Vi vaknade alldeles för sent, halv elva och Rachids träning skulle börja klockan elva. Detta ledde ju till panik i huset. Jag och Pauline var ju grymt morgontrötta så vi förstod inte ritkigt hur pass bråttom det var. Det slutade med att Mouloud fick nycklarna till huset och Rachid skyndade iväg till sin träning. Tydligen tränar dom 5 timmar om dagen. Helt galet! Afrikaner alltså!

När vi väl klätt på oss och ställt i ordning allt som det skulle vara, insåg vi var vi var. Här åker man från landsbygden i Skåne och vaknar med en jävla åker mitt emot huset. Lite weird. Vi stod ute på gatan ett tag och väntade på en taxibil som inte var full med folk. Till slut fick vi tag på en. Och han hade ett minst sagt speciellt solskydd om man säger så...

Ååååker!

Schalla schalla tidningen.

Jag var livrädd att åka med denna man. Han uppfann egna regler hela tiden. Precis efter jag slutade filma så trodde jag att vi skulle dö. Jag skrev typ: NU DÖR VI! Men vi dog inte. Alla överlevde och jag började blunda för jag tordes inte kolla längre. Det som är chockerande, är att det tydligen ska vara svårt att få taxilicens i Marocko. Kan någon förklara varför?

Ja, ni ser ju själva..

När vi kom fram till hotellet, sa jag hej då till Mouloud som skulle till busstationen för att han skulle åka hem till sin sjuka mamma i Sidi Ifni igen. Hon hade blivit sämre igen. Vi sa hej då och gick upp till rummet.

Palles bästa vänner.

Vad vi gjorde mellan klockan ett och klockan fem, är dock lite oklart. Jag har för mig att vi bytte om snabbt som fan och kutade ner till poolen. Vi höll i alla fall på att packa runt i väskorna på sena eftermiddagen och kikade lite på saker. Jag insåg att vi snart skulle hem, vilket jag inte var så sugen på.

Smutstrosor! OMG! HAHA

What's this?

Oh dear Lord, NOOOOOOOO!

Pauline skulle ta en dusch, men råkade visst smörja ansiktet innan hon skulle in i duschen. Smidiga bruden! HAHA! Vi höll också på att fjolla oss lite. Hon tyckte att jag hade en knepig look ibland, som att jag var något zombieliknande vilket vi hade skitkul åt. HAHAHAH!

HAHAHA!

Zombie-Linda!

No, no, no, NOOOOOOO!

På kvällen gjorde vi oss i ordning, och gick till Babel för att äta middag igen. Vi traskade dit, käkade lite förrätt vilket är bröd med smör och oliver. Vi länsade faten. Till och med servetterna försvann av någon underlig anledning! HAHA!

Redo!

Kul att vi är så seriösa. Hahaha! Fan vad bruna tuttar jag har!

Dunka pepparn nurå!

Smörgås med smör, peppar och oliver. Doppa i vinäger. Mums!

Tomt!

Suddiga, hungriga tjejer.

Sedan kom middagen in. Jag åt en tangine med kossa muuuu och Pauline käkade lasagne. En lasagne som inte var bränd. Grymt gott var det återigen. Jag säger bara det, gå dit och ät om ni åker till Agadir för det var helt sjukt gott.

Obränd lasagne.

Tangine!

Ännu mer bröd till maten!

En benbit! Not good!

HAHAHAHAHAHA fan vilken rolig bild. Inblåst blåsfisk typ. HAHA

Hungrig tjej?

BEN, BEN, BEN! Men det var värt det!

Slickad lasagnetallrik!

Efter vi ätit, bestämde vi oss för att det var efterrättsdag idag också och beställde därför in varsin Tiramisu för 18DH/person. 1DH=80 öre. You do the math. Billigt var det i alla fall!

Billig dessert!

Tiramisu!

Palles var typ smält?!

Skeptisk till skeden igen.

När vi käkat upp, gick vi till en butik längre upp på gatan eftersom jag ville köpa en ny sjal. En svart blev det som jag föll för. Mannen försökte få mig att köpa den för dyra pengar, men då körde jag med hela "min man är marockan"-konceptet igen och jag fick den billigt. Han försökte pussa mig på kinden men eftersom han var nasty så sa jag att min man skulle bli förbannad om han kysste mig. Han sa att han sett oss gå förbi hans butik flera dagar och valde därför att inte ge mig en kyss. Det var dock Pauline som föll för kyssandet istället eftersom hon sa hon hade pojkvän i Sverige, men eftersom han inte kunde se så tyckte mannen att hon skulle kyssa honom istället. Hon tyckte att hennes kind typ skulle brännas bort efteråt. HAHA!

Linda goes Bob Marley! No woman no cryyyyyyyy!

När vi sedan gick tillbaka till hotellet pch precis skulle gå över gatan, såg en bil oss och vinkade och log. Han pekade mot dörren precis som att han ville att vi skulle hoppa in i bilen. Eller aa, mannen i bilen såklart. Jag skakade på huvudet och vi gick över vägen. Helt plötsligt när vi går uppåt, kommer mannen i bilen igen. Han kör sakta, sakta precis intill oss. Otäckt som fan! Jag drog då in Pauline in på den lilla butiken intill hotellet eftersom jag ansåg att han inte skulle veta var vi bodde. Då tvärnitar mannen, backar tillbaka lite och glor rakt in i butiken.

Butiken var sjukt liten så det finns ingenstans att gömma sig så vi gick ut igen och fortsatte gå upp mot hotellet. Han började köra sakta intill oss igen. Då drog jag med mig Pauline in på cafét intill vårt hotell istället. Vi beställde in en varm oboy var och såg hur mannen cirkulerade och kikade in hela tiden. Efter ett tag parkerar han bilen så han har huven rakt in mot cafét, slår på parkeringlyset och står där i säkert tio minuter. Sedan försvann han och då sa jag: NU STICKER VI! Vi betalade chokladen snabbt som fan och kutade upp på rummet.

Varm oboy och vatten.

Skärrade brudar!

5 minuter efter att vi kommit in på rummet, knackar det på hotelldörren. Både mitt och Paulines hjärta slog i 290. Pauline öppnade dörren försiktigt och såg livrädd ut. Då stod en man i 30-årsåldern utanför tillsammans med sin kusin som sa att han var ägaren till hotellet och bjöd upp oss till hans våning för att dricka lite drinkar. Vi sa att vi skulle sova, stängde dörren och jag uppfann ett eget inbrottslarm i form av ett Pringlesrör för vi var helt jävla uppskärrade av denna händelse. Jag blev skittrött, la mig och somnade som en stock medan Pauline inte kunde sova eftersom hon var livrädd. Schysst company jag var va? Trodde att mitt tjuvlarm skulle vara säkert och tvärsomnade. HAHAHAHA!

 
Lindas inbrottslarm. HAHAHAHA