Nasty!

Ni minns ju att jag opererades i somras för inflammation i gallblåsan, samt gallstenar vilket jag tydligen fått pga att jag gått ner för mycket i vikt, för snabbt (27 kilo på cirka 5månader). Vill ni se vad det var för något som dom plockade ut? Jag har ju nämligen det hemma i ett plaströr som dom skickade med mig hem när jag blev utskriven. Well, here we go:



Fattar ni att dom där små sakerna ställt till med sån otrolig smärta?

Sjukt!


Hemma och sjukhus

Yesyes, jag kom hem för två veckor sedan. Men dessvärre har jag legat på sjukhus och inte alls mått bra. Har även fått opererats akut i magen vilket var lite mindre roligt. Jag har nu cirka 40 stygn i magen som ska tas bort på onsdag och sedan ska jag börja jobba på söndagen igen. Just nu är jag nämligen sjukskriven.

Förra fredagen fick nämligen min galla spel, samma kväll som jag hade mina tjejer här på myskväll med god mat och film. Mådde så dåligt, hela kroppen böjade skaka, jag kräktes som fan och huvudet snurrade bara runt runt. Trodde helt seriöst att jag skulle dö.

Så jag blev skjutsad till sjukhuset och blev inlagd, fick morfinprutor och dropp. Lördagen så fick jag opereras akut mot stora gallstenar och inflammation i gallblåsan. Fick en snetändning på narkosen så dom fick söva ner mig igen vilket ledde att jag spenderade över tolv timmar nere på uppvaket. Sedan har jag legat down. Fick komma hem i måndags men är totalt orörlig och har inte ätit något nästan sedan förra fredagen. Mår så fruktansvärt illa!





Nu har ni sett min tjockismage också! =)


Hudproblem

Jag är så jävla förbannad på min hud nu. Min hud suger getpung. Den är full av finnar men ändå är det inte finnar, utan det är bara röda områden i huden. Det går inte att klämma för att få ut något eller någonting sånt. Nej, istället är den bara röd och ful så in i helvete. Jag gråter nästan så fort jag ser mig själv i spegeln på grund av detta!

När det kommer till dålig hud så är det en sådan sak som man alltid ska hålla käften om. Om man har dålig hud så ska man ändå ha självförtroende och vara glad, inte låtsas om problemen liksom. Och om man inte har dessa problem så får man minsann inte kommentera andras hudproblem. Det är en stor no no grej liksom för om man har dålig hy så lever man tydligen ohälsosamt och människan är äcklig för finnar och liknande är ju äcklig. Hur jävla fel det än låter så är det så som folk tänker när det kommer till hudproblem, finnar och sådant.

Så jag kanske ska varna er
om ni sitter och äter att det faktiskt finns bilder på mina äckliga problem längre ner i detta inlägg så sluta ät på en gång, annars kommer ni kanske kräkas upp det ni fått i er.

Jag röker inte.
Jag dricker inte alkohol
Jag äter inte godis
Jag äter inte fet mat
Jag dricker mycket vatten 

Trots allt detta så har jag dessa problem. Om man försöker dölja det med smink så ser det bara värre ut eftersom det blir helt ojämt och fult. Om man låter det vara utan smink så är man alldeles knallröd i hela nyllet eftersom dom jävla områdena skiner upp som några jäkla solar mitt i en sommardag. Om man inte döljer det så känns det som att hela jävla världen glor på finnarna och om man döljer dom så undrar man om folket ser vad som döljer sig under det förbannade sminket.

Jag vet inte varför min hud ser ut på detta sätt eftersom jag inte har någon fet hy, bara en jävla massa prickar över hela kinderna. Jag är less på detta nu. Jag har inte alltid haft dessa problem. Problemen kan man säga började i slutet av första året på gymnasiet, sedan försvann det i slutet av andra året på gymnasiet och nu är det värre än någonsin. Innan jag fick problemen det första året i gymnasiet så hade jag aldrig några som helst problem med min hud. Jag hade aldrig en finne eller liknande trots att jag då var i tonåren!

Det sägs ju att om man har problem med magen så kan det tydligen visa sig genom att huden i ansiktet blir dålig. Att jag har problem med magen, vet ju allihopa så kanske beror det på det men ska jag då behöva leva med detta hela mitt liv?

Hur fan kan min hud ha gått från detta:


Ja, jag hade enligt mig fin och glänsande hud. ÄLSKADE min hud där!

Till detta:



På så pass kort tid?

Ni ser ju, det är ju inte ens finnar, det är bara röda jävla områden i hela nyllet.


Det är ju fan katastrof. Och ja, jag står för att mitt nylle ser ut sådär för nu är jag fan less på att dölja skiten för den går ju inte ens att dölja.

Tänk vad härligt det hade varit om detta hade suttit typ på röven eller något liknande, ställen där ingen ser problemen men näää, istället ska det sitta i ansiktet och förpesta livet på personen i fråga.

Har någon av er haft problem på detta sätt?

Berätta gärna vad som går att göra åt eländet för snart kommer jag springa och hämta vårt rivjärn så jag blir av med huden på kinderna.


Sjukhuset

Det är några som har skrivit och frågat vad som hände när jag fick åka till sjukhuset. Och det vet jag egentligen inte. Men ändå vet jag. Fast det är knepigt. Nåja, jag ska inte snacka i gåtor utan dra hela historian istället.

På kvällen på torsdagen skulle jag gå på toaletten. Jag kände mig helt yr i skallen så jag trillade helt enkelt omkull ute i hallen och sedan kom jag inte upp eftersom hela huset bara snurrade runt i mitt huvud. Så min mamma tvingade in mig i bilen, (hur jag kom upp från golvet vet jag fortfarande inte) och skjutsade mig till akuten. Som vanligt fick vi sätta oss i väntrummet och när dom äntligen ropade in oss så var jag återigen helt yr i skallen och började gå ner för en ladning. Det måste ha sett väldigt komiskt ut för jag kommer ihåg att jag gick helt snett med ansiktet ännu mer snett så dom kom utspringandes med en rullstol. Något gammal jag kände mig där.

Dom tog blodtryck, tempen och sådant och märkte att mitt blodtryck var på tok för lågt och det var nog därför som jag var så pass yr. Sen blev det testet, ultraljud och hela kitet för att få reda på varför allting var som det var.

Jag fick sova på sjukhuset två nätter och dom jädrans sjukhustanterna kommer ju in varannan timme för att kolla mitt blodtryck, feber osv. Då märkte dom att min temperatur låg på 34,2 och jag berättade att normalt sätt så ligger min temperatur på 35,4 och då blev det ett jävla liv om det också för det kunde tydligen vara blodförgiftning eller vad dom nu snackade om. Jag uppfattade inte så mycket av vad dom pratade om, jag ville bara sova.

Nåja, jag fick i alla fall åka hem på lördagen med en ny medicin som jag tydligen också ska ta tills dom får reda på vad det är för fel med mig. Dom trodde att problemet med magen och detta kunde hänga ihop eftersom dom nästan har en tjock pärm med papper som handlar om mig (eller om det lagras på datorn) och nu ska dom starta en riktig utredning med mig. Äntligen! Efter 7 år av problem så ska dom äntligen ta itu med skiten. Hallelulja! Nåja, det slutar väl med att dom hittar en gigantisk tumör någonstans. Det hade inte förvånat mig.

Så det är ju trevligt att man ska behöva trilla omkull i hallen för att dom ska ta en på allvar. Typiskt sjukvården i Sverige. Usch och fy. Det är ju något trist att man ska behöva bli sjuk och sånt nu när jag har så mycket att göra med skolarbeten. Nåja, dör jag så har jag väl kanske ingen nytta av betygen ändå? Eller? Hehehe. Nää, jag skojar bara. Dö tänker jag inte göra på många år än. Fast sådant kan man ju inte direkt planera. Allt står redan skrivet och vi vet aldrig vad som kommer att hända.


Seriöst snack.

Ida frågade mig häromdagen vad jag egentligen har för mag- och tarmsjukdom och jag förklarade lite smått vad det hela handlade om. Men jag tänkte dra det här också lite mer utförligt eftersom det är många som frågat mig vad det egentligen är för fel jag har och varför jag är sjuk så ofta.

Så här ligger det till:

Min kropp går av någon anledning på självsvält, vilket innebär att så fort jag äter någonting så nyper kroppen åt allt som går att ta åt sig vilket innebär att kroppen tar åt sig allting såsom fett, vitaminer, proteiner och hela kitet. Men kroppen förbränner det inte, helt enkelt eftersom den tror att jag svälter den och då inte "vet" när den ska få mat igen. Man kan även kalla att kroppen går på sparlåga.

Om man ser på sådana som bara äter exempelvis middag och skippar både frukost och lunch så håller dom oftast sin vikt eftersom kroppen håller i allt som den kan få, just eftersom den inte vill svältas. Detta gör att man inte går ner i vikt, man går istället antingen upp i vikt eller stannar på samma vikt.

Min kropp har reagerat så pass att den har gått upp i vikt. Jag har gått hos en av de bästa dietisterna som finns här på Österlen som befinner sig i Simrishamn och tillsammans med henne har jag testat både den ena och den andra formen av diet men ingenting har fungerat för att jag ska gå ner i vikt igen..

När kroppen även går i denna självsvält så får man sämre immunförsvar vilket leder till att man är sjuk oftare. Att jag dessutom är kvalsterallergiker ger mig ännu mer problem med hals och näsa. Jag får ofta höra saker som "Är du sjuk nu igen, du är ju alltid sjuk!". Det är ingenting som jag kan göra åt.

Jag har varit på så otroligt många undersökningar under dessa fyra åren som jag haft detta problem att jag inte ens vet hur många gånger jag varit hos läkarna. Jag har gått igenom gastroskopi, ultraljud, provtagningar i miljoner och en massa annat. Det enda som inte är testat än, är endoskopi och det är jag glad för. Ingenting ska tryckas upp i min bak liksom.. Där går gränsen..

Det enda som dom hittat under alla dessa undersökningar, är att min magmun är lite "glapp" vilket gör att jag får riktigt onda hickningar efter jag ätit eller druckit eftersom den inte sluter sig tillräckligt. Förövrigt är jag frisk. Jag har ingen diabetes, inget högt blodtryck och alla mina andra värden ser bra ut. Så jag är egentligen inte sjuk förutom denna självsvält som min kropp går på.

Jag tar 4 olika mediciner varje dag eftersom jag går runt med ständig värk i min mage som känns som riktigt hemsk mensvärk fast ungefär hundra gånger värre än det som sitter precis under de högra revbenen. Det känns som att det är någon som skjuter tiotusentals pilar i min mage och sedan drar runt dom, drar ut dom och sedan trycker in dom igen. Denna värk har jag gått runt med i över sju år nu, läkarna vet egentligen inte vad värken beror på och skolan har tyvärr blivit lidande. Eftersom värken startade innan jag gick upp i vikt så vet läkarna egentligen inte om dom två sakerna hänger ihop eller om det är någonting annat som smärtan beror på.

Trots att jag har denna smärta och går runt med smärtan varje dag så försöker jag att vara glad och positiv och försöker att inte prata så mycket om det hela eftersom alla blir less på att höra att man ska klaga på sin hälsa hela tiden.

Under det första året i gymnasiet så var jag sammanlagt i skolan cirka tre månader, resten av tiden spenderades hemma i sängen eftersom jag nästan inte ens kunde stå upp på grund av smärtan. Smärtan har också sett till att jag sov runt tre timmar per natt. Jag ville helt enkelt inte ta medicin för att sova eftersom jag inte ville bli beroende av det. Jag märkte till slut att det inte fungerade längre och började därför ta tabletter som min läkare skrivit ut till mig för att jag ska kunna somna på kvällen.

Där har ni fårr en "liten" förklaring till varför allting är som det är med mig. Där har ni även en liten förklaring till varför jag läser upp ämnen nu. Jag klarade helt enkelt inte av att prestera bättre än godkänt i kurserna som jag till 90% läste hemma och därför måste jag läsa upp kurserna från ettan och några ifrån tvåan till mycket väl godkänt för att komma in på universitetet som jag vill gå på där det krävs superhöga betyg...

Jag ska faktiskt in till läkarna nu på måndag igen för att förhoppningsvis kunna börja med en ny medicin. Tillsammans med den ska vi lägga om min kost ännu en gång varvat med ännu mer motion. Så vi får väl se vart det hela slutar. Det känns lite jobbigt att vara 19 år gammal och äta 12 tabletter om dagen. Det känns inte särskilt bra. Så jag hoppas att jag äntligen ska fixa till detta så jag får vara normal igen.

Att jag har gått upp i vikt på detta sätt har förändrat mig något otroligt som person. Jag har blivit en mycket mera driven, glad och utåtriktad person eftersom om man ser ut som jag gör just nu så får man inte saker och ting serverat på silverfat på samma sätt som jag fått tidigare. Man får verkligen kämpa för att visa att man är lika bra som alla andra. Så det finns egentligen ingenting ont som inte för någonting gott med sig. Jag har ju fått tagit del av världen på två helt olika sätt..

Har ni orkar läst allt detta så har ni gjort det bra. och förtjänar en klapp på axeln.



Om du har några frågor, vet någon som har samma problem eller om du själv kanske har samma problem så är det bara att fråga antingen här i kommentarsfältet eller via min bloggmail som är [email protected]

RSS 2.0