att man aldrig mer ska handla på IKEA. Efter att man äntligen har fått ihop skiten så ser man resultatet och tänker att IKEA inte är så jäkla dumt ändå. Och sedan börjar det om på nytt. HA HA HA!

Nåja. Det är en love/hate relation som man måste leva med antar jag för resultatet är ju helt superbra..

Jag menar, min Verner är jätteskön att sitta på.

Kan någon förklara för mig varför svenskarna ska supa och dricka hela tiden? Nu är det ju alkohol som jag snackar om här då.. Varför ska man dricka alhohol hela tiden? Så fort det är minsta lilla tradition som ska firas så är drickat framme fort som fan! Kan någon förklara för mig varför det är så?

När man firar jul så ska det drickas.
När man firar påsk så ska det drickas.
På valborg ska det drickas.
På skolavslutningar/studenten ska det supas till.
På midsommar dricker man.
På Halloween är det dags att supa igen..

Har jag glömt någon storhelg?

Jag förstår verkligen inte grejen med detta. Varför måste man förstöra alla helger genom att dricka alkohol? Kan man inte ha roligt utan att supa? Det är precis som att svenska folket ska visa sig tuffa och bättre än andra när dom ska dricka. Det är precis som att om man har pengar så köper man sprit och bjuder på. Sedan spelar det ingen roll om man är pank som kyrkråttor i en månad efter det. Jag förstår verkligen inte grejen. Kolla själv hur det ser ut hos mamma och hennes sambo nu:

VARFÖR?

Ofta så kan jag höra min mammas sambo tjata om att jag borde ge mig ut och festa och dricka som alla andra ungdomar. Men varför? Varför ska jag förstöra min kropp och min lever och allt annat av att supa?

Är det inte bättre att fira traditioner genom att umgås med familjen, på ett nyktert sätt. Man firar väl julen för att Jesus föddes, eller har jag fel? Kristendomen är väl emot alkohol? Men ändå dricker allihopa. Jag förstår inte. Alla är ju för fan hycklare! Man tror inte på Gud, men man ska fira traditionerna. Men man måste dricka alkohol till det hela.

Förlåt för allt! Om det är någonting som jag gjort fel, snälla berätta det för mig. För jag förstår inte varför du gör så här mot mig. Jag saknar ditt leende, jag saknar ditt skratt, jag saknar våra sena nätter och jag saknar våra skämt. Jag saknar dig. Snälla förstå det. Det gör så förbannat jävla ont i mig.

DETTA INLÄGG SKRIVER JAG INTE FÖR ATT VÄCKA SYMPATI. JAG SKRIVER DETTA FÖR ATT JAG SJÄLV BEHÖVER DET.

---

Jag förstår inte hur mitt liv kan gå neråt, uppåt och ner åt helvete på samma jävla dag? Jag fattar verkligen inte.

Många som jag umgås med, känns mer och mer som främlingar. Jag vet inte vem som jag ska lita på eller på vem som jag inte ens ska se åt. Jag tror alltid det bästa om alla vilket leder till att folk hugger mitt i ryggen hela tiden. Jag är så jävla fuckad i skallen som ändå litar på folk.

En annan sak är att jag har förändrats så otroligt mycket på 4 år, sedan jag flyttade till Skåne. Jag är liksom 19 år och går på 4 olika mediciner 3 gånger om dagen. Läkarna vet inte ens vad det är för jävla fel på mig och jag har genomgått alla jävla undersökningar som finns. Men någonting är det ju som är fel. Tack vare att jag inte är helt frisk så kan jag inte leva som alla andra. Jag har gått upp massor i vikt och liknar en jävla flodhäst.

Jag är så förbannat jävla less på mig själv att det finns inte. När jag ser mig själv i spegeln så ser jag bara ett stort jävla ufo. Jag vill inte ens kolla mig själv i spegeln, jag kollar åt ett helt annat håll istället. Men utåt så visar jag ingenting. Jag håller mig själv glad och visar upp en glad och bra fasad eftersom det aldrig finns någon som verkligen vill och kan lyssna på mig.

Hela mitt jävla liv har jag känt att jag inte dugit åt någonting. Hela mitt liv så har jag blivit utstött och blivit mobbad av andra människor som hela tiden ska trycka ner mig. Det var fel på mig eftersom jag hade ett fult efternamn, det var fel på mig eftersom jag var lång. Det fanns alltid något jävla fel på mig.

När inte helt okända människor hittade något fel på mig, så var det min egen familj som hittade fel på mig. Den enda som aldrig hittat något fel på mig, är min morfar. Nu är min morfar väldigt sjuk och det känns som att jag kommer att dö tillsammans med honom. Hela mitt liv har jag haft problem med min pappa. Hela mitt liv har jag haft en mamma som sagt att jag är hennes livs största misstag. Min moster anmälde min mamma till socialen redan när jag var nyfödd. Ni kan ju själva kanske förstå vilken jävla vrickad familj och miljö jag växt upp i.

Att jag mår som jag gör, har gjort att jag inte är schysst 100% av tiden mot mina nära och kära. Jag är så jävla less på detta. Jag stöter mig ifrån alla människor och är helst bara med mig själv för att jag ska slippa vara den där dumma jäveln mot dom jag känner.

Hela tiden när jag lär känna någon som jag verkligen känner att jag kan lita på och som jag öppnar mig för, så slutar det med att jag blir kvar helt själv med ett krossat hjärta och en tillit som är ännu mera förstörd än vad den redan var. Jag är less på detta nu.

Alltså. Jag får spel på att folk får tag på mitt nummer utan att jag gett det. Imorse så vaknade jag av detta:


Jag säger ju det, fel att ge upp? Du läser min blogg så jag tar det en sista gång här: - Jag har aldrig någonsin älskat dig och jag har aldrig någonsin haft några som helst jävla planer på att vara med dig på något som helst sätt. Förstå det och stick! Mitt hjärta tillhör en helt annan kille, en kille som du ALDIG kommer att kunna mäta dig med. Så låt mig vara ifred!

Jag gick inte och la mig förrän halv fyra i morse, halv sju skulle jag upp igen eftersom mamma inte vill att jag ska sova bort hela dagen. Nu kommer jag till mitt livs undran!

Varför heter det blygläppar? Jag menar. FAN VILKET FULT ORD! Inre och yttre blydläppar. Vadfan är det om? Är läpparna blyga? Tog idéerna slut? Dom yttre blygläpparna borde väl heta showlips eller nåt sånt. Dom syns ju liksom, dom inre hade kunnat heta blygläppar eftersom dom är lite blyga. Höhöhöh. Jag har sex läppar. Slå den om du kan!

Jag ser på Insider just nu där det handlar om djur som blir sexuellt utnyttjade. Jag ser hur dom pratar om ponnyn som heter Silver. Det är hemskt att folk kan göra såna saker och sedan gå fria. För det inte finns någon lagstiftning mot det? Vadfan är det för jävla skitsnack? Man får inte våldta människor men man får våldta djur? Vad sänder det ut för signaler? Jo, djur är tydligen mindre värda än människor? Jävla skitsnack alltihopa! Liv som liv! Djur kan inte skydda sig på samma sätt som människor.

Djur som litar på oss människor och då kommer några dumma jävlar och ska utnyttja den tilliten. Det är hemskt. Jag blir så arg!

När jag tänker på hästarna som blir knivskurna, våldtagna av föremål och könsorgan så tänker jag på mina hästar. Om någon jävel skulle komma och göra det här hos mina hästar så skulle jag slå ihjäl personen på direkten! Det kan jag lova!