Vaknade imorse lite taggad eftersom jag skulle in till Synsam i Ystad och prova ut nya glasögon. Ni med brillor känner igen känslan! 

 

Kommer dit, sätter mig och gör tusen undersökningar och tester. Slutar med att optikern säger; jag skickar en remiss till ortoptisterna i Kristianstad. Jaha? 

 

Jag har alltid skelat men alltid kunnat kontrollera detta. Dvs spänt ögonen hela tiden för att inte skela. Annars är det coolt som fan med vidvinkelseende. Men men. Öm i ögonen och känner mig alltid trött i dom. Försämrad syn har jag fått och förmodligen en skada. Inte kul.

 

Så jag fick gå därifrån utan en beställning på nya glasögon. Känns lite sådär. Skönt att få kolla upp det helt klart. Antingen så kommer det bli operation eller specialglas. Hoppas lite på en operation även om jag hört att den görs i vaket tillstånd efterom jag använder linser mestadels tiden. 

 

När kommer mitt flyt? Haha!

Då var det färdigt. Morfar kommer inte hem mer. Men skönt för honom att få den hjälp och vård som han behöver. Han ligger ju inne på sjukhuset. Inne på tredje veckan nu. Sist kom han hem en dag och sedan fick han åka in igen. Nu ska han flytta in i ett korttidsboende för att sedan få sin egna lägenhet intill boendet. Det blir nog bra!

 

Inte lätt att bli gammal. 

 

 

Då var det färdigt. Morfar kommer inte hem mer. Men skönt för honom att få den hjälp och vård som han behöver. Han ligger ju inne på sjukhuset. Inne på tredje veckan nu. Sist kom han hem en dag och sedan fick han åka in igen. Nu ska han flytta in i ett korttidsboende för att sedan få sin egna lägenhet intill boendet. Det blir nog bra!

 

Inte lätt att bli gammal. 

 

 

 

Hej!

Jag förstår inte riktigt varför du ska vara besviken? Jag är brutalt ärlig i min blogg och skriver om varje litet snedsteg som jag gör, vilket många mörkar skriver och enbart skriver det bra som händer. Detta gör jag eftersom det inte är en dans på rosor att gå ner i vikt. Fokus krävs hela tiden och jag har haft väldigt mycket som hänt på det privata planet, hela detta året har varit ett stort skämt. Fokus har funnits när energin funnits. När energin är som bortblåst pga att min morfar ligger på sjukhus, att jag och min pojkvän gjort slut osv. Det gör mycket. Sedan den dag jag och min pojkvän gjorde slut, har fokuset funnits. Hur skulle jag annars ha gått ner 8,2 kg? Jag har legat sjuk ja men hade lika väl kunnat satt mig och käkat glass/tyckt synd om mig själv. 

 

I vår har jag avlivat min häst som jag haft i mitt liv 16 år, jag har blivit nykär och myst till det med snask, min bil har gått sönder, jag har jobbat på ett ställe som inte var bra för mig, jag har en morfar som åkt in och ut på sjukhuset (han har alltid varit som en pappa för mig), jag fick en whiplashskada. Krossat hjärta. Osv. Jag har haft brist på mental näring och därför har min motivation inte riktigt funnits. Det kommer bli lättare nu när jag kommer jobba på mitt andra jobb där jag åker förbi gymmet varje dag.

 

Det är mycket mentalt som sätter stopp för mig. Det ligger på ett djupare plan. Och ska tas itu med. Mina mål är inte problemet. Förra året satte jag inte upp några mål, det fanns ingen planering med min viktnedgång. Min hälsokonsult frågade mig ofta vad syftet med min viktnedgång var, vad jag ville osv. Jag ryckte oftast på axlarna för jag visste inte. Nu finns en planering, riktlinjer för mig själv. En ny väg. Känns mycket bättre. Har även jobbat nu den senaste veckan, därav har ingen uppdatering gjorts här. Uppdaterar mer på Instagram. Där lär du se att jag har ett pepp mode iaf. 

 

Hoppas du fortsätter titta in, trots att du tycker synd om mig! ;) 

...ska jag vara i mål!

 

Ja, det är dags att komma i mål nu. Jag måste sparka mig i arslet så jag kommer igång riktigt. Allt kommer bli så otroligt mycket lättare när jag börjar jobba i Skurup igen eftersom jag då kommer åka förbi gymmet varje dag och därmed inte har några ursäkter att inte gå in dit.. Men träningen har aldrig varit problemet för mig. Jag älskar ju att träna.

 

Om 22 dagar ska jag ha tappat 7 kg. För att jag ska lyckas med det, krävs det att jag ökar upp farten lite. Kommer igång med mina powerwalks igen, samt att jag sköter helfarten till punkt och pricka. Måste komma igång med den mentala träningen också.

 

Jag ska snart ta mig ut på en powerwalk, den blir nog bara på en halvtimme eftersom det kommer vara den första "träningen" sedan jag blev sjukskriven. Sedan ska jag göra min squats innan det är dags att bege sig till sjukhuset. Men först ska jag.....

 

Lyssna på min mentala träning. Nu jävlar!

Har suttit och kollat på bilder från i vintras och fan. Jag var ju nästan smal. Helt otroligt.

 

Jag vet att jag varit usel på att uppdatera den senaste tiden. Det har varit mycket på en gång.

Bihåleinflammationen är väl den största boven. Har haft så fruktansvärt ont i ögonen och ljuset från datorn har varit rena rama tortyren. Jag bloggade några gånger från Ipaden men jag får spel när jag försöker skriva ett ord, men det blir ett annat. Autocorrect.... Ljuset från Ipaden har också varit hemskt.

 

Nu känns det lite bättre iaf. Började jobba igår igen. Är fortfarande väldigt öm i ögonen men nu går det iaf att härda ut om man säger så.

 

Har en massa roligt att berätta. Jag ska försöka skriva några inlägg imorgon när jag är ledig på förmiddagen. Ska lägga en del tid åt att ringa Försäkringskassan, Tele2 och min chef också. Halleluja!!

 

Puss på er trogna läsare. Ser att ni fortfarande tittar in dagligen och det gör mig GLAD!

 

Jag nådde inte mitt mål, precis som jag trodde. Men jag var inte långt ifrån.

 

1,8 kg ifrån mitt mål. Dvs -8,2 kg på 3 veckor. Helt okej, inte sant?

 

Detta hade ni minsann vetat tidigare om ni följt mig på Instagram. liiiiinda89 (5st "i") heter jag där som sagt. Wooopidooo!

 

Nästa vägning är den 22 augusti. Då ska jag ha gått ner 7 kilo.

Det finns en häst som jag så gärna vill ha och jobba med men jag vet inte. Så svårt med allting. Tanken är att plugga klart så jag blir färdig och kan börja leva men samtidigt vill jag jobba. Skitsvårt allting. Dessa beslut. Önskar jag va 12 igen.

Jag har inga undanflykter men ändå har jag inte kommit igång med den mentala träningen. Måste göra upp ett schema. Förstår inte varför det är så svårt.

 

På tisdag ska jag vägas. Det är pirrigt fast jag vet att jag inte kommer nå målet på -10kg.

Jag tror jag har gjort framsteg.

Ikväll har jag varit ledsen. Jag har gråtit massor. Har typ sett ut såhär hela kvällen:

 

Ikväll gör det bara ONT ONT ONT ONT! Jag hade inte gråtit på en vecka men nu kom allting över mig på en nanosekund.

Jag känner mig blåst och lurad. Och utnyttjad.

 

Och ledsen.

 

Så jävla ledsen.

 

Sen att bihålorna gör så jävla ont som dom gör, gör att jag inte kan gråta och snora som jag vill heller.

 

Skitliv.

Nu kurrar magen lite. Kan ju kanske bero på att jag endast ätit 1,5 shake idag. Jag råkade somna så allt blev fördröjt.

 

Det märks iaf att jag kommit in i ketosfasen nu iaf för min andedräkt går inte av för hackor. Tur att tuggummin finns!

 

I övrigt så känns det som att mina ögon ska explodera idag. Hemska jävla bihålor!

 

Hur är livet på utsidan? 

Jag har kommit på något riktigt bra, perfekt nu på sommaren.

 

Nu kan äntligen jag också vara med och äta glass. Överlycklig tjej ska ni veta.

 

Jag köpte nämligen en sån här på Ikea;

Känns nästan som det med all spray jag sniffar, samt att jag sett alla säsonger av Sex and the city. Är inne på Desperate HOusewives också.

 

Händer inte så mkt mer nu. Försöker bara bli friiiiiisk. Detta skulle vara min första lediga helg i sommar. Då blir jag sjuk istället. Jävla skit!

Var till doktorn idag. Har fått medicin för bihåleinflammation. Halleluja! 

 

Helfarten rullar på! Måste börja med de mentala träningarna också. Har ingen som helst undanflykt nu när jag är hemma och sjuk. Sjukskriven till torsdag till en början, skjut mig, orkaaaaar inte!

 

puss!

 

 

 

 

 

 

För exakt ett år sedan skrev jag det här underbara inlägget.

 

Jag minns hur stolt jag var.

 

Och jag ska dit igen!