....men frågan är om jag kommer kunna använda det. 

 

Ledtråd är: Rolig träningsform..

A var ner på ultraljud av hjärtat imorse och vid halv fyra fick jag hämta hem honom. Först hämtade vi ut hans medicin som han ska ta. De hittade som tur var, inget fel.

 

Han fick till och med höra att han var vältränad eftersom han hade låg vilopuls. Så det kommer han leva länge på. Men det sa dom till mig också förra sommaren då jag svimmade. Min vilopuls låg på 33 kommer jag ihåg. Direkt när A fick höra detta så googlade han Gunde Svans vilopuls haha!

 

Nu kan jag slappna av men samtidigt inte. Och min nacke ska vi inte snacka om. 

 

Nåväl. Imorgon går jag på min helfart igen. 

Ni kan förstå att jag är slut. Jag har spenderat hela dagen på sjukhuset med A. Hjälpte honom att tvätta av sig lite eftersom han inte fick duscha. Sen hade jag tagit med lite nya kläder till honom så han fick byta kläder. Stackarn har ju haft på sig samma kläder sedan i torsdags då han bröt benet. Träningskläderna. Men det har inte varit tillfälle att kunna byta kläder för honom. 

 

Nu ikväll har vi varit uppe och gått lite, han på kryckor och jag bakom med rullstolen ifall han skulle bli yr eller sådär så han snabbt kunde sätta sig istället för att trilla ihop i en hög på golvet. Men allt gick bra. Han blir kvar på sjukhuset inatt också men han mår sååååå mycket bättre idag. Han har börjat med lite smärtstillande medicin så om han får komma hem imorgon så ska vi hämta ut mer av den imorgon. Förhoppningsvis är det inte hjärtat som spökar iaf, utan förmodligen är smärtan i hans brutna ben så pass hög att hjärnan slår av och han svimmar. Men vi kommer veta mer imorgon när de går ronden.

 

Gud. Jag har ont i HELA kroppen. Försöka dra runt på 90 kilo i halva badrummet (okej 20cm) känns verkligen i nacken. Känns som att det skjuts ut elektriska stötar i nacken och ner mot armen och armvecket. Men när en krissituation händer så agerar man på ett sätt där man inte riktigt hinner tänka efter. 

 

Sov ingenting inatt heller så jag kommer ju sova som en prinsessa nu när jag vet att han mår mycket bättre. 

 

Ja jag skojar inte. Jag är helt slut idag. Var på sjukhuset tio timmar igår. Kom hem klockan tio igår kväll och stöp i sängen ganska så snabbt. 

 

Åkte ambulans in med A och inte tänkte jag på att ta med färdiga shaker heller och cafet var stängt så igår åt jag typ en kanelbulle som Emma kom förbi med. Mat är det sista man tänker på när den man tycker om inte mår bra. Fyfan säger jag bara. Massa folk som frågat på fb vad som hänt men där vill jag inte "öppet" berätta iomed alla vet vem han är. Här är det en annan sak. Kopierar det jag skrev till de som undrade igår för ni är några som undrat vad som hänt här också.

 

Vart på sjukhus med A hela dagen. Han svimmade när han skulle duscha (bröt benet i torsdags) och slog huvudet i elementet och rev upp halva skallen. Nu är han inlagd på hjärtavdelningen för observation.

 

Han bad mig gå in i köket o hämta en till stol (hade redan ställt in en som han skulle sitta på när han duschade). Jag gick 10 steg och sen hörde jag hur det small i badrummet. Då ligger han på golvet med huvudet i en hink och typ grymtar med hakan i bröstet så förmodligen fick han inte tillräckligt med luft eller nåt. Sen började han tokskaka precis som epilepsi medan jag drog honom väck från väggen och elementet han rivit upp skallen på medan jag försökte få liv i honom. Skrek/mumlade mmmm i 10-20 sek innan jag fick liv i honom o då va han i chock och kunde inte fästa blicken eller något så jag fick sätta mig ner över honom så han lättare skulle fästa blicken. 

 

Så ja. Det var fullt upp igår. Vi skulle egentligen på kalas men det sket sig ju. Idag har jag ont i nacken. Det hade jag redan igår kväll. Måste ha sträckt mig när jag slet honom från elementet. Nu ska jag klä på mig och göra mig i ordning för att åka till sjukhuset igen.

 

Jag har hittat en låt jag vill göra allt till. Springa, spinna. Osv osv osv! Så härlig!

 

 

Imorse kände jag mig bättre från magsjukan så jag försökte mig på att börja äta helfart igen. Det sket sig ganska så rejält för när jag svalt psylliumfröna så fick jag springa till toan och de kom upp igen.

 

Så jag får fortsätta att smutta på mina Piggelin. Dricker jag ett glas vatten så kommer det bara upp igen. Tar verkligen på krafterna. Jag suger iaf på isbitar och Piggelin för att få i mig lite socker så jag får pyttelite energi iaf.

 

Så jävla ovärt att jag skulle bli sjuk nu.

Sitter och ser på Efterlyst där de kommer berätta om de hästar som blivit skurna i underlivet och anus.

 

Riktigt sjuka människor. Hoppas att de blir utsatta för detsamma i fängelset. Sjuka, äckliga människor!

 

Detta sker i mitt område där jag bor. Riktigt obehagligt då jag har två hästar som går på bete. Fyfan säger jag bara.

Ja, visst suger det när man blir sjuk och inte kan göra något?

 

Magsjukan håller i sig. Stackars A som får höra mig både rallybajsa och kräkas. Ändå är han snäll och go och håller om mig samt pussar mig på pannan.

 

Jag har ju en massa paket som jag packat som står hemma hos mig och väntar på att skickas. Jag har sålt av massor av mina gamla kläder så nu är det inte mycket kvar. Skönt för det tar bara en massa onödig plats. Har skrivit till allihopa och sagt att jag är sjuk och kommer att kunna posta paketen först imorgon eller på fredag. Det var okej med allihopa så det är ju skönt att de har förståelse för att man kan bli sjuk.

Som om det inte var nog med att jag är sjuk och har ont i nacken så är morfar på sjukhus igen.

 

Tar aldrig slut på eländet.

 

 

 

Usch. Inatt vaknade jag med ett jävla tryck på magen. Slutade med att jag satt på toaletten två timmar. Har kräkts och jaaaa non stop. Helt galet.

 

Mår riktigt jävla dåligt ännu men har inte kräkts sedan imorse iaf så det är ju en tröst.

 

Detta är seriöst tredje magsjukan på två månader. För ett par år sedan fick jag salmonella. Kan det vara detta som blommat upp igen? För att ha magsjuka så pass ofta är ju inte normalt.

 

Någon som varit med om något liknande?

Alltså jag är så fruktansvärt sur idag. Det är världens finaste väder ute men jag klarar inte av att vara ute idag. Det är så sjukt mkt pollen i luften idag att det är extremt. Jag var ut en timme tidigare och fy fan säger jag bara.

 

Jag har tagit min medicin i tablettform, samt medicin som man sprutar i näsan. Det sistnämnda innebar ju en traumatisk upplevelse iaf. Jag har fått världens innebrännare i näsan. Skrek rakt ut när jag sprutade mig i nosen. Helt sjukt vad ont det gjorde.

 

Imorgon ska jag på sjukgymnastik igen. Jag hoppas verkligen att hon ser framsteg nu för jag är redigt less på detta nu. Det känns bättre sålänge jag inte gör stora rörelser. Jag har accepterat att yrseln kommer att finnas kvar ett tag till men att inte kunna röra sig. Det suger.

 

Hur tappar man vikt om man inte ens kan röra sig liksom?! Less tjej.

 

Ja, jag har snart gått två veckor på helfarten och jag måste vara säga att det är en enorm skillnad på mina naglar. Helt galet! 

 

Jag har alltid haft väldigt starka naglar men sedan jag blev sjukskriven, har de skivat sig och varit sköra. Förmodligen eftersom jag inte ätit och fått i mig tillräckligt av alla näringsämnen. 

 

Men nu är naglar lika starka som de annars brukar vara. De som säger att helfarten är dålig för en borde tänka om. For sure.

Idag har jag varit in till Malmö för att träffa Jessie. Vi har inte setts på säkert 1½ år. Så sjukt hur fort tiden går egentligen.

 

Sjukt härligt att ses igen och vi sa att det inte skulle dröja allt för länge till nästa gång. Fan vad roliga minnen vi har. Lärde känna varandra över bloggarna för cirka fyra år sedan. Vår kväll på Ladies Night, Nova Lund hahaha Gud.

 

Jag har ju glömt att berätta för er hur det går med min vikt. Jag har ju gått på helfart ungefär 1½ vecka. Jag vägde mig häromdagen så på en vecka och en dag har jag gått ner lite mer än sex kilo i vikt. Det är väl ganska så okej ändå va?

Nu håller vi tummarna på att jag tappar fler kilo, ännu snabbare.

 

Är det inte kul att se vilka jäkla nyckelben jag har fått? Gaaalet.

 

 

Ja, om ni ser någon människa som ser ut som jag på bilden. Då springer ni fram till dom och klappar dom på huvudet för jag tror inte det finns någon som kan se så trött ut som de som precis börjat på en helfart.  Lägg till att man är osminkad och tadaaaa!

 

Snart vänder det.

 

Ja, får jag inte käka glass som alla andra nu när det blir sommar (glass är verkligen min last!!). Då ska jag minsann få dricka något gott iaf nu när jag går på helfart. Jag tycker att jag ser mjukglassar var jag än går!

 

You've got to be kidding me...

 

Ni är ett flertal personer som skrivit och frågat varför jag är sjukskriven och vad som hänt min nacke. Well. Jag kan väl dra det kort.

 

Förra sommaren var jag med om en bilolycka där bilen voltade. Värsta jag varit med om. Jag var i chock flera dagar efteråt. Jag slog mig inte särskilt då men ett par dagar senare, svimmade jag på jobbet och slog huvudet i väggen och därmed gjorde jag illa nacken.

 

Efter två veckor började jag jobba igen utan några problem med nacken. I höst har jag känt av nacken lite av och till, typ känt som att jag sträckt den ett par gånger eller som att jag fått kramp.

 

I slutet av mars var A hemma hos mig. Vi låg och pussades på morgonen och allt var frid och fröjd. Jag skulle senare ta ut hästarna och skulle bara gå ut till hagen för att se att linan var stängd ut till hagen. När jag nästan är framme i hagen så halkar jag baklänges och slår mig. Jag vet inte om jag slog i huvudet/nacke i marken eller vad som hände. Jag minns inte. När jag fem timmar senare var hemma hos A, kunde jag inte röra mig. A frågade vad jag gjort eftersom allt vart bra bara några timmar tidigare och jag svarade att jag inte visste. Jag minns inte att jag trillat. Detta minns jag inte förrän två dagar senare när jag var hos läkaren som frågade om jag slagit mig eller trillat. Först då minns jag att jag halkat omkull.

 

Han skickade iaf mig till akutröntgen som inte visade något. Då skrev han att detta var en nackspärr. Denna sk nackspär höll i sig och jag har varit ett antal gånger hos läkare och sjukgymnast som kommit på att detta är en wiplashskada. Den tredje inom ett år.

 

Detta gör att min syn är nedsatt eftersom min skada sitter långt upp i nacken (nära synnervskorsningen). Sjukgymnasten har även insett att alla mina mindre muskler i nacken lagt av, medan de stora musklerna är sjukt spända. Detta har i sin tur lett till att jag har sämre hörsel än normalt, samt är väldigt yr. Ibland när jag reser mig upp så känns det som att jag är i ett tredje stadium. Som att det piper och att jag finns, men ändå inte. Flummigt men ni som varit med om det, vet vad jag pratar om.

 

Så ja, där är jag idag. Blev ganska långt ändå. Förlåt.

 

 

Minns ni att jag cyklade med Elin förra lördagen i Ystad? Jag har ju som sagt slagit i nacken och min syn, hörsel och balans är sjukt nedsatt. Detta ledde ju till att jag höll på att vingla omkull flertalet gånger. Vid ett tillfälle så slog jag benet i cykeln och nu, 1½ vecka senare ser benet ut såhär:

 

Var med om det värsta på länge i lördags. Jag plockade ur min väska sedan jag var i Norrland i januari och vad fann jag där?? Det var precis som att hela jag frös till och stod helt still i två minuter...