Ja Gud ja. Nu är det över, efter 4 år. Jag kan lova er att det kändes som en lättnad att få lämna in arbetskläderna i söndags, och stämpla ut för sista gången. Riktigt jävla härligt. Känns lite som att ett berg fallit av mina axlar för det har fan inte varit roligt att jobba där i sommar.

Jag har jättebra kollegor och jag gillar mitt jobb, men jag tycker att det går lite för långt när man hamnar på att göra skitjobb som att mocka hagen till ägarnas privata hästar/dammsuga huset de bor i (detta har dock inte jag gjort men en kollega till mig) när jag har entrén som min position. Dessutom var den nya personalchefen inte så pass bra som vi hoppats på (och då pratar jag inte bara för mig, alla har sagt samma sak).

Att sedan två gruppledare håller på att kränker mig när de tror jag inte hör, tog liksom priset. Tog upp det med en av dem i söndags när det var sista dagen och "han bad om ursäkt om jag uppfattat det så" men det syntes rätt så väl att det inte var något han menade.

Om man är 30 bast och kallar mig för Linda när jag är i närheten, och för "Horny" när han tror jag inte hör. Då är man bara korkad. Först förstod han inte alls var jag menade när jag snackade med honom och sa "jaha, att jag har kallat dig Horneij?" "Nä, men något annat", sa jag. Han påstod då att det stod "Horny" i papprena. Mitt efternamn är ju Horneij och han "trodde" det uttalades Horny (trots att han utan problem kunde uttala Horneij när jag tog upp det med honom), och trots att de sagt till honom x antal gånger hur det uttalas. Om han nu trodde det uttalades så och kallar mig för det, varför gjorde han det då inte direkt till mig? Klart som fan han förstod jag skulle ta illa upp. Att jag dessutom inte velat prata med honom alls under sommaren, och gått ifrån när han kommit till oss, då borde väl varningsklockorna ringa? Så jävla falsk människa.

Alltså men seriöst. När man säger "Horny" och garvar om det osv och skickar iväg mig på skitjobb för att han ska "slippa" ha mig i entrén och tror att man inte ska ta illa upp. Det är inte okej. Tror han verkligen det är första gången jag hör det liksom?! Var bara mobbad för mitt efternamn i 7 år under grundskolan då de äldre barnen sprang efter mig, slog ner mig och sparkade mig i ryggen. Och han är 30 år och tror inte jag ska ta illa upp? Snälla, väx upp och skaffa riktiga kläder istället för den jävla wannabe-hiphop-outfiten du glider runt i.

Nääe, nu är det över. Hade jag orkat så skulle jag ha anmält honom för kränkning eftersom jag har en del vittnen som står på min sida. Men jag orkar inte bry mig. Lättare att lägga skiten bakom mig istället.

Var bara tvungen att skriva av mig lite. Nu blir det lunch och sedan lite tentaplugg, hoppas ni har en bra dag allihopa!