Låg igår morse och fantiserade om kanelbullar, vinbärskaka, Brownie, en blodig stek osv osv. Men som sagt, det är inte värt det.

Jag är dessutom under utredning för min sköldkörtel. Jag är så extremt trött. Proverna har visats vara höga och min doktor tror att det kan ha att göra med stress som utlöst det hela. Men det kan ju även vara sjukdomsrelaterat. Har tex sovit tolv timmar nu men skulle lätt kunnat sova lika länge till på direkten. Har ju haft denna extrema trötthet sedan i våras. Astrött men kan inte sova under natten. Känner mig ständigt stressad. Lågt blodtryck har jag också. 

Och ni moraltanter som tror att det beror på helfarten, kan skita ner sig. För allt detta började INNAN jag började på helfart igen. 

Jahaja, idag blir det en tur in till Malmö tillsammans med J. Vi ska nog ta en runda på Ikea och Emporia. Myspys.

Här rullar allting på. Dagarna går och helfarten rullar på. Helfarten utan fusk "fyller" idag två veckor. Nu ska jag bara komma igång och träna på allvar igen också. Jag som älskar träning, drar mig just nu för att träna eftersom jag tränat på ett nytt gym.

Har varit duktig och stått emot tusentals olika frestelser de senaste veckorna. Nybakat kanelbullar som låg tio centimeter från mig, tårtor för att fira födelsedagar osv. Det är inga problem längre, för det är inte värt de fyra första, jobbigaste dagarna om jag tar en tugga av någonting. 

Däremot så har Masterchef Australia blivit som porr för mig. Följer det, känner nästan lukterna och verkligen njuter av att de lagar mat. Haha! 

Jag ska komma igång och vara mer aktiv här. Nu har jag egentligen inget som hindrar mig eftersom den nya blogg.se appen är skitbra!

I helgen var jag iväg på kalas i Småland. Wiiiieee!! 

Dagarna sedan dess var mestadels varit en dimma. Jag har försökt hålla mig sysselsatt för att slippa tänka men igår sa kroppen ifrån och gav mig feber. 

Idag har jag packat de saker som han ska ha med sig imorgon. Hans favoritkeps, ett prydnadshjärta som han fått av mig, ett brev och en bild på han, mamma och mig. 

Jag tar detta väldigt hårt och det är först idag som det blivit verklighet. Morfar har alltid varit min pappa eftersom min pappa betett sig som han gjort under min uppväxt. 

Något av det sista min morfar sa till mig var, "jag orkar inte mer, jag ger fan upp allting nu". Jag sa till honom med tårarna rinnande ner för kinderna "gör det du måste, vi älskar dig ändå". Jag satt med honom en timme och klappade honom på armen. Han fick fram fem meningar under denna timme. Det sista han sa till mig, "hälsa med dig!", när jag stängde dörren till hans rum.

Fina morfar, jag glömmer dig aldrig och allt du gjort för mig. 

 

Jag har precis kommit på vad jag ska belöna mig själv med när jag gått ner allT och nått mitt mål. 

 

Då ska jag skämma bort mig själv med en spahelg på Ystad saltsjöbad. Tänk att bara vara. Få massage och någon som tar hand om en samtidigt som man kan njuta av en underbar utsikt och ha en riktigt härlig tid. Fyfan vad underbart. 

 

Det känns som att det är dags att uppdatera min belöningslista...

 

Är det möjligt?

 

Jag och J satt och pratade i nära två timmars tid igår om saker som skrämmer oss, om saker som gör oss till oss osv. 

 

Jag kom fram till att jag tappat bort mig själv. Hela året har det hänt saker som har fått mig att falla. Den här starka Linda som alla sett upp till, är försvunnen. Folk har sagt att jag inte varit mig själv under årets gång. Den här glada, positiva tjejen är som bortblåst och kvar är den här lite surmulna Linda som helst av allt vill dra ett täcke över huvudet och komma ut först om fem år då allt är över. 

 

Nu ska jag få lite hjälp med att förhoppningsvis hitta mig själv igen. Den 19e september ska jag till doktorn för att få en remiss till en psykolog för kbt-samtal. Det har tagit mig tre år att ta steget. Nu är det dags. Jag ska hitta tillbaka till mig själv. Jag ska bli den här glada, optimistiska Linda igen som njuter av livet. 

 

Det är mycket på gång nu. 

 

Hoppas ni har tålamod till att stanna kvar. 

 

Kram på er!