Jag sitter och snackar med honom just nu. Jo just det ja, killen som gett mig så otroligt många tårar och smärta i mitt hjärta. Vi sitter och diskuterar allting. Förhoppningsvis kommer vi fram till ett svar om vad som kommer att hända ikväll. För vi vill båda ha ett svar idag. Så vi slipper gå runt och undra och tänka på vad som kommer att hända eller inte hända.

Jag hoppas att allting kommer att gå tillbaka till hur det var innan, fast ännu bättre. Ingen svartsjuka, inget skitsnack. Bara allting precis som det ska vara. Som det var menat att vara från början. Jag har inte glömt honom och han har inte glömt mig. Jag hoppas att han är seriös och ärlig, och att detta inte är någonting som han bara kommer på just nu. 2 år är en lång tid. Kommer jag att kunna lita på honom igen? Kommer han att kunna lita på mig?

Det är miljoner tankar som far igenom mitt huvud. Men samtidigt är detta någonting som jag velat väldigt länge. Men törs jag ta steget? Jag menar. Han berör mig på ett sätt som jag inte tror att någon kille gjort tidigare. Han förstår mig, och jag förstår honom. Åtminstone så förstod jag honom tidigare.

To be continued...