Igår skrev jag ett inlägg om en kropp som jag saknar. Jag tittade igenom ännu mer bilder och hittade då bilder från när jag var som störst, alltså drygt 24 kilo sedan. Denna kropp är en kropp som jag verkligen inte saknar.

Det är hemskt att veta om att man varit så pass stor. 
Jag känner skam och jag känner mig äcklad.
Men det är skönt att veta att jag inte är lika stor längre.

Jag är väldigt glad över att jag sparat dessa bilder, för de motiverar mig.
Min motivation har dock inte funnits den sista tiden, vilket jag
tror beror på att jag inte riktigt vet vem jag kommer vara när jag gått ner i vikt.

Jag har varit den tjocka ett tag nu. Vad händer när jag tappar mer i vikt?
Jag måste få in i min trångsynta skalle att jag kommer alltid att vara Linda.

Men en sak är säker:
Jag vill aldrig, aldrig, aldrig någonsin se ut på detta viset igen!