Jag kan ändå inte sluta tänka på det hela, trots att jag har lovat mig själv det. Idag satt jag och kollade igenom några av våra gamla msn-konversationer som jag har sparade på datorn.

Sammanlagt har vi helt seriöst 13 950 a4-sidor msn-konversationer. Det blir minst 5 miljoner ord har jag räknat ut. Det är en hel del om man säger så... På vissa ställen fick jag tårar i ögonen och på andra ställen skrattade jag så jag höll på att skratta ihjäl mig. Fan också!

Jag gör kväll nu. Så nu hoppar jag ner i sängen och sover. Imorgon ska jag på en "anställningsintervju". Be till dom högsta gudarna att jag får ett ja så jag kan börja spara pengar igen. Så jag slipper "nalla" från mitt sparkonto..

Nåväl, sängen var det ja.

Godnatt!

Eller middag. Jag vet inte riktigt. Jag har redan hunnit med en del och mer ska jag också hinna med idag. Jag har redan fått ut hästarna och mockat till dom, trots att jag inte klev upp förrän halv tio.. Skönt med sovmorgon ibland. Men hästarna var mer än hungriga eftersom mamma hade missuppfattat mig igår kväll när jag bad henne mata dom i morse. Men dom överlever!

Igår var det en lite jobbig kväll för mig. Men det pratar vi om en annan gång.. Eller så pratar vi inte om det alls. När jag såg honom igår så stannade mitt hjärta nästan.. Förvirrad är jag över hela saken i alla fall. Inte blir det bättre av att jag alltid har en massa frågor som inte besvaras. Nåväl.. Livet går vidare..

Fiddan ringde nyss också, den lilla kusinen.. Jag förstår inte, telefonen har gått varm idag. Det ringer hela tiden och inte är det någon som vill prata med mig heller. Haha! Stackars mig. Jag är inte omtyckt. Eller så är jag omtyckt men alla som jag känner ligger och är bakfulla idag? Jag hade två fester som jag hade kunnat gå på igår kväll, ett halloweenparty som Elin hade och en inflyttningsfest som Josse hade. Men vad gjorde jag? Jo, jag satt hemma på msn.. Haha. Men om man kliver upp fem hela veckan så har man inte någon ork att festa heller..

Nej, nu ska jag hoppa vidare. Det är som sagt mycket att göra idag. Jag ska åka till återvinningscentralen nu (om den är öppen), sen ska jag hämta korn till hästarna, sen ska jag duscha och bädda om i sängen, skicka lite ansökningar till jobb och sedan ska jag plugga. Usch, vilken jävla lördag va?

(bilden lånad från coolstuff.se)

Visst, det är säkert skitkul (skitkul, fattar ni. höhöhö..) att ha någonting sånthära att göra när man sitter på toa. Men om man nu sitter och kluddar på detta när man är på toa och sen ska torka sig så kan det väl sluta illa? Jag menar, hur kul är det att springa runt med en jävla sjua i baken?

Jag har hittat en underbar och helt görfräck frukt, nämligen bananen. Jag har märkt att bananen har vissa egenskaper. Exempelvis dessa:

* Om man skalar en banan och äter den så smakar den banan, right?
* Om man skivar en banan och äter den så smakar den annorlunda.
* Om man mosar en banan och äter den så smakar den ännu mer annorlunda.
* Men om man tärnar bananen så är den underbar..

Varför är det så? Det är ju samma banan?

Det har precis hänt en superrolig sak som jag bara vill skrika ut till den person som står mig närmast. Men när jag tänker efter så vet jag ingen som står mig närmast? Hur vrickat är inte det på en skala mellan ett och tio? Jag hade en bästa vän när jag bodde i Sunsvall som jag berättade allt för och som jag delade allt med och som gjorde detsamma med mig.

När jag flyttade till Skåne så började vi sakta men säkert tappa kontakten.. Nu vet jag nästan inte längre vem hon är. Vrickat. Jag är 19 bast och har ingen bästa vän. Fan vad miffat egentligen. Nåja. Inte törs jag skaffa mig någon ny som står mig så pass nära heller. Det är kanske det som är mitt största problem egentligen? Att jag inte släpper in folk i mitt liv, alltså på riktigt. Jag kan skämta, snacka och umgås med människor. Men det är ingen som jag verkligen umgås med. Eller hur man nu ska förklara det. Det finns ingen som jag anförtror mina mörkaste hemligheter eller vad man ska säga. Allt är bara ytligt.

Nåja. Jag är frisk och mår bra i alla fall. Det är väl kanske bättre än ingenting?

Ni behöver inte läsa om ni inte vill. Jag behöver bara få skriva av mig eftersom jag har så sjukt mycket känslor för tillfället.

Alltså jag fattar inte vad det är med mig. Halva jävla kvällen har jag suttit och lipat som en jävla idiot. Anledningen heter Selim. Han kom in på msn idag och det kändes tufft. När jag såg honom logga in så kändes det som att hela mitt hjärta stannade. För er som inte vet så finns det inlägg om Selim längre bak i min blogg. Han var en god vän. Kanske var han mer också. Det vet jag inte riktigt. Jag tror det var något mer. Från bådas sidor.

Vi hade tät kontakt efter vi träffats och helt plötsligt så slutade han höra av sig. Jag blev orolig som fan eftersom han bor i Turkiet och pluggade i Cypern. Så jag trodde att någonting hade hänt honom. Vi pratade nämligen med varandra jämt över sms. Det blev dyrt för oss båda och eftersom han hade dåligt med pengar när han pluggade så som han gjorde så trodde jag att det var därför som han slutade höra av sig.

Efter en månad så var han online på msn vilket jag insåg betydde att han var tillbaka i Turkiet. Jag skrev nämligen ett email till honom och såg att han var online när jag skickade det. Han var dock online på msn så han hade blockerat mig. Jag fick honom att ta bort blockeringen och han sa då att han haft sex med en tjej som blivit med barn. Alla vet ju att om man gör det i Turkiet så måste man gifta sig med tjejen. Så jag kände att allt var kört. Jag hoppades att han skulle dö och allt.

En dag så såg jag en bild på honom som jag hade kvar på min dator. Detta var cirka en och en halv månad efter att han berättat den nyheten som han släppt. Jag var förbannad som fan och skrev ett argt email till honom om hur dum han var och undrade hur han kunde göra så mot mig osv osv osv. Han svarade direkt och efter några mail så tog vi båda bort blockeringen på msn och snackade igenom allt. Då berättade han sanningen för mig. Han hade ingen tjej som han gjort med barn. Han var sjuk. Han hade fått en hjärntumör. Mina skuldkänslor kom direkt eftersom jag hoppats på att han skulle dö. Han berättade att han sagt så för att han inte orkade med att jag skulle tycka synd om honom och lida med honom. Han visste att jag skulle funnits där för honom men han skulle inte klara av att se mig lida då. Han såg lögnen som den lättaste utvägen eftersom han visste att jag inte skulle snacka med honom mer då. Eller det trodde han i alla fall.

Idag pratade vi som sagt igen och det känns verkligen i hjärtat, magen och själen. Jag klarar inte ens av att se en bild på honom. Jag önskar att allt skulle vara annorlunda. När vi pratar så glömmer han vissa ord och förstår inte allt som jag skriver. Det finns så mycket som jag vill säga honom som jag inte kan säga. Det finns så mycket som jag önskar var annorlunda och som jag aldrig sagt eller gjort. Jag önskar att allt var som tidigare. Även om jag har min pojke nu så kommer jag aldrig glömma Selim. Han var en stor del av mitt liv under en väldigt lång tid. Jag älskar honom och det kommer jag nog alltid att göra.. Tack för allt. Nu tänker väl ni att jag verkar ta den jag får eftersom jag har en annan nu. Men så är det inte. Kanske har jag flyttat över mina känslor från Selim till min bejb? Jag vet inte alls..

Historien om hur jag träffade honom från början och sånt, det hittar ni här:

Av en slump skrev jag ett mejl till S.. Ja, just det. S! Som jag berättade om i bloggen för några månader sedan.. Av en slump så började vi prata igen. Av en slump addade jag han på msn igen efter att han bett mig. Av en slump så har mitt hat förvandlats till medlidande. Fan. Hade du inte kunnat berätta allt som det var istället för att ljuga för mig? Jag har bett dig dö, jag har sagt till dig att du inte förtjänar livet eftersom du fick mig hata dig. Nu får jag istället veta att du är sjuk och inte är en otrogen jävel. Fan är allt jag har att säga. Jag känner mig som ett svin. Jag förstår inte varför du inte litade på mig, tror du verkligen att jag skulle lämna dig för att du blir sjuk? Fan ta dig! Fan är allt jag kan säga som sagt. Allt vändes upp och ner på en gång nu. Fan. Jag känner mig så jävla dum.

Nu har jag sagt upp bekantskapen med min moster. Om hon inte ens kan komma ner hit när jag tar studenten vilket hon har lovat så behöver jag fan inte ha någon som helst jävla kontakt med henne heller.

- Räcker det inte med att jag skickar ner en present då?

Jomen det är ju precis det som studenten handlar om. Just precis presenter is what it's all about! Jag är den första i släkten som tar studenten. Hon kallar mig fortfarande för mosters lilla hjärtegull. Hon har inte varit ner hit på 3 år. Vi har inte träffats på snart 1,5 år så varför skulle hon maka sig ner hit nu? Jag menar, man tar studenten en gång och hon lovade när jag fyllde 18 år och inte ville komma ner hit, att hon istället skulle komma ner när jag tog studenten. Jomen det gjorde hon va?

Sen slutar hon samtalet genom att bara lägga på lurjäveln. Nej, såna har jag det bättre utan. Jag behöver fan inte släkten också som ska svika mig. Det räcker med andra människor som sköter det helt själv.

Antingen så kan ni ignorera detta email för jag behövde bara lätta på mina känslor eller så kan ni svara på min fråga:

Hur skulle ni gjort om ni var i min situation?

HAHAH. Jag var på polisstationen och fixade mitt pass idag. HAHA!

Jag är till och börja med 179 cm lång. Det betyder att jag vuxit en hel centimeter sen i september.Hrm.. När slutar man växa egentligen? Och då undrar jag inte bara på längden utan även på bredden. Höhö..

Nu till min rubrik. När hon skulle ta min bild så togs ju två bilder och gissa hur jag ser ut på bilden?

AAAAAAAAAAAH! Nåt såhära:

Det var många som tyckte att mitt tangentbord var äckligt. På tok för många. Meen det är helt naturligt. Tyvärr så satt jag och åt vid tangentbordet alldeles nyss också.

I alla fall så blev jag hemma idag igen vilket är jobbigt som fan. Jag ska försöka ordna en tid hos läkaren idag så jag får göra ett test på om jag är pollenallergiker. Jag tror det är därför som mina ögon svider/gör ont och är helt svullna. Idag är det värre och ena ögat är nästan helt igensvällt och rött. Rinner gör det också. Uscha. Snuvig är jag ännu mer också.

Jag vet ju att jag är kvalsterallergiker men när dom gjorde det testet så testade dom bara för kvalster eftersom jag hade ont i halsen. Men är man pollenallergiker om man är kvalsterallergiker?

Har man ont i huvudet ofta om man är pollenallergiker? Nån som vet?

Jajamensan. Jag sitter här och pluggar. Trots att jag har feber, är allmänt yr i bollen och känner mig så pass trött att jag kan däcka på tangentbordet när som helst. På tal om tangentbord så har jag kommit på att jag aldrig mer ska äta vid datorn.. Kolla bara in hur det såg ut:

Alltid när jag vaknar på morgonen får jag en chock! Jag tror helt enkelt att jag blivit gammal över en natt och missat alla mina unga år. Kolla bara här:

Det syns kanske lite dåligt på bild men det är rynkor. Jag får helt enkelt liggrynkor när jag sover. HAHAHA! Jag undrar om det är bra eller dåligt..? Och det är inte bara på händer och armar. Det är i ansiktet också. Tyvärr var ansiktet för fult för att fotas men ni fattar grejen.

Får ni liggrynkor? Eller är jag ensam om att prova på ålderdomen?

Jaa, just nu är jag grymt förbannad på Ellos. Jag borde väl egentligen inte skriva det här men skitsamma.

Jag beställde för ungefär tre veckor sedan lite saker. Det stod att jackan som jag beställde, skulle komma in den 25 april. Fine tänkte jag, det är väl okej. Så jag la till lite saker på den restordern som skulle komma då. Men häromdagen när jag loggade in och checkade läget lite så stod det att min kära vårjacka skulle komma den 25 maj!!?!?!?!?

VADFAN ska jag med en vårjacka till när det blir sommar? En hel jävla månad senare och dom hör inte heller av sig. Vad är det för stil? Nää. Arg är nog det rätta ordet för mig just nu.. Ville bara spy ut lite ilska.
Men visst är det dålig stil att inte höra av sig när det gäller en hel månad som försenas? Eller?

All kärlek till Ellos men just nu är jag bara sur.. Visst, det är kanske inte deras fel att dom får jackorna senare men dom borde väl kunna höra av sig?

JAG FATTAR VERKLIGEN INTE DETTA!

Mina ögon alltså. Ibland är dom ljusblå, ibland är dom mörkblå, ibland grönblå, ibland grå och ibland gröna. Dom byter helt enkelt färg från dag till dag. Men detta är fan tamme någonting nytt..