Ja, jag vet!

Bloggen har legat lite till sidan men jag har jobbat en hel del sista tiden och när jag inte jobbat så har jag varit iväg på annat. 
 
Ikväll åker jag till A, där mim dator är och då ska jag uppdatera riktigt till er. Ska även ta med mig min dator då det är drygt att blogga genom ipaden. 
 
Jag är iaf på banan! Åt på midsommar och sedan har jag levt på helfart! Duktig tjej?!

Aj!!!

Jag hatar att gå. Det gör såååååååå ont. Jag vill kickboxa, spinna osv...


Duktiga tjejer.

Jag och Cathrine (grannen) har vart duktiga till morgonen. 06.05 snörade vi på oss skorna och gav oss ut på en 8,8 km lång powerwalk. 11011 steg blev resultatet. Inte fy skam att ha uppnått

dagens kvot redan innan klockan åtta..

Ujujuju

Var ett par dagar sedan jag skrev nu men det har varit lite mycket med jobb, kalas och massa annat. Jag har promenerat en massa och varit duktig också. Så det är ju king. 
 
Ska sova nu. Imorgon ska jag jobba natt om magen sköter sig och ska upp halv sex för en powerwalk med grannen. Sedan ska jag en sväng till Therese och vidare för att klippa mig. Sen ska jag pallra mig hem och sova igen så jag orkar vara vaken på natten haha. 
 
Jag är på rätt spår iaf! Skönt att äntligen höra va? :)

Min plan

Okej. Jag skrev ju i förrgår om att jag hade en plan.
 
Mitt första datum, är ju som sagt den 23:e juli. Då ska jag ha gått ner 10 kilo och därmed ha en viktnedgång på 37,7 kilo.
 
Mitt andra datum, är den 17 augusti. Då ska jag ha gått ner ytterligare 6 kilo och därmed ha en viktnedgång på 43,7 kilo
 
Det tredje datumet att sikta mot, är den 20:e september då jag ska ha gått ner 10 kilo och därmed ha en viktnedgång på 53,7 kilo.

Fem veckor senare är det dags för det fjärde datumet, den 31 oktober då jag ska ha tappat ytterligare 9 kilo och ha en viktnegång på 62,7 kilo.

Nu är det tänkt att jag ska börja gå på halvfart och har därmed det sista datumet den 24:e december då jag ska ha gått ner 5 kilo till och därmed ha nått min målvikt samt ha gått ner 67,7 kilo.
 
Min viktcoach tror att jag kommer att nå dessa mål tidigare och då ändrar vi kanske om datumen just nu men just nu ser det ut såhär. Vi har räknat lågt eftersom det är oklart hur pass rörlig jag kommer vara med min nacke, samt vilka träningsformer jag kommer att kunna utföra. Hellre att ma gör bra ifrån sig och känner sig nöjd, än att man satt för höga och orimliga mål och därmed blir besviken.
 
Det är en resa på exakt 6 månader och 2 veckor. Är ni redo att följa med?
 

Denna kropp minus tolv kilo till är målet. Wihooo!
 

The truth.

Jag vägde mig ju som sagt nu i tisdags. Hade mestadels gått upp i fett och vätska precis som jag skrivit innan. Meeeen det är ju som sagt väntat eftersom jag varit stillasittande i 10 veckor samtidigt som jag gainat så kallade "sambokilon" (utan att vara sambo).
 
Men jag får skylla mig själv och gilla läget. Jag har inte kunnat göra så mycket annorlunda mot för vad jag har gjort. Det har varit grymt mycket nu och så enkelt är det.
 
Mina 50,5 kilo som jag gått ner i juli (i januari var det 55,1 kg och i mars var det 34,8 kilo), är nu istället 27,7 kilo.
 
Nya tag helt enkelt men jag måste ju vara ärlig mot er som följer min resa likväl som jag måste vara ärlig mot mig själv.
 

Jag nu.
 
 
 

Min plan.

Jag var ju som sagt in till Xtravaganza i förrgår och vägde mig. Vi pratade även en hel del om framtiden och vad jag har tänkt mig. Vi satte upp en del mål också.
 
Vikten var ingen rolig historia men jag var ganska så förberedd på det om man säger så. Har gått upp en del i vikt men det är bara att ta nya tag. Ska uppdatera om vikten i ett annat inlägg. 
 
Jag går nu på helfart. Började med detta i måndags. I söndags åt jag halva dagen. Tanken är att jag nu ska gå på helfart tills jag har fem kilo kvar till min målvIkt. Först då börjar jag äta enligt halvfart. Jag behöver avskärma mig från allt vad mat heter känns det som för just nu kan jag inte kontrollera det här. Jag kommer dock äta på tre utvalda tillfällen då jag går på helfart men då blir det till att tänka på protein och långsamma kolhydrater. Midsommarafton är en av dessa dagar. 
 
Vi har även satt upp ett par viktmål som jag ska nå vissa datum. Första datumet att sikta på, är 23 juli. Då ska jag ha gått ner tio kilo. Går det snabbare så är jag glad. Slutgiltigt mål har vi satt till julafton.
 
Jag ska skriva mer om det här i egna inlägg så jag (och ni) har klart för mig/oss vad som gäller framöver. Jag ska även försöka fixa en ny design som Angelica sa att hon skulle kunna hjälpa mig med. Woopidooo! Hade jag kunnat länka via IPad så hade jag gjort det. Har följt henne flera, flera år. Riktigt roligt! 
 
Nåja. Nu ska denna trötta tjej bege dig till jobbet innan jag får åka hem till A och kramas lite. 
 
Ha en fin dag!

Jag har en plan!

Nu är jag igång minsann. Tog en powerwalk innan det var dags för jobb imorse. Härligt. Dessvärre fick jag världens största skavsår. Men men.

Var in på Xtravaganza efteråt och har gjort lite planer. Berättar mer imorn.
Godnatt!


Vilken dag

Helfartsstart, jobb och lite sömn. 
 
Jag återkommer imorgon när jag förhoppningsvis inte har ben massa elefanter som hoppar studsmatta på min panna..

Varför helfart?

Några har skrivit och frågat varför jag väljer helfarf när jag "ändå bara failar". Well... Enkelt svar; Det går snabbt. Helfart är skittråkigt att gå på men det är en snabb viktnedgång ger mig mer tid att fokusera på halvfarten och få den att fungera. Jag hade en plan om att gå på helfart nu fram tills att jag nått min målvikt men vi får se hur jag gör. Just nu tar jag dagen som den kommer och jag tänker köra på.
 
Jenny tyckte jag skulle strunta "i sån här skit" men det är lätt för andra att säga hur man ska göra. Jag har inte motståndskraften just nu att låta bli det som är gott. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det men det är betydligt svårare att låta bli det som är gott om man går på halvfart, än om man går på helfart. Under helfarten så känner jag inga sug och ingen hunger. Det är bara de två första veckorna som är tuffa som jag måste komma över.
 
heja på, ett och två!

Inget ont som inte för någonting gott med sig..

Ja, precis som rubriker lyder.
 
Sedan jag gått upp dessa tio-elva kilona så trivs jag ju inte alls med mig själv. Hatar att se mig i spegeln typ. Men samtidigt har något hänt uppe i knoppen. Nämligen att jag skiter i vad alla andra tycker om mig.
 
Jag skiter i om de tycker att jag är för fet för att gå barbent. Jag skiter i om min lösa hud och fettiga armar dinglar runt och jag skiter fullständigt i om folk ser mig utan smink.
 
Hur kan det hänga ihop?

Hur kan jag vantrivas med mig själv och undvika spglar samtidigt som jag skiter i att andra ser hur jag ser ut?
 
Knepigt..

Att så lite kan göra så mycket.

Jag har ju varit lite halvt om halvt deppad de senaste månaderna som ni vet om pga min sjukskrivning. Det är sjukt hur påverkad man blir av något så pass litet.
 
Anledningen till detta har varit enkelt. Det kommer vara oklart om jag kommer till att kunna fortsätta med det jag tycker om allra mest, det som varit mitt mål med hela min viktminskning. Nämligen ridningen.
 
Jag ska börja jobba nu efter min sjukskrivning och jag hoppas verkligen att det kommer gå bra. Jag ska även fortsätta med min sjukgymnastik så jag verkligen blir så pass återställd som det är möjligt.
 
Dessutom så är det oklart om jag kommer att kunna fortsätta med den sport jag gillar bäst efter ridningen, nämligen kickboxingen. Frågan är om det kommer att fungera med min nacke.
 
Tänk att så lite kan göra så mycket. Att halka omkull på en liten isfläck kan verkligen ödelägga ett helt liv.
 
Förutom att jag varit orörlig så har jag i princip "bott" hos A de senaste månaderna eftersom jag lättare kunde ta mig någonstans om jag behövde åka någonstans. Jag bor ju mitt ute på landet och jag har inte kunnat köra bil. Jag tycker ännu att det är jobbigt att köra bil då jag inte kan vrida huvudet snabbt eller så pass som jag vill. Men situationen med A har väl gjort att man "myst till det lite". Ni vet vad jag menar...
 
Min orörlighet tillsammans med "mysandet" har lett till att jag gått upp cirka elva kilo i vikt. Inte ett dugg roligt. Vill verkligen inte sumpa allt jobb jag har lagt ner. Och alla pengar...

Jag har inte kommit igång med helfarten riktigt än. Har gått två halvdagar. Idag ska jag gå hela dagen och imorgon blir det ännu en halvdag för att förhoppningsvis kunna gå igång riktigt fullt ut på söndag.
 
 
So much for the golden future
I can't even start
I've had every promise broken
And there's anger in my heart
You don't know what it's like
You don't have a clue
If you did you'd find yourselves
Doing the same thing too

Räkneverksamhet

Jag har suttit och räknat ut hur mycket det har kostat för mig att under ett års tid vara med i Xtravaganza. Då har jag räknat med medlemsavgifter, helfartspulver, Psylliumfröskal, omega3 och xtraoil. Dessutom har jag köpt ett par färdiga bars som jag haft som mellanmål då jag gått på halvfart. 
 
Allt som allt, har detta gått på 31338 kronor, dvs cirka 2600kr i månaden. Det är självklart mycket pengar men jag tycker att det har varit värt det. 
 
Jag blir dock riktigt arg på mig själv när jag är så korkad och håller på att sjabba bort allt hårt slit för att äta sånt som inte är bra gör oss och som dessutom egentligen inte heller smakar bra. 
 
Jag ska träffa Lena på tisdag vilket kan vara bra så jag får en push i rätt riktning. Igen.
 
 

Har köpt nåt kul..

....men frågan är om jag kommer kunna använda det. 
 
Ledtråd är: Rolig träningsform..

Äntligen!

A var ner på ultraljud av hjärtat imorse och vid halv fyra fick jag hämta hem honom. Först hämtade vi ut hans medicin som han ska ta. De hittade som tur var, inget fel.
 
Han fick till och med höra att han var vältränad eftersom han hade låg vilopuls. Så det kommer han leva länge på. Men det sa dom till mig också förra sommaren då jag svimmade. Min vilopuls låg på 33 kommer jag ihåg. Direkt när A fick höra detta så googlade han Gunde Svans vilopuls haha!
 
Nu kan jag slappna av men samtidigt inte. Och min nacke ska vi inte snacka om. 
 
Nåväl. Imorgon går jag på min helfart igen. 

All day long.

Ni kan förstå att jag är slut. Jag har spenderat hela dagen på sjukhuset med A. Hjälpte honom att tvätta av sig lite eftersom han inte fick duscha. Sen hade jag tagit med lite nya kläder till honom så han fick byta kläder. Stackarn har ju haft på sig samma kläder sedan i torsdags då han bröt benet. Träningskläderna. Men det har inte varit tillfälle att kunna byta kläder för honom. 
 
Nu ikväll har vi varit uppe och gått lite, han på kryckor och jag bakom med rullstolen ifall han skulle bli yr eller sådär så han snabbt kunde sätta sig istället för att trilla ihop i en hög på golvet. Men allt gick bra. Han blir kvar på sjukhuset inatt också men han mår sååååå mycket bättre idag. Han har börjat med lite smärtstillande medicin så om han får komma hem imorgon så ska vi hämta ut mer av den imorgon. Förhoppningsvis är det inte hjärtat som spökar iaf, utan förmodligen är smärtan i hans brutna ben så pass hög att hjärnan slår av och han svimmar. Men vi kommer veta mer imorgon när de går ronden.
 
Gud. Jag har ont i HELA kroppen. Försöka dra runt på 90 kilo i halva badrummet (okej 20cm) känns verkligen i nacken. Känns som att det skjuts ut elektriska stötar i nacken och ner mot armen och armvecket. Men när en krissituation händer så agerar man på ett sätt där man inte riktigt hinner tänka efter. 
 
Sov ingenting inatt heller så jag kommer ju sova som en prinsessa nu när jag vet att han mår mycket bättre. 
 
Så kul vi hade när jag tog denna bild.
På varje bild så kikade han fram eller gjorde en grimas bakom ryggen på mig.
Mupp-A!

Sjukhus sjukhus sjukhus!

Ja jag skojar inte. Jag är helt slut idag. Var på sjukhuset tio timmar igår. Kom hem klockan tio igår kväll och stöp i sängen ganska så snabbt. 
 
Åkte ambulans in med A och inte tänkte jag på att ta med färdiga shaker heller och cafet var stängt så igår åt jag typ en kanelbulle som Emma kom förbi med. Mat är det sista man tänker på när den man tycker om inte mår bra. Fyfan säger jag bara. Massa folk som frågat på fb vad som hänt men där vill jag inte "öppet" berätta iomed alla vet vem han är. Här är det en annan sak. Kopierar det jag skrev till de som undrade igår för ni är några som undrat vad som hänt här också.
 
Vart på sjukhus med A hela dagen. Han svimmade när han skulle duscha (bröt benet i torsdags) och slog huvudet i elementet och rev upp halva skallen. Nu är han inlagd på hjärtavdelningen för observation.
 
Han bad mig gå in i köket o hämta en till stol (hade redan ställt in en som han skulle sitta på när han duschade). Jag gick 10 steg och sen hörde jag hur det small i badrummet. Då ligger han på golvet med huvudet i en hink och typ grymtar med hakan i bröstet så förmodligen fick han inte tillräckligt med luft eller nåt. Sen började han tokskaka precis som epilepsi medan jag drog honom väck från väggen och elementet han rivit upp skallen på medan jag försökte få liv i honom. Skrek/mumlade mmmm i 10-20 sek innan jag fick liv i honom o då va han i chock och kunde inte fästa blicken eller något så jag fick sätta mig ner över honom så han lättare skulle fästa blicken. 
 
Så ja. Det var fullt upp igår. Vi skulle egentligen på kalas men det sket sig ju. Idag har jag ont i nacken. Det hade jag redan igår kväll. Måste ha sträckt mig när jag slet honom från elementet. Nu ska jag klä på mig och göra mig i ordning för att åka till sjukhuset igen.
 
 
A, katten och jag.

Svaret på frågan är...

NEJ! Det tar aldrig slut på skiten för oss...




RSS 2.0