Breakthrough?!

Ja, jag körde faktiskt mental träning igår och jag tror jag kom till ett breakthrough.
 
När jag hade lyssnat på hela spåret, så avslutades spåret med att jag skulle gå förbi min eld och hämta god energi. När jag sedan öppnade ögonen så märkte jag att tårarna rann. Sjukt läskigt. Jag märkte inte hur det började rinna tårar. Jag tror att det var något som gjorde att jag blev påverkad.
 
När jag lyssnat klart, satte jag mig ner och skrev upp vad jag måste sluta göra, samt vad jag ska börja göra.
 
Detta är det jag kom fram till:
 

Vad jag måste göra:
- Stå emot frestelser.
- Ignorera andras åsikter angående mitt val.
- Undvik personer som tar mer energi än de ger.
- Inse att det är mitt liv, mitt val och JAG som måste fixa denna kamp
- Acceptera var jag är idag.
- Skriva ner tydliga mål och när dessa mål ska uppnås för att kunna komma i mål.
 
Vad måste jag sluta göra?
-Bortförklara mina felaktiga val.
- Undvika vad som egentligen är problemet.
- Utsätta mig själv för frestelser jag inte klarar.
- Skjuta bort och bete mig som att "det gäller inte mig".
 
Detta låter kanske som massa blahablaha för er. Men jag vet exakt själv vad jag menar.

Helt galet!

Jag har suttit och räknat en massa på hur mycket pengar jag tjäbat under förra året. Detta eftersom någonting roligt faktiskt ska ske i mitt liv. Blev ni nyfikna nu? Hehehehe.
 
Det som slog mig var. Helvete, har jag tjänat så mycket pengar? Vad fan har jag gjort med pengarna?? Det är ett mysterium i sig. Galet.
 
Satt sedan och räknade på hur många mil jag kört till/från arbetet under förra året. Lika bra att ha det gjort inför skattedeklarationen och kom fram till 1358,58 mil. Det är ju fan galet. Räknade ut att det är drygt 170 timmar som jag suttit bakom ratten till och från jobbet.
 
25 133,73 kronor har jag lagt i bensin för att kunna jobba under föregående år. Helt sjukt att man måste göra av med pengar för att kunna tjäna pengar.
 
Nu ska jag sätta mig ner och kolla igenom var mina pengar egentligen har gått under föregående år. Det kan vara ganska så intressant att se faktiskt..

Ska börja göra en budget och planera mina inköp lite mer. Nyårslöftet var ju att bli mer ekonomisk och spara mer pengar...


Har funderat lite..

Jag har kämpat med min vikt i flera år. Hur kommer det bli den dagen då jag nått min målvikt?
 
En stor bit ur mitt liv (att kämpa mot kilona) kommer ju att försvinna. Visst, jag kommer fortfarande tänka på vad jag äter och träna men den där fighten med att gå ner i vikt kommer ju inte längre finnas där..
 
Det är en skum tanke att tänka att jag kanske bara är några få månader ifrån mitt mål.
 
Det sägs att det tar ungefär ett år för kroppen att stabilisera sig så om man håller vikten i ett år, blir det lättare att fortsätta hålla vikten nere.
 
Vem kommer jag då vara? Hur kommer jag se ut? Min syn på mig själv förändras ju och den kommer förändras ytterligare, likaså andras syn på mig.
 
En del människor som jag inte mött på länge, känner inte ens igen mig om de ser mig i affären.
 
Det är spännande det här med viktminskning.
 

Så jävla sann!

 
Jag hatar de brudar på gymmet som är översminkad och "tränar". Dvs, de sitter i en maskin och smsar eller vågar inte ta i för då kan sminket rinna av. Eller när de egentligen bara glider runt och speglar sig en massa. Haha! Visst, alla får ju vara på gymmet men fan. Nån måtta får det väl vara?

Samma sak alla vältränade nissar och brudar som glor skit på MIG för att jag inte är i bra form. Det är väl därför man går till ett gym? För att just komma i form.

Jag tröstäter.

Ja, jag har kommit till en insikt nu när jag haft det lite tufft ett tag och känner att jag ska vara ärliga mot er. Jag har tappat helfarten och börjat med något så hemskt som tröstätning.
 
Varför tröstäter jag då?
 
Well, jag var i ett förhållande som inte var särskilt hälsosamt för varken mig eller killen som nu är helt över och så ska det vara. Vi bråkade om småsaker som blev till enorma saker, vi undvek varandra lite och "hann" inte prata osv. Ska jag vara ärlig så har jag inte varit så ledsen över detta, utan det har mer känts som en lättnad att det nu är över. Visst, det är alltid trist när förhållanden inte fungerar men jag går igenom en sån sjukt stor förändring nu. Inte bara fysiskt, utan även psykiskt.
 
En annan orsak till tröstätningen har nog varit efter att jag svimmade och blev hemma två veckor. Rastlös, ensam och då åt jag en massa skit istället. Inte rätt väg alls, det är jag medveten om.
 
En tredje anledning är att det varit lite kaos på ett av mina jobb där de misstrott mig utan anledning pga en kollega som "hittat på saker om mig". Istället för att prata med mig och fråga hur jag mått, har de gått bakom min rygg och gjort ändringar som påverkar mig som så att jag skulle jobba dagpass istället för nattpass eftersom arbetsledaren var orolig att jag skulle svimma på arbetet under natten när jag var ensam med brukaren. Sa dock att jag har läkarintyg på att jag är frisk och att hon inte trodde det skulle hända igen. Känner inte att de har "rätt" att göra det då de inte har någon grund för detta.  Allt har bara skötts så jävla fel. Men det gör inte så mycket för min anställning går ändå ut hos dem den 28:e augusti.
 
Jag pratade med min viktcoach häromdagen och sa att jag skulle börja på helfarten då men då kom ännu ett bakslag så jag har inte kommit igång ännu.
 
Men efter gårdagskvällen är jag säker på att det får vara nog med såna här dumheter. Jag ska kontakta en psykolog som kan hjälpa mig med hela tröstätningsgrejen. För först NU inser jag att jag sysslat med detta innan också. Missbrukartendenser finns i familjen (min pappa är alkolist) och det sägs att dessa beteenden kan gå i arv. Killar väljer oftast att missbruka alkohol medan flickor väljer att missbruka mat, en självdestruktiv väg helt enkelt.
 
Det är faktiskt ett jävligt stort steg för mig att se, acceptera och berätta att jag tröstäter. Jag kan stå för det nu och det är först nu jag själv sett det. Idag ska jag träffa min viktcoach och prata med henne om detta.
 
Innerst inne tror jag att jag är rädd att förändras för det känns inte säkert och tryggt. Killar kollar på mig på ett helt annat sätt (vänder sig om, flirtar osv) och det får mig att känna mig osäker. Att vara tjock känns tryggt för då vet jag att jag inte är något att se på och då vet jag vad killar tänker när dom ser mig (vilket fetto!!). Sjuk tanke va?
 
 
Om jag inte sätter stopp för det så kommer jag se ut såhär igen om ett år.

Det finns inget imorgon.

Jag har funderat en hel del och kommit fram till en rätt så intressant sak. Det finns inget "imorgon".
 
Jag minns mig själv innan alla de gånger jag skulle försöka ta tag i mitt liv. Vissa gånger lyckades jag gå ner cirka 20-30 kilo, sedan föll allt och jag gick upp igen. Ni som följt mig här på bloggen länge, har ju även följt det.
 
Jag har alltid varit en sådan som tänker "jag börjar på måndag" eller "imorgon blir det andra bullar". Det har aldrig fungerat. Jag tror inte att det fungerar om man planerar att man ska börja en viss dag. För man lurar sig själv. Jag tror numer att det handlar om att man måste ta ett beslut "här och nu" och köra på det.
 
Jag minns när jag skulle börja på Xtravaganza. Detta var en lördag i februari. Anledningen till att jag just valde en lördag, berodde på att jag ville komma in i det hela innan jag började jobba på måndagen. Det fanns även en annan anledning till att jag valde en lördag för vet ni vad jag gjorde på fredagen innan jag började? Jag tog ett sista farväl till "mitt gamla liv". Jag köpte hem thaimat, chips, dipp, Ben & Jerrys-glass och ett Fazer Salmiakki-choklad. Allt detta tryckte jag i mig på en kväll. Helt sjukt.
 
Sedan dess har jag kört stenhårt på min helfart på Xtravaganza fram till den där söndagen för 2 veckor sedan då läkaren gav mig snickersen. Efter det har jag börjat fuska eftersom jag i min tröga hjärna ser det som ett misslyckande. Min helfart som jag aldrig fuskat på, var förstörd efter en snickers som läkaren tvingade i mig och därför kunde jag lika gärna fortsätta "för jag hade redan misslyckats". Visst låter det sjukt? Jag har gått ner 50,2 kilo men när läkaren tvingar i mig en snickers så har jag misslyckats.

Det är något jag skäms för, men något jag känner att jag måste berätta. Min viktcoach vet ingenting eftersom jag inte pratat med henne sedan den där dagen jag var på sjukhuset. Jag har dock en tid med henne på torsdag då jag ska träffa henne och då ska jag berätta allt som jag hållit på med de två senaste veckorna och då får vi planera hur jag ska göra med allting.
 
Jag känner mig lite dum och jag ser det lite som ett misslyckande. Jag vet inte varför jag gjort såhär och jag vet inte heller hur det kommer påverka mig och min fortsatta viktnedgång. Jag tror att jag gjort det eftersom jag varit hemma och sjukskriven. Jag har även haft en del motgångar både på jobbet och privat. Det är mycket som hänt dessa två veckor och jag tror att jag vänt mig till att fuska som en slags tröst just för jag inte riktigt vet vem jag är just nu.
 
Något jag vet, är att jag MÅSTE börja med min mentala träning. Jag tror det är där skon klämmer. Just att jag går igenom en förändring som måste stöttas upp mentalt.
 
Så alla ni som skriver att jag är duktig och att ni beundrar mig och att ni är stolta över mig (ja det finns faktiskt folk som skriver det till mig),  jag är ledsen om jag gör er besvikna. Men jag kände att jag måste berätta vad jag sysslat med de två senaste veckorna när jag varit sjukskriven.

En förändring måste göras nu. Inte imorgon, eller på torsdag. Något måste göras nu.
 
Det är mycket som jag måste jobba med, både psykiskt och fysiskt för att jag ska få ordning på allt som har med min vikt och min syn på mat att göra. Det är en lång resa kvar och jag hoppas ni fortsätter följa mig och min kamp.
 



En sak vet jag säkert, och det är att jag aldrig vill se ut såhär igen.
 

Tappat fokus.

Usch, jag känner själv hur jag har börjat tappa fokus nu på slutet.
 
Jag vet inte riktigt vad det beror på. Beror det på att jag är rädd att förändras eller beror det på att jag inte förstått att jag förändrats? Allt började efter de tryckte i mig Snickersen på sjukhuset. Innan dess har jag haft totalt fokus och den läkaren ställde till med detta.

Jag tror personligen att en del av detta kan bero på att jag inte kommit igång med min mentala träning så som jag skulle ha gjort för längesen.

Jag tror jag måste snacka med min viktcoach om detta och komma in på rätt spår igen. Så det inte skiter sig för mig...

 
 
 
 

Varför är det alltid såhär?


Vägen som går ifrån mitt hem...


Vägen som går till mitt hem.

Varför är det alltid dåligt väder och regn där jag bor? Vi måste bo i Skånes suraste jävla håla...

Får dåligt samvete över sjukt konstiga saker.

Ja, jag vet inte vad det är med mig men jag får sjukt dåligt samvete över de mest konstiga sakerna. Sedan går jag runt och ältar och tänker hur annorlunda det känts om jag gjort på det andra sättet.

Exempel 1: Igår efter skivstången, varför gick jag inte in och fortsatte med kickboxingen? Visst, det kändes som jag hade spaghettiarmar men jag menar.. Jag har ingen som helst träningsvärk idag förutom i röven. Därför får jag ångest. För jag får inte längre träningsvärk. Hrm.. Hade jag istället tränat kickboxingen också och kört riktigt slut på mig själv så hade jag nog varit mer nöjd.

Exempel 2: Jag jobbade 6-12.15 idag. Inger var sjuk vilket gjorde att Jessica inte kunde kompa och sluta klockan 2 istället för klockan 4. Dessutom var de 2 som skulle stängda, sjuka. De frågade om jag kunde jobba och om jag ville stänga. Jag sa nej för att jag hade planer. När jag var påväg hem så ringde jag och mina planer blev förskjutna tills 7-8 ikväll. Varför vände jag då inte om bilen och körde tillbaka och gjorde något bra för någon annan som faktiskt ville sluta tidigare?

Ähh, jag förstår mig inte på mig själv ibland. Sedan går jag runt och ältar såna här saker för mig själv inombords vilket istället leder till att jag känner mig stressad. Stupid stupid och så jävla onödiga saker att ha dåligt samvete för.


Öööh...?

Varför är mitt högra ben mycket fetare än mitt vänstra feta ben?


Vidrigt

Fyfan vad ModiFast-shaksen smakar vidrigt. Fy i helvete. Ska aldrig mer lyssna på en dietists råd. Fy! Bra för hon är smal så tycker hon jag ska dricka något som smakar gammalt fotsvett. Fy! Nåja, bara 9 dagar kvar på den skiten. Bara att hålla ut och kämpa.

Jag berättade igår att jag skrivit en intresseanmälan till det där stället. Imorse, halv åtta ringde en tant och väckte mig för att boka tid. Så den 12:e januari 11.00 ska jag vara där. Gosh..

Nä, jag bjuder på en grym låt som ni kan njuta av lite. Öronorgasm deluxe! Helt klart den bästa featen som gjorts under 2011!



You're so cynical, Narcissistic Cannibal. Got to bring myself back from the dead.

Omg!

Har suttit och snackat med Gabriella nu på kvällen som gjort en jäkla resa. Hon la upp en bild på Facebook på de 30 kilo har hon gått ner och jag säger bara OMG, fan vad fin hon är och jäklar vad duktig hon varit.

Är lite inne på hennes spår efter en timmes utfrågande, bara för att testa något nytt. Har kört på mitt så länge, går ner 30 kg och sen tar det stopp, något händer och vips går jag upp i vikt igen. Skulle vara bra och kul att testa det som hon gjort men det kostar mycket pengar och det är väl det som sätter stopp för mig som är student. Hmm. Jag får tänka igenom det hela lite till. Har skickat en intresseanmälan så jag får lite mer information så får vi se sedan vad jag bestämmer mig för...

Decisions decisions...


År 2011

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Var i tre olika världsdelar på ett år, började jobba extra på förskola, hade ett sabbatsår, blev nekad en konsert med Rihanna i dörren efter 5 timmars väntan i spöregn.

Har du några nyårslöften?
Ner i vikt, sluta dumma mig, göra illa mig och verkligen fixa det den här gången.
Sluta spendera pengar i onödan, spara istället!
Rensa av en massa saker som bara ligger och samlar damm. Sälj istället medan det är något värt!
Satsa helhjärtat på skolan.
Fortsätta jobba extra.
Besök ett nytt land! 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jajamensan. En hel del faktiskt. Jennifer, Maria, Tina, Elin, Marlene, Anna, Jonas, Amanda, Evelina, Yasmin osv osv osv. Alla klämmer ungar nu!

Vilka länder besökte du?
Marocko, Spanien, England, Danmark, Turkiet.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Släppt allt när jag gjort mig illa och glömt bort att ta hand om min kropp, samt slösa pengar på onödiga saker jag egentligen inte behöver.

Bästa minnet från 2011?
När jag var upp till morfar och hälsade på, träffade min syster och sedan åkte norrut och hälsade på kusiner och vänner hemma i hemstaden. Bästa veckan på länge!

Bästa köpet?

Min nya, snygga bil OCH min nya säng som ger ryggorgasm.

Vad spenderade du mest pengar på?

Resor och bilen har kostat ungefär lika mycket.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag gav ett sådant intryck på det ställe jag sökte jobb, att dom ringde dagen efter och ville ha in mig som timvikarie trots att jag inte fick jobbet pga att en annan hade förtur inom kommunen. Då kände jag mig GRYM!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare. Detta år har verkligen inte varit mitt år. Började med att jag kände mig misslyckad eftersom jag var tvungen att ta ett sabbatsår, därefter trivdes jag inte på jobbet under sommaren där jag jobbat i fyra år. Kände mig kränkt och usel med tanke på hur jag blev behandlad. Blev därefter lite deprimerad när jag gjorde illa ryggen och inte kunde röra mig så pass som jag är van så då var jag väl mer ledsen för det också osv. Men nu känner jag mig glad iaf!

Favoritprogram på TV?

Byggfällan, Lyxfällan och Jersey Shore.

Är det något du saknade 2011 som du vill ha år 2012?
Lycka, nu är det fan min tur! Flyt skulle också vara nice!

Vad ser du mest framemot med år 2012?
Att slutföra projekt gå ner i vikt. Det är fan på tiden nu.


Funderar..

Jag funderar på om jag kanske ska börja väga mig varannan vecka, istället för varje vecka.. Det tål att tänkas på. Hmm..

Vad tycker ni? Vägning varje vecka eller varannan vecka?


Inte närvarande..

Fan, plugget tar KÅL på mig nu. Igår läste jag en bok på 290 sidor, i sträck på fyra timmar bara för jag helt enkelt glömt bort att den ska läsas tills på tisdag och dessutom inte hunnit med. Direkt när jag kommer hem från skolan på måndag då jag haft tenta, ska jag göra uppgiften till boken. Sedan har jag skola på tisdag, onsdag, torsdag och fredag. På fredag ska även en annan tenta lämnas in. Och på tisdagen har jag nästa tenta och för att kunna göra den så gäller det att plugga satan i helgen eftersom jag inte gjort uppgifterna till den än. Det tar ju aldrig sluuuuuuuut.

Det är svårt att hitta en balansgång mellan skola, träning och ansvaret som jag har med hästarna. Jag är helt sjukt stressad och somnar ibland redan nio på kvällen eftersom jag är helt slutkörd. Jag vet hur mycket jag skulle behöva göra också.

Bland annat skulle hästarnas man behöva ryckas, nästa helg måste jag hämta hö, efter den 15:e ska jag sätta igång med ridningen igen och hovslagaren måste ringas också. Det låter hemskt men ibland vore det bättre om jag inte hade dom. Jag känner själv att jag inte alls hinner med. Men samtidigt kan jag inte ta bort dom ur mitt liv heller. Aaah. Träningen är dock bra för jag får utlopp för mycket stress genom träningen. Jag vet inte hur jag ska förklara.. 

Nåja, jag ska återgå till pluggandet. Fonetik är det som gäller. Tenta på måndag som sagt. Håll en tumme eller två.

Jag längtar tills denna kurs är slut, den 15 april. Då åker jag till morfar den 18:e och fan vad jag längtar. Min morfar är bäst.


Who the fuck...?!

Uppfann tånaglar? Helt seriöst. Dom är bara onödiga. Dom bara sitter där. Och sedan kan man inte spara ut dom, för då skaver man upp halva tårna och det ser allmänt nasty ut att ha dom långa.

Men sen när man ska klippa fanskapen så finns inga direkta linjer på hur man ska klippa dom, så som med naglarna på händerna. Och därför händer detta:


Man klipper för långt ner och få gå runt med en jävla lingonsyltstå i en hel jävla vecka som dessutom gör så jävla ont att man går som att man skitit på sig på det ena benet. Dessutom ser min tå ut som ett jävla ollon också. Åååh, vad många jävla det blev i inlägget men jag har ont i tåjäveln!

Ehmm..

This can't be right..?



Ät snart, sänkt pris - PÅ SCHAMPOO?!

Ica har gått och blivit snurriga, men det där går jag inte på!


Älskar IKEA!

Idag mailade jag till IKEA och förklarade läget om min madrass. Den är helt enkelt för stor och jag får inte upp den på övervåningen. Jag köpte den i somras, i slutet av juni men kunde inte bära upp den på övervåningen den pga min operation (gallsten) som jag gjorde då osv. Sen när jag var bra nog att få bära tungt så kom ju snön och förra veckan testade jag och Fadi att få upp den på övervåningen utan att lyckas.

Idag mailade jag som sagt till IKEA och en tjej som hette Katarina svarade att dom bestämt sig för att jag ska få byta in min madrass. Det enda jag behöver ha med mig in till butiken är madrassen, kvitto och ett ärendenummer. Fattar ni vad det gör för mig? Fan vad underbart. Nu kan jag köpa två 80 cms sängar istället för den 160 cm sängen som jag inte kan få in på mitt nya rum. Den kostade ju ändå 4395 kronor så den var ju inte direkt gratis, tyvärr.

Nu kan jag släppa det och sluta oroa mig. Jag måste bara ta mig in till Malmö någon dag till IKEA. Någon som vill följa med kanske?

Jag älskar IKEA!

Nu åker jag och jobbar!


Utmaning: -20kg till 1:a juli!

Jag har ett nytt nyårslöfte som jag hade tänkt att ha som utmaning.

Utmaningen
Vad? Gå ner 20 kg i vikt.
När? Tills den 1:a juli

Vilka är med? Kom igen nu! NU ska vi fan i mig bli smala!

Denna utmaning är till för att man ska kunna peppa/stötta och inspireras av varandra.

Hittills så deltar:

MOI
JD
BIRSEN 



Syrianskt ordspråk..


Love that makes you laugh, goes and laugh that makes you cry, stays


Tidigare inlägg
RSS 2.0