Är det möjligt?

 

Jag och J satt och pratade i nära två timmars tid igår om saker som skrämmer oss, om saker som gör oss till oss osv. 

 

Jag kom fram till att jag tappat bort mig själv. Hela året har det hänt saker som har fått mig att falla. Den här starka Linda som alla sett upp till, är försvunnen. Folk har sagt att jag inte varit mig själv under årets gång. Den här glada, positiva tjejen är som bortblåst och kvar är den här lite surmulna Linda som helst av allt vill dra ett täcke över huvudet och komma ut först om fem år då allt är över. 

 

Nu ska jag få lite hjälp med att förhoppningsvis hitta mig själv igen. Den 19e september ska jag till doktorn för att få en remiss till en psykolog för kbt-samtal. Det har tagit mig tre år att ta steget. Nu är det dags. Jag ska hitta tillbaka till mig själv. Jag ska bli den här glada, optimistiska Linda igen som njuter av livet. 

 

Det är mycket på gång nu. 

 

Hoppas ni har tålamod till att stanna kvar. 

 

Kram på er!