Hej jag heter IDA och jag har blivit tillsagd att skriva en liten story om Linda.. SÅ håll i hatten, nu kommer katten.

Linda föddes på sossedagen 1989. Det var tidigt en måndag, då lilla Linda för första gången fick se ljuset i tunneln. Bokstavligt talat. Hon kom ut och gav sin mor ett leende. Hennes mamma hade aldrig sett något vackrare och föll i koma av chock. Linda fick redan första dagen klara sig själv. Hon låg och joddlade.. Ja ni hörde rätt, Linda jollrade inte hon joddlade. Vackra toner fyllde salarna. Människor från världens alla håll kom för att se underbarnet. Linda.

Folket hade med sig gåvor av alla dess slag. Det Linda blev gladast för var gåvan hon fick av tomten. Rudolf. Linda älskade sin ren och klappade honom varje dag. Detta skapade ett oerhört intresse för renar, som hon fortfarande delar med sig av till sina kamrater (som jag tex.).

Efter 16 år skulle Linda den joddlande lilla krabaten, börja på Berghusagymnasiet. Det var då jag fann henne. Hennes ljuva joddlande, tal fick mig att rysa av välbehag. Jag minns de första ord jag fick höra.

Läraren: Finns det någon mer än jag som kommer utanför Skånes gränser?
Linda: Häj, ja hät Linda å ja kommä frå Lulä.

Det var så vackert. Jag önskar att ni var dör och kunde dela detta ögonblick med mig. Men jag får helt enkelt glädjas åt att jag får träffa henne i skolan nästan varje dag. Hon kommer ju inte alltid. Ibland stannar hon hemma och kollar på One tree hill ;) hehehe.. Hon e liiiiite besatt.. hrm.. lite.. Men men, jag hoppas att jag får uppleva mer joddel.

Ta hand om er där ute!

EN SISTA SAK! Nu när jag har ert fulla intresse (hehe nåja) så vill jag passa på att säga er en viktig sak. Detta irriterar verkligen skiten ur mig. RES er upp om någon gamling går på buss/tåg, visa lite respekt!
Tack för mig. Over and out!