Vet ni vaaaad? Jag pratade nyss med Pauline om att åka till Marocko över nyår och hon är på! Fyfan vad härligt! Jag är helt nervig nu, sitter nästan och hoppar på stolen för jag är helt glad. Fyfan vad underbart det vore! Fan Pauline, nu får vi käka nudlar eller sten för att spara pengar. Eller förresten, varför käka alls?

Anna har ju sagt innan att hon ska följa med men eftersom hon ska ha barn i augusti så är det kanske inte så bra att dra med henne ut på äventyr ifall något skulle gå galet. Oss två singelkvinnor kommer ju ingen sakna så det har väl lite mindre betydelse. Hehehehe.

Skämt åsido. Alla andra av mina vänner är livrädd för landet och vill inte dit. Jag får damp på dom. Mer skit händer i Turkiet och i Sunny Beach än vad det händer i Marocko. I Marocko är det också så pass bra att om lokalbefolkningen umgås med oss så kommer polisen på en gång eftersom det är olagligt. Vill man umgås med någon där så krävs det att man går till polisstationen och skriver på ett speciellt papper som ger dom tillåtelse att umgås med turisterna.

Så det är betydligt säkrare där än vad det är i exempelvis Turkiet där varenda liten jävla fjolla går och kärar ner sig i killarna som jobbar där. Inget menat till er nu som har seriösa förhållanden. Jag syftar mer på dom små fjollorna som faller för det där "I looove you" och hoppar i säng med snubben på två röda. Big nono. Men man kan inte klandra killarna egentligen för dom är jävligt smarta. Dessutom finns det mycket mer droger och annan skit som cirkulerar i Turkiet som faktiskt inte är så pass stort i Marocko, än och förhoppningsvis blir det aldrig lika stort där.. 

Fan alltså, det gjorde verkligen min fredagskväll, även om det är hela 9 månader kvar..

Hej allihopa. Nu är jag tillbaka!

Jag kom i och för sig hem förra onsdag natt men jag har varken haft någon lust, motivation eller ork att uppdatera här. Resan upp till morfar tog hårt på krafterna, både fysiskt och psykiskt.

Jag åkte ju dit på måndagen och jag åkte ifrån Ystad station med pågatåget till Malmö redan klockan nio på morgonen. Sedan var det byte i Malmö till X2000 klockan 11 för att sedan hoppa av i Mjölby. Därifrån tog jag pendeltåget till Örebro för att springa ikapp en buss som gick till Karlskoga. Efter det så skulle jag på nästa buss som gick upp till sjukhuset och på sjukhuset var jag inte förrän vid femtiden. Jag skulle ju överraska min morfar men istället var det han som överraskade mig. När jag klev in i hissen på bottenvåningen så kom det en sköterska tillsammans med en sjukhussäng med en patient i. Jag reflekterade inte så mycket över det förrän jag hör: -Nämen Linda! Haha, det var min morfar som låg där i sjukhussängen. Usch vad blek och smal han var, jag kände nästan inte igen honom. Inga glasögon hade han på sig heller. Och ingen näsduk! Morfar är känd för sina näsdukar som han alltid har i fickan..

När vi kom till hans rum så var det dags för middag och när han reste sig upp och gick för att sätta sig på stolen så satte han sig men helt plötsligt så låg han på golvet och jag fick ingen kontakt med honom. Jag blev livrädd och trodde att jag skrämt ihjäl honom eller något liknande så jag ropade in en sköterska som kom tillsammans med en annan och hjälpte honom upp igen.

Efter att han ätit och vi pratat ett tag så var klockan sju och det var dags för mig att gå tillbaka till bussen som gick ner till stationen igen. Tjugo i åtta skulle en buss till Karlstad komma och jag åkte dit. Jag var där kanske vid tio i nio för att bli utkastad från busstationens vänthall! Vem fan stänger en vänthall klockan nio en vardag då bussarna fortfarande går? Och när det är flera minusgrader ute? Fyfan vad förbannad jag var, kall var jag också. Så jag fick stå utanför och vänta på nästa buss i 40 minuter. Jag trodde jag skulle förfrysa rumpan alltså. Det var inte roligt.

Bussen kom till slut (eller egentligen så hade den stått på stationen hela tiden men inte släppt in oss tidigare trots att det var rent ut sagt skitkallt...) och jag åkte vidare till Filipstad där jag skulle sova. Där var jag inte förrän klockan var halv tolv, tror jag. Morfars sambo mötte upp mig och vi gick hem till dom för att dricka te och prata en massa till klockan halv två på natten. Så sammanlagt tog det från Karlskoga och till Filipstad, runt fyra timmar. En resa som skulle ha varit 6 mil och tagit en timme om det gått en direktbuss. Istället fick jag åka runt halva jävla Värmland innan jag äntligen fick sova. Eller aa, den södra delen i alla fall. FY SKÄMS PÅ VÄRMLANDSBUSSAR! Även om Karlskoga ligger i Örebro län så tycker jag ändå att det borde gå bättre bussar än så. Ni ser här på bilden: Ni ser vart jag skulle (inringat i rött...) Det blåa strecket var den 6 mil långa vägen mellan Filipstad och Karlskoga, det lila strecket är den resan som jag fick ta..

Onödigt va?

På tisdagen sov jag till halv tolv eftersom jag var så otroligt trött och sedan åkte jag och morfars sambo för att handla lite saker till morfar. Det blev hederliga dammsugare, godis, frukt och några tablettaskar. Sedan plockade jag ihop sakerna hemifrån som han ville ha, dvs glasögon, ögondroppar, NÄSDUKAR och lite saker så han kunde skriva sina räkningar. Sedan åkte jag dit med morfars bil (tacka vet jag körkort...) och var där från tvåtiden tills besökstiden var slut, klockan sju. Jag sa till honom att han fick rycka upp sig till dagen efter och klippa bort hans betar som växte ut genom näsan. Haha, jag är glad jag inte är man, för då har man massar av hår som väser ur näsan. Han såg ut som en smal valross om jag ska vara riktigt ärlig.


Morfars sambo stannade hemma eftersom hon skulle få främmande i form av sitt barnbarn och barnbarnsbarnen.. Jag kom hem vid halv nio eftersom det var så otrolig halt på vägen hem, handlade några fler nektariner till morfar, åt middag, tog en dusch och gick och la mig redan vid tiotiden. Den natten var en mardröm eftersom jag och morfars sambo skulle sova i samma rum. HON SNARKAR SOM FAN! Det slutade med att jag låg med en kudde på mitt huvud för att slippa höra ljuden. Haha, på onsdag morgon hade hon sett kudden och skämts lite. Haha!

På onsdagen var det dags för mig att åka hem. Bussen till Örebro skulle gå klockan fem ifrån Karlskoga så jag åkte till Karlskoga med en buss som gick från Filipstad till Kristinehamn och sedan fick jag byta buss från Kristinehamn och vidare till Karlskoga. Jag säger då det, bussarna i Värmland/Örebro suger. I alla fall så kom jag till morfar vid ettiden och då hade jag pratat med sköterskorna om att komma tidigare, vilket var helt okej.

Under tisdagen hade morfar kommit på otroligt mycket saker som han ville ha hemifrån trots att han från början sagt att han inte skulle ha någonting hemifrån. Men det slutade med att han skulle ha kam, nagelsax, bättre skor att gå i när han gjorde sin sjukgymnastik, strumpor och några andra saker. Så dom sakerna packade vi ner i en väska på hjul att ta med till honom. Detta gjorde ju att på onsdagen när jag skulle hälsa på honom så kom jag med två rullande väskor, en kasse med mina saker såsom lunch osv och min handväska. Det måste ha sett ut som att jag skulle flyttat dit. Denna dag gick jag fel också. Så jag slutade nere på förlossningen där jag hörde en kvinna skrika, fort som fan vände jag om och gick tillbaka för att hitta rätt igen. Haha! När klockan var tjugo över fyra så var det dags för mig att ta bussen ner till stationen och samma långa resa började igen. Dock så var bussen som skulle gå från sjukhuset och ner till stationen, försenad. Så jag var livrädd att jag skulle missa den andra bussen som skulle gå klockan tio över fem. Som tur var, så hann jag med den. Jag åkte buss till stationen, jag åkte buss till Örebro, jag åkte tåg till Mjölby, tåg till Malmö osv. Jag var inte hemma förrän halv fyra på morgonen. 

Resan var trots allt värt mödan och tiden.. Faktiskt. Morfar berättade om alla hans upplevelser som jag aldrig ledsnar på att höra om, även om jag hört dom flera hundra gånger. Jag och morfar satt också och pratade om gamla minnen som vi hade tillsammans och bestämde att vi ska åka och fiska i sommar, precis som på den gamla och goda tiden..


På torsdag morgon klockan halv nio gjorde jag nationella prov också. Helt hjärndöd var jag så det gick väl som det gick. Det är ju inte så mycket att göra åt det hela. Jag skrev 4 sidor istället för dom 11 som jag skrev förra året. Eftersom jag inte går i skolan så hade jag inte heller fått det förberedande häftet som man ska få läsa innan man gör provet. Det tyckte jag var rätt dåligt eftersom läraren inte försökt få tag på mig. Hon hade ju i värsta fall kunnat skicka det med posten tycker jag, precis som hon gjorde med att facit som jag behövde till lite grammatikövningar. Nåja. Sedan sov jag hela torsdagen och hela fredagen och nu sitter jag här.

Oj, vad långt detta blev. Det är nog ingen som orkar läsa igenom detta. Men om ni har orkat med det så ska ni ha big time cred! Jag har ju berättat vad jag sysslat med nu när jag varit borta i alla fall. Dom andra åkte upp till morfar i helgen, med bil som tur var. Det går betydligt mycket snabbare om man säger så.. Så jag har varit ensam hemma hela helgen. Skönt värre, då kan man dansa näck i köket utan att någon bryr sig..

För den delen så tror jag att min dator är knäpp. Jag är bara inne på blogg,se's sida och helt plötsligt så började musik komma och nu är det nyheter på engelska? Och nu spelar dom någon jävla Supermariolåt och nu skiftade det till nyheter igen.. Vafan!? Är det något nytt som dom börjat med under tiden jag varit borta?

Onsdag

Dagen började med att jag packade det sista som jag skulle ha med mig. Efter det så åkte jag in till byn för att gå ut med lilla James som jag lovat att jag skulle göra. Det var ungefär då som jag fick ett litet sms av ett okänt nummer där det stod "Tycker du om kåldolmar?" HAHAH! Jag trodde att det hela var ett skämt men efter ett tag så fick jag ett annat sms där det stod att det första var från Olivia. Hennes mamma tänkte nämligen bjuda på KÅLdolmar innan vi åkte till flygplatsen. Jag och kål innan flyget lät icke bra men det blev så ändå.

När jag kom till Ystad så plockade jag upp Olivia och åkte till Försäkringskassan för att fixa att health card till mig när vi skulle till Polen ifall någonting skulle hända. Självklart så hade dom från och med den dagen bara öppet på måndagar och fredagar. Så det sög rätt så hårt. Vi åkte till baken istället för att sätta in mina småpengar på Nordea. Skaffa aldrig NORDEA och ni som har det, BYT FÖR FAN BANK! I alla fall om du bor i Ystad för jag hatar den jävla kärringen som inte sätter in pengarna när man är på plats. Tur att jag räknat varenda liten peng som jag hade. Jag ska ringa till kontoret imorgon och klaga som sist. Jag ska få den jäveln AVSATT från arbetet. Usssch!

Efter det så åkte vi i alla fall hem till Olivia och åt kåldolmar för att sedan åka till flygplatsen. Hon skulle övningsköra. Jisses, tänkte jag eftersom hon sagt hur det går när hon övningskör. Men damn it, bruden kommer klara sin uppkörning galant när det är dags!

Väl på flygplatsen så mötte vi upp dom andra och skulle precis checka in då vår kära lärare Nemat har gjort ett misstag! Hans pass gällde nämligen inte längre! Damn it tänkte vi, då blir det bara vi och Maria som åker eller så blir allting inställt eftersom det var han som var anordnaren från början. Men nono, han knallade upp till Polisen som finns på flygplatsen och gjorde ett tillfälligt pass med ROSA pärm. Så avundsjuk jag var, det passet hade kunnat passa perfekt till min rosa resväska. Trist med rödbrunt pass ju.

Nåja. Vi checkade i alla fall in och började vår färd till Waszawa med flyg. Allt gick toppen, flygplanet var rosalila och vi kraschade inte trots att det kändes som att piloten övningskörde eftersom planet skakade något otroligt mycket. Fyfan! Olivia satt och sjöng "We're the hihihoo, we're the hihiheey" hela vägen till Polen. Bara den meningen om och om igen. Damn så arg jag var på piraterna som sjungit den i Eurovision efter en halvtimme. HAHA! Olivia var hungrig och det var jag också. Det var nog någon som var dålig i magen också, vi satt brevid toaletten och kände lukten till 100%. Det var nog någon som käkat kåldolmar..

  

 

Vi landade och skulle hämta vårt bagage som tog en evighet innan det kom in på bandet. Alla fick sitt bagade utom SOFIE! Vi väntade och väntade.. Hennes bagage visade sig nämligen vara kvar i Malmö? Hallåja. Hon lämnade in sitt bagage direkt efter mig och direkt före Sussanne. Helt wacko. Jaja, det var inte så mycket som kunde göras så vi fick gå ut till bussen som vi höll på att missa. Nemat var dock snabb och sprang ikapp bussen och off we went! Vi åkte till stationen och vandrade iväg för att käka lite middag. Jag fick en blek jävla kyckling medan dom andra fick smaska på en god pizza. Uuusch vad jag var sur då. Kycklingen smakade inte så gott heller. Men det var nog för att den var så pass blek som den var. HAHA! Precis som jag eftersom jag var osminkad. Mysigt. Jag som träffade Olivias blivande man som hon hittade.. Jag borde kanske ha snyggast till mig för honom lite? Han satt på väggen.

(något säger mig att jag var hungrig.. kolla in handen som jag har kniven i..)
("TAR DU MIN BLEKA KYCKLING SÅ DÖR DU!")

Efter det så var det dags att åka tåg till Krakow. Tåget skulle komma runt 20.00 och vara framme vid 23-tiden. Det var mysigt värre att åka i det tåget fastän det var väldigt gammeldags. Ni vet med sånadära gamla kupéer och sådant. Men vi fick gratis te och kaffe plus en liten chokladbit. Mumma va? Vissa dansade runt lite och hade skoj också medan vi andra lekte paparazzi.. Tåget var nämligen för litet för att alla skulle kunna dansa.. Btw så hade dom världens biffigaste snubbar i kostymbyxor, t-shirt och kavaj som stod vakt i varje gång i tåget. 2 stycken stod i varje gång. Något rädd jag var för dom. Haha.


När vi väl var framme så mötte vår reseledare upp oss för att visa oss till den taxi som kommit för att hämta oss. Det var en minibuss med en stark en chaufför som lastade in våra väskor. Alla var helt trötta och ville så fort som möjligt till hotellet. Det medförde att Nemat tänkte sno bussen eftersom chauförren stod utanför och rökte.. Vi hade discobelysning i taxibussen också. Det visade sig dock att vår taxichaffis inte kunde hitta till hotellet när han väl satt sig i bilen. Vi såg skylten till hotellet "HOTEL LIPSK", alltså den skylt som satt på hotellet men chauffören kunde inte hitta vägen dit. Vi såg en massa skotthål i vissa hus medan vi åkte och då började vi förstå vad som egentligen hänt i Polen för 60 år sedan.. Nåväl, efter 1½ timme i bussen var alla helt sluta och ville inget hellre än sova eftersom vi skulle upp klockan 6 morgonen därpå. Till slut hittade vi i alla fall fram, klättrade upp på tredje våningen med våra väskor och kröp ner i sängen och somnade rätt så snabbt vid halv 2-tiden då vi äntligen kommit fram... Men vi hann leka litegranna innan också. Haha. Självklart!

(nu tar vi bussen och sticker, aaaiight?)

Jag och Olivia klev upp kvart i sex eftersom vi skulle äta frukost halv sju på morgonen. Vi var sjukt trötta och sa inte många ord på morgonen. När vi kom ner till frukosten så var det bara att se glad ut när resten av gruppen kom. Haha. Olivia gjorde reklam för smöret som hotellet gjorde och hade skoj värre. Dom trodde att vi skulle äta ihjäl oss på ost också, ost som luktade apa! Jag fick äta nån äcklig äggröra som smakade smör och var knallgul! Usch vad äckligt. Ni vet ju hur våra äggröror ser ut, lite blekgula sådära men min äggröra var knallgul! Tänk er LIDL-gul. Hrm.. Nåja, det gick att äta i brist på annat men det smakade inte gott.


Efter frukosten var det bara att bege sig till bussen. Som tur var så var det en annan chaufför den dagen men dock från samma företag. Det visade sig att mannen som kört oss dagen före egentligen var hans chef och arbetade på kontoret (??) varför skickar man sig själv att hämta en grupp bleka svenskar mitt i natten när man inte kan hitta någonstans? Det är den stora frågan! Nåja, denna chaufför hittade till hotellet vilket var ett framsteg. Det blev även honom som vi åkte med under resten av vår vistelse i Polen.


Han hittade sedan ut ur staden och ut på vägarna som bar till Auschwitz och Birkenau. Vi åkte i över två timmar och dom flesta i gruppen somnade.. Olivia la sig väldans bekvämt och diggade min skinnjacka som kudde. Chauffören pekade ut tågrälsen som gick över vattnet så vi fick se hur fångarna färdats till Auschwitz.. Då började det kännas konstigt i magen kan jag säga..


Första stoppet var på Auschwitz där vi mötte vår guide som var polsk men pratade på svenska/tyska. Han ledde bara vår grupp vilket var skönt eftersom vi då slapp en massa främlingar. Vi fick ha på oss några hörlurar och guiden pratade i en mikrofon som satt på hans tröja för att vi skulle kunna ignorera alla dom andra besökarna som pratade alla möjliga språk. Det började med att vi gick till porten där texten "ARBEIT MACHT FREI" fanns. Med andra ord, den text som man sett på så otroligt många bilder som man visat från koncentrationslägren. Jag började förstå att det verkligen hänt på riktigt då. Inte för att jag inte trodde det hänt tidigare men det blev mer verkligt när man såg det i verkligheten. Vi såg också taggtråden som fanns som stängsel samt några byggnader på avstånd. Efter att vi haft den introduktionen så gick vi tillbaka till informationssalen där vi skulle få se en film som visade hur det sett ut där tidigare. Det var TOTALT tyst i salen. Inte en hostning, ingenting! Man började känna av alla andra människors reaktioner och man kände verkligen chocken från alla som var där. Sjukt. Nåja, efter den filmen så gick vi ut och igenom den porten som jag skrev om tidigare. Vi såg gången mellan de två stängslen och jag kände bara: "Fan va smart dom var på den tiden som gjorde 2 stängsel istället för en samt stängsel runtom tågrälsen där man klivit av tåget". Det försvårade ju det för fångarna att rymma! Jag önskar dock att de skulle varit dumma..

(grabbarna utanför porten.. gruppbilden har jag icke fått av dom andra än..)

Vi vandrade in på området och min första tanke var: "Jisses, vad det är litet här! Hur kan så otroligt många människor kunnat få plats på denna plats?". Vi fortsatte inåt och fick se där fånge nummer 16670 skjutits ihjäl efter att ha gått emellan och försökt skyddat en annan människa. Man såg även skotthålen i väggen.. Mittemot där fanns stället där dom hängde människor.. Vi fortsatte vidare mot ett av dom museum som fanns där och där fick vi se hur man bott på den tiden. Vi fick gå ner i källaren och redan i början av turen så sa ledaren till oss att ALLTID gå på vänster sida. Vem tror ni råkade gå på höger sida istället för vänster när vi kom ner till källaren om inte jag? Ledaren sa till mig: "VÄNSTER SIDA!" Hahaha. Jävlar vad rädd jag blev för honom då. Nåja, vi fick se massor av saker såsom toaletterna och inristningar i väggarna i källaren. Man såg även skotthål i väggarna och man blev grymt påverkad.

  

Vi vandrade vidare och såg massor av saker såsom fängelsehålor med galler för fönstren och den vägg där massor av människor blivit ihjälskjutna. I och för sig så är den riktiga väggen förstörd nu men dom har byggt en rekonstruktion där det fanns massor av blommor och ljus uppsatta. Det var även pinnar där med krokar på som man torterade fångarna med..  Det fanns två fulla väggar med bilder på dom gamla fångarna med namn, ankomstdag och dödsdag..



Vi fick se 2 ton hår som man rakat av fångarna, massor av skor som tillhört dom, likaså tandborstar, borstar till raklödder och kammar. Vi fick även se barnkläder och glasögon och allt annat. En annan sak som vi fick se, var hur burkarna med giftet som man använt i gaskamrarna såg ut. Det kändes sjukt att just dom burkarna har innehållit det gift som dödat så otroligt många människor. Det finns inte ord att beskriva vad jag egentligen kände när jag var där.

Vi fick även gå in i en rekonstruerad gaskammare så vi fick se hur det gick till där man gasade ihjäl människorna. Och det kändes verkligen inte bra att vara därinne. När man tänkte efter hur människorna måste ha känt när dom kom in där. Jag menar, det var trångt, varmt och väldigt mörkt. Så det känns helt sjukt att det funnits så otroligt många människor som trängts ihop på en sådan liten yta för att sedan dö tillsammans. Helt otroligt.


Efter att vi varit där färdigt så åkte vi och åt lunch för att sedan möta upp guiden klockan ett i Birkenau. Där tyckte jag att det kändes ännu värre eftersom man då såg tågspårets slut. Ni vet den dära bilden som man sett så många gånger där spåret leder fram till ett tegelhus. Där var vi. Så vi fick kolla var man sovit som fånge om man varit fånge där. Det kändes som att många måste ha frusit ihjäl om man tänker på hur husen såg ut. Kändes inte alls roligt att se det. Vi fick sedan vandra vidare till deras gamla tvättfat och latriner. Man såg även här skotthålen i väggarna. Vi vandrade vidare på området som var otroligt stort. Hela 200 fotbollsplaner fick tydligen plats på det området. Vi vandrade vidare till de gamla gaskamrarna som blivit rivna och då kände jag verkligen ett tryck över bröstet. Att så många människor dött där. Jag vet att jag upprepar mig men det känns helt sjukt att det verkligen hänt där. Att jag befann mig på precis samma plats där så många människor blivit brutalt mördade av en kallblodig jävel som kom åt makten. Det går bara inte att förstå.



Vi vandrade vidare till minnestavlorna där det stod en hyllning till alla dom som dött där eftersom deras aska spridits där.. Brevid där fanns också ruinerna av gaskammare fyra och fem.. Efter det vandrade vi vidare till det gamla kontoret där man undersökt alla fångar och plockat av dom alla deras värdefulla ägodelar och kläder. Där hade dom upprättat flera väggar av bilder på familjer som kommit till Birkenau och som dödats där.

(tänk att dom grindarna höll så många människor fångade, dom grindarna skilde människorna mellan liv och död. det är ofattbart..)

Hela en och en halv miljon människor, främst judar har blivit dödade på dessa två platser.

Bussresan tillbaka till hotellet var helt tyst. Det var många som tänkte otroligt mycket och verkligen hade känt saker under besöken. Det gjorde jag också. Det kändes verkligen inte likadant före som efter man varit där. Jag tror att alla skulle behöva åka dit och se allt med egna ögon. För platsen är mäktig och har en otrolig makt över oss. Den får oss verkligen att förstå vad som hänt. Men det är mycket att smälta efteråt.

På kvällen så åkte vi ner till stan, Ted förälskade sig i polska flickor och vi andra åt mat. Han var riktigt lost i några av tjejerna som fanns på en bar som han gick till. Där satt han typ hela kvällen. Dom andra killarna var också helt lost i dom och dom hade det verkligen trevligt där om man säger så.. Vi andra var uppe på torget och bestämde oss för att åka häst och vagn under fredagen (jag, Sussanne, Olivia och Sofie). Vi kollade också på den torgförsäljning som fortfarande var öppen så pass sent. Plus att vi träffade på några musikanter och jonglerare som jonglerade och sprutade eld. Det var nice. Han tiggde lite pengar och vi slängde i en kondom i hans väska.. Nemat satte sig även och började spela lite på en trumma som en av killarna hade med sig där på torget. Det var nice. Vi åkte tillbaka till hotellet runt halv tolv och var kanske framme runt tolv.




Jag kröp ner i sängen direkt men Olskipolskii skulle självklart duscha vilket ledde till att hon satt upp hela natten och sov sittandes eftersom hennes hår annars blir typ en boll.. Saken är den att hon satt och såg på dom dåligt dubbade tv-programmen och helt plötsligt hör jag "ååååh åhhhhh". Jag satte mig spikrakt upp i sängen och glodde på tv:n! OLIVIA KOLLADE PÅ PORR! Hahaha! Grannarna (Paula och Ted) hade tandkrämskrig också vilket visade sig dagen därpå eftersom Ted fortfarande var helt vit. HAHA! Det var även 38 grader varmt denna dag.. Tänk på den ni! Vi vandrade runt i timmar, säkerligen flera mil i den värmen. Huvva.

Idag fick vi sovmorgon, kan ni tänka er. Vi fick sova till klockan sju! Jisses vilken sovmorgon va? Bussen kom och hämtade oss och vi åkte till Kazimierz. Där vandrade vi och vandrade och vandrade. Vissa var bakis.. Hrm.. Vi gick i seriöst 5 timmar. Sjukt ont i fötterna hade vi efteråt men vi fick se massor av gamla judiska kvarter och sådant så det var grymt intressant också... Olivia blev dock påkörd av en bilist som genade. En svart jävla platta trillade rakt ner på pluttens fot. Stackarn. Jag erbjöd mig faktiskt att bära henne en bit men efter att jag erbjudit det så förstod jag att det inte var riktigt bra om jag bar runt henne. Hahaha. Vi var in i Mariakyrkan också och man var tvungen att ha nån jävla biljett fastklistrad på patten om man skulle få ta bilder därinne?

(ni som sett filmen Schindlers list, här spelades den in...)

(bild 1. Olivia blir omplåstrad.. ni ser den svarta saken som trillade också. bild 2. ett suddigt bevid på att vi varit i Mariakyrkan)

Nåja efter det så åt vi lunch och jag fick nån jävla rödbetssoppa? Tänk er själva spadet från rödbetor som finns på burk? Tänk er det spadet utblandat med varmvatten. Så smakade det. Hrm.. Alla andra mumsade på nån god pastasoppa medan jag satt där med min menssoppa.. Inte så kul kan jag säga.


Efter att vi ätit lunch så splittrades gruppen eftersom vi fick egentid nu. Jag och Olivia skulle shoppa men det blev inte så mycket shopping. Olivia köpte en rosa tröja och jag köpte en vykort som jag skickade hem till mamma. Påväg tillbaka så sprang vi in och köpte varsin parfym också för typ 150 kronor. Grymt billig. Alla som vill köpa billiga parfymer borde åka till Krakow!

Jag följde sedan med Olivia till hennes släktingar där alla pratade polska och inte en enda kunde svenska eller engelska. Jag kollade också på någon polsk serie på tv. Det var intressant. Jag förstod inte ett smack av någonting utan satt nog mest och såg ut som en blondin i typ 2 timmar. Nåja, det var mysigt i alla fall för dom hade en söt vovve som inte heller fattade svenska.

På kvällen så var vi ut och åt med gruppen sista kvällen. Vi gick och gick och gick och gick och till slut var vi i slummen i Krakow och där åt vi!? Jag, Olivia, Sofie och Sussanne hade bestämt dagen innan att vi skulle åka häst och vagn så vi fick ju vandra hela vägen tillbaka sen också.. Sen åkte vi häst och vagn och vi hade skitkul. I alla fall jag och Sofie. "HOLA BELGRAD". Haha. Chauffören måste trott att vi (jag) var full. Olivia och Sussanne skämdes mest. Det var rätt intressant för en tjej blev skitförbannad på sin kille när han vinkade till oss. Vi vinkade ju i och för sig till alla men hon misshandlade honom totalt när han vinkade till oss. Två riktiga smällar. Jisses. Polacker är aggressiva. En spanjorska blev också skitsur när vi vinkade till dom... Killarna vinkade och en av tjejerna också men hon var inte glad utan visade oss hennes längsta finger.. Hrm.. Otrevlig senorita.

(den otrevliga senoritan är hon som böjer sig i vitt linne..)

(killen som har ett finger i luften är min! okej?)

Vi sa också Grattis till Catti som fyllde år på natten. Sen höll Olivia på att bli våldtagen av Ted. Jisses. HAHA. Han var på henne non stop där på kvällen. "Polska flickor är vackra men Olivia är den vackraste..." Hahaha. Det var kul för dagen efter ignorerade han henne totalt. Huvva. 

Ted höll förresten också på att kissa på sig i taxin på väg tillbaka till hotellet. Så kommer Sussanne med den smarta kommentaren: "Lägg benen i kors, det hjälper!" Ted: "Hur fan ska det hjälpa mig, jag har ju en remis!" Hahaha. Förresten, vad är en remis? Nån som vet? Nåja, det var riktigt synd om honom. Jag har aldrig sett en kille som mått sådära. Så när taxin stannade så sprang han snabbt som blixten. Haha. Det var också kul.. För han sprang rätt så bredbent!

(Polen ligger efter oss på modefronten...) 

Vi fick veta att vår kamera (skolans) hade blivit stulen också. Nemat hade tydligen haft maratonlopp ner till matsalen på morgonen för att hitta den men han lyckades icke..

Sen var det packningen. Olivia kissade på golvet och hoppade i sängen. Sen lämnade vi en hejdå present till städarna, en kondom i ett glas. Hoppas dom blev glada. Vi sa hej då till vår kära tv apparat och sen släpade vi ner våra väskor. Av någon anledning hade min väska gått upp 6 kilo? Hahaha. Jag fick ju ta hälften av Olivias packning också ju eftersom hennes shopping inte fick plats riktigt som det skulle.


Vi åkte den långa färden till flygplatsen, stod i världens längsta kö och sedan var vi i Sverige. Jag mådde riktigt dåligt i flyget hem och Olivia satt beredd med en kräkpåse. Fyfan vad illa jag mådde. Usch.


Kortfattat: Resan var grymt lyckad och sjukt rolig/intressant. Jag vill tillbaka dit någon gång i framtiden. Till dess ska jag lära mig lite polska eftersom polacker inte kan engelska. Vi hade många motgångar men hade trevligt ihop ändå. Trots att det blev lite tjafs och sånt. Men det var trevligt ändå. Så om ni har chansen, åk dit! Man reagerar på ett helt annat sätt än man trott från början..

---

Detta är långt ifrån alla bilder, det finns så mycket mer som jag vill visa er från koncentrationslägren men jag kan inte få in mer bilder i inlägget nu så jag håller på att göra en film med alla bilderna som jag kommer att lägga upp på youtube när den är klar. Jag kommer även att lägga in den videon i detta inlägg när jag är klar med den..

---

Detta inlägg är med i en tävling hos EllaMarie!