Idag är jag hemma från sjukhus eftersom jag fick skjutsa in min morfar akut inatt eftersom sjukhuset vägrade skicka en ambulans. Vad i helvete?! Han hade svårt att andas, kände sig yr, hade ett tryck över magen, var blek och blod kom ur katetern.

 

Ändå tyckte de att han skulle gå själv till bilen, ner för vår trapp och åka i en bil in när han själv sa "det gör mer ont när jag sitter upp än när jag ligger ner."

Svenska sjukvården alltså.

Nu är han inlagd och jag är hemma från jobbet ifall han skulle bli opererad eller liknande under dagen. Man vet aldrig vad som kan hända så då känns det bäst att vara "nära" fastän jag har lika långt till sjukhuset från jobbet. Vid tretiden ska jag åka till honom för då är det besökstid.

 

Det tar aldrig slut på oflytet i min tillvaro känner jag nu...

 

Min lilla gullemorfar!