Imorse vaknade jag av att A låg inne på toa och kräktes. Stackarn! Så dagen idag blev ju inte alls som planerat. Strålande solsken ute och jag skulle helst av allt vilja gå ut på en promenad men det känns dock som att det kan vara något på gång i min mage också. Har redan vart på toa tre gånger haha. Nåja, hoppas det bara är något vi ätit.

 

Mina fina ligger och sover i soffan och jag ser på Sons of Anarchy igen. Myspys!

 

Jag och kissen ligger i soffan och myser efter en hel dag på Emporia tillsammans med A, Emelie och Mattias. Trevligt trevligt. Jag hade skjut ont i nacken så när vi kom hem, kröp jag ner i soffan med en värktablett, nackkrage och lite Voltarensalva. Sudden kom och ville gosa lite i väntan på att A lagar middag.

 

Delar med mig av bilder på det jag köpt imorgon!

 

Idag blir det kött, stekta grönsaker och oliver. Mums!

 

Jajamensan. Tog tag i det jag skjutit upp länge, nämligen att tvätta ren alla mina sminkborstar som jag har här hos A. Och det var välbehövligt ska ni veta. Herregud vad mycket skit det va i dom.

 

Tänk på det hörni, rengör borstarna oftare så slipper ni en massa finnar och smutsiga porer.

 

 

Ja såna blir det inte idag inte. 

 

Imorn får jag ett påskägg av A. Då ska vi åka till Emporia och köpa nya byxor till mig, samt möta upp Emelie och Mattias. Do I smell frozen yoghurt? 

 

Ja, en sån grej hände mig idag..

 

Jag har ju varit iväg med A på födelsedagskalas i familjen. När jag skulle gå på toa så händer en sak som normalt bara händer i film. Jag tappar min mobil i toalettstolen....

 

Jag hade mobilen i bakluckan och när jag drar ner byxorna för att sätta mig ner, säger det plums... Wippieyayyeeey!

 

Jag har redan pratat med Alex och han sa att det går på försäkringen sådder var ju en jävla tur iaf. Och ännu mer tur var det ju att den som varit på toa innan mig, hade spolat efter sig..

 

 

Jag tycker att det är väldigt kul med alla kommentarer jag får på min blogg. De flesta är positiva. Men sen har vi de negativa kommentarerna som alltid är lika roliga att läsa. 

 

Oftast är de som lämnar dessa kommentarer, anonyma eller så står det bara en bokstav i fältet för namn. Värre är det när de som lämnar de tråkiga kommentarerna, skriver flera kommentarer med olika namn och tror inte jag ska lägga ihop ett och ett. 

 

Det tråkiga är att folk som inte känner mig, tar sig rätten att döma mina val trots att de inte vet bakgrunden till det. Det som är mest intressant är att jag är 100% ärlig i min blogg. Om jag gör ett misstag, står jag för det och berättar det här. Om saker inte blir som jag tänkt mig, då berättar jag det här.

 

Ni har alla mina bilder, mitt sanna namn och min öppenhet. Många som bloggar om sin viktkamp är långt ifrån så öppen och ärlig som jag är. Hur jag vet detta? Jag känner flera stycken privat. Ingen är perfekt och jag vet att många kan relatera till mina problem med de sista kilona, samt de hjärnspöken som snurrar i min skalle.

 

Vill ni att jag ska fortsätta vara så pass ärlig som jag är, tänk då till både en och två gånger innan ni tar er friheten att kommentera negativt. Och om ni nu ska kommentera på ett mindre positivt sätt, gör det då med ert rätta namn och lämna gärna er mailadress så kanske jag tar era kommentarer på allvar.

 

Ja för igår hämtade jag min nya pärla. Jag kommer sakna min underbara gamla bil eftersom det var en bil som bara var min, som jag köpt själv och som inte var ett arvegods som jag fått i studentpresent. 

 

Denna bil är en 2013's Peugeot 308 istället för min Peugeot 408 04:a. Jag är första ägaren vilket innebär att den är splitterny från fabrik. Jag är så jävla glad. Den är sååå fin!

 

Jag är mindre glad över att jag själv inte kan köra den. Skadad nacke innebär att man inte kan köra bil eftersom jag inte kan vrida på huvudet...

 

 

 

Svar: Jag kan säga direkt att jag inte direkt har undanflykter. Det är snarare så att jag inte tagit det sista beslutet om att jag ska ta tag i det. Jag har tappat 50 kg. Det är rätt mycket. Rent mentalt har jag inte hunnit med. Jag är rädd att nå min målvikt. Jag är rädd för den sista förändringen. För vem är jag då? 

 

Jag har kämpat med min övervikt länge nu. Vem kommer jag vara när jag nått min målvikt och inte längre kommer ha det att kämpa med? Du får komma ihåg att 50 kilo är mycket att tappa, speciellt när man tappar kilona fort. Kroppen behöver ställa in sig på det nya. Men rent mentalt glömmer vi vad som måste hänga med. För det är mycket mer än "min kropp ser annorlunda ut". Bara för att jag äter idag innebär inte det att jag vräker i mig godis, glass och chips. Jag lever på halvfart, vilket är ännu en väg till viktminskning.

 

Bara för att jag har svårt att ta de sista kilona, innebär inte att jag har misslyckats och skapar undanflykter. Det innebär snarare en rädsla.

 

Jag måste lyssna på min kropp. Jag kan inte träna om jag känner mig förkyld. Det är inte hälsosamt. Jag kan inte träna nu när jag skadat min nacke och är sjukskriven till och med nästa fredag till och börja med, dvs jag kommer vara inne på min tredje vecka.

 

Jag har även väldigt mycket inre stress just nu. Det har varit oklart gällande våra kontrakt på jobbet, jag har en morfar som kämpar mot sin cancer, jag har en häst som jag tyvärr måste ta bort. Det sista jag vill, är att min nya pojkväns familj ska döma mig för att jag går på pulverdiet och dessutom ser detta första gången de träffar mig. Det vill jag varken för hans eller min skull. Han har varit singel länge, att han vågat ta steget för att träffa en ny tjej (mig) behöver inte ifrågasättas av andras dömande gällande min livsstil och min kamp. Nu vet jag ju inte. Hans familj är kanske inte så, det vet jag inte för jag känner dem inte ännu. Förra året träffade jag en kille vars familj dömde mig hårt när jag gick på helfart. Jag vill inte att det ska hända igen. Jag tycker om denna kille för mycket för att förlora honom och jag tror att vi har något riktigt fint på gång tillsammans.

 

Så nä. Jag ser inte detta som ett misslyckande, eller ens en undanflykt. Jag ser detta som ett medvetet val, vilket är en av de ståndpunkter Xtravaganza har ; gör medvetna val.

Jag glömde visst att blogga i söndags och igår. Hoppsan. Haha!

 

I söndags tvättade vi, sedan åkte vi till As bror och brorsbarn. Riktigt söta barn och det syns verkligen att A gillar barn. En sån kille man helt enkelt hoppas man har som pappa till sina egna barn i framtiden.

 

Igår ringde jag en massa samtal som förhoppningsvis är de sista samtalen jag behöver ringa angående detta. Allt återstår att se idag.. Igår kväll provade A alla sina kläder och rensade ut en hel del. Två hela papperspåsar slängdes. Innan dess, åkte vi till Maxi och shoppade lite och var ner i källaren för att hämta ett extra skåp till badrummet så jag kan lämna lite av mina saker här, istället för att släpa med mig på det fram och tillbaka hela tiden.

 

Helfaten går det mindre bra med. Jag ska träffa As släkt på fredag då hans svägerska (heter det så?!) fyller år och vi ska dit på påskbrunch. Eftersom det är första gången jag ska träffa dem, vill jag gärna äta för att slippa bli dömd på förhand när de inte vet historien bakom. Jag håller därför på att trappa upp nu så jag kan äta vad som bjuds på fredag. Jag skulle egentligen hopptävla då men eftersom min nacke fortfarande är skadad så är det ju bara att glömma. Sjukt trist eftersom jag sett fram emot det länge.

 

Ja. Detär strålande fint väder ute, det har det varit hela dagen. A är och spelar match och jag har suttit inne och sett på Sons of Anarchy hela dagen. Kan inte göra ett skit för jag har så sjukt ont i nacken idag.

 

bajsdag.

 

Längtar till sommaren också. Den tänker nog inte komma med tanke på all snö som vräkt ner hemma i Tomelilla.

 

Eller nåt sånt. 

 

Känner mig inte tjock idag. Wihoo!

 

Jag tycker det är riktigt roligt att skriva på min blogg om min viktnedgång eftersom många blir inspirerade. Jag vet 5 personer i min bekantskapskrets som börjat på Xtravaganza på olika orter i Sverige. Jag tycker det är skitkul! 

 

Men idag fick jag en chock då en bekant börjat på Xtravaganza norrut i Sverige. På hennes viktcenter sa de att hon enbart skulle äta omega 3, samt dricka soppor och shaker. Om viktminskningen blev trög, skulle hon börja ta xtraoil och om hon blev hård i magen så skulle hon börja med Psylliumfröskalen.

 

Snacka om chock jag fick! Jag ringde mitt viktcenter för att se vad de sa om detta. Hon blev lite chockad och sa att hon skulle ringa och kolla deras tanke bakom eftersom de säger så olika. Fröna behövs ju för att stabilisera tarmflora, hålla igång mage/tarm, rensa ut slaggprodukter, samt hjälpa till med mättnadskänslan. Oljan behövs för att smörja tarmar och avföring. 

 

To be continued....

Och jag blir fan lite irriterad. De menar seriöst att för att jag ska kunna passa mitt kort när jag skadar mig, då ska jag ringa samma dag jag skadar mig?! WTF?

Jag bakade igår. Det blev två olika sorters kakor. Och jag ska vara ärlig. Jag åt en kaka fast jag går på helfart. Ja, jag har ångest. Smsade Emelie direkt efter. Fick sjukt ont i magen men jag får skylla mig själv. Det var dumt gjort och det var inte enligt planerna. 

 

Jag kan inte göra det ogjort. Jag vet inte ens varför jag gjorde det.

 

Nu är jag igång igen. Hoppas att jag inte förstört för mycket av min helfart, samt att jag snabbt kommer in i ketosfasen igen.

 

Igår skulle A komma hem sent eftersom han denna vecka jobbar eftermiddagspass och dessutom skulle ha träning efter det. Vid halv åtta ringer det på dörren i vild panik så jag skyndar mig för att öppna så gott jag kunde. 

 

Där står A med en matkasse i handen och ler stort. Träningen hade blivit inställd pga snöovädret. Han kom in, kysste mig och sträckte sedan fram en bukett med rosor som han gömt bakom ryggen. Hur söt?! 

 

Idag tänkte jag försöka baka lite. Varje gång jag gått på helfart, blir jag sjukt sugen på att baka. Så idag tänkte jag försöka baka lite till A som tack för rosorna och tack för att jag får vara här medan jag är sjukskriven. 

 

Han var så söt imorse när han skulle gå också. Han konstaterade att jag inte får köra bil och sa då: då får du inte gå på toa så mycket idag för det finns bara lite papper kvar, så det räcker tills jag kommer hem från jobbet. Haha, till saken hör ju att det ligger ett litet Coop 500m från hans lägenhet. Så jag ska bege mig dit i snöstormen för att köpa lite dassapapper och alla ingredienser, sen får vi se om bakningen är uppskattad.

 

Ja, jag pratade i måndags med min hälsocoach angående min helfart och min plan över det hela. 

 

Ska jag vara riktigt ärlig så har jag ingen plan, utan känner mer att jag inte kan fokusera för tillfället pga allt som sker runt omkring. Min coach sa då att jag hade tänkt helt rätt gällande min helfart och ta den som stöd nu när allt egentligen är jobbigt. 

 

Så det är väl min plan just nu, ta det lite som det kommer men fortsätta på helfarten tills allt känns lite lättare och då ska jag verkligen fokusera på min halvfart istället. 

 

Jag har pulver för två veckor nu, sedan får jag känna efter. Jag vet att jag vill äta på min födelsedag första maj i alla fall. 

Ja, idag har jag alltså gått på 100% helfart i en vecka. Jag vägde mig igår och resultatet hittills på en vecka är -4 kg. Det är jag jävligt nöjd med men jag är också besviken eftersom jag vet att jag fått ett bättre resultat om jag tränat eller iaf rört på mig. Det har jag inte. Jag har varit en soffpotatis och det skäms jag för.

 

Hoppas jag kan börja träna imorgon för denna nacke är inte att leka med. Bara jag reser mig upp från soffan eller försöker vända mig i sängen så tjuter jag av smärta. Hua hua. 

 

Hörde att det är snöstorm hemma på Österlen. Här i Trelleborg har det också snöat men inte lika mycket som hemma. Skönt det iaf. Kanske kan ta mig ut på en promenad och upptäcka staden lite mer. Får ju inte köra bil så då blir det en promenad isf. Men tänk om jag halkar och gör mig illa mer?! Svårt val.

 

Har spenderat dagen på sjukhus med en doktor som klämt och känt. Sedan blev det lite röntgen på det. Som tur var visade nte röntgen något men jag blev sjukskriven en vecka. Jag har inte tid, råd eller lust att bLi sjuk nu. Iofs är jag inte sjuk nu, utan skadad.. Jag vill jobba! Får ju spel av att bara sitta stilla. 

 

Helfarten går bra iaf så det är ju positivt.

 

Är hos A nu och blir nog här i Trelleborg hela veckan eftersom jag inte får köra bil.

 

 

 

 

 

Jag snackade ju om bilder från Marocko sedan förra året, 2012. Jag kan dela med mig av lite bilder som jag inte delat med mig av ännu.

 

 

 

 

Det är iaf en som är riktigt skeptisk till min helfart, nämligen min katt Sudden. 

 

Hon undrar var mina tallrikar med mat tagit vägem, varför det luktar fisk av flaskan och varför hon nyser om hon sniffar på Psylliumfröskalen.