Jajamensa, förra sommaren eller om det var förrförra sommaren så fick min morfar stringkallingar med ett drakhuvud. Dessa var han ju tvungen att prova på direkten. Såhär såg det ut när min 81-åriga morfar testade sina nya stringkalsonger:


Btw så har vi fått veta varför morfar blev så akutsjuk. Dom har tydligen slarvat med hans prover på vårdcentralen och han hade blodförgiftning? Inte konstigt att han mådde så dåligt. Nu är det bara att hålla tummarna på att han blir bättre. Om han är kvar på sjukhuset nästa helg så ska hela familjen åka upp till honom. Han är smal nu, han har gått ner 10 kilo på bara några dagar. Stackarn.

Jajamensan. Så är det. Det är min stora hemlighet här i livet. Jag är med bebis och här är en bild på den lille:


Han kom till mig idag, varifrån har vi ingen aning men han kom spatserande på åkern så jag stängde in honom i växthuset tills dom andra kom hem så jag kunde visa dom min lilla bebis. Han tycker inte alls om mig. Han väser och låter illa när jag kommer för nära. Men honom ska jag charma med lite korn så blir han fet och go. Sedan är det slakt och en god middag som står på bordet. Han heter Börje förresten, säg hej till Börje!

HAHAHA, jag har så jävla kass humor. Jag hittade precis en av mina bilder som min kusin tog för några år sedan på mig. HAHAHA. Fan alltså vilket minne. Rusta var ett rooligt ställe minsann.

Nu blev min dag ännu sämre än ett internet som slutar fungera. Morfar är på sjukhus igen. Ambulansen hade hämtat honom klockan tolv inatt igen och nu är han på sjukhuset. Fan också.

Du vågar inte lämna mig morfar, vi ska ju fiska i sommar!

Jag har en vän som alltid försöker få mig gladare när någonting känns tungt. Han är en väldigt nära vän om jag säger så. Nu när jag har vart lite nere på grund av saker och ting så finns han där för mig och försöker göra mig gladare igen. Han är från Trabzon i Turkiet men pluggar till läkare i Bursa, Istanbul nu.. Det är Aykut aka Ahmet som jag pratar om såklart.

Ni som har kass humor (IDA, Elin och Olivia iaf..) måste läsa detta för han delar vår humor.. Han försökte göra mig glad i söndags när jag var så nere. Jag skriver på svenska nu så alla förstår. A står för honom och L står för mig. Okej?

A: - Det kommer sluta med att vi får gifta oss med varandra och skaffa massor med barn..
L: - Sant, men då kommer jag ju få gå runt på mina knän resten av mitt liv... (Han är bara 163 cm lång..)
A: - Ja, men vi kan ju ändå skaffa barn. Kom ihåg att jag ska ha mitt fotbollslag!
L: - Jo, vi ska ju ha 20 stycken!
A: - På en gång!!!
L: - Sen skaffat vi 20 till! Du ska ju bli läkare så vi kommer ju ha råd. Sen kan vi ha din mamma anställd som blöjbytare!
A: - Min mamma älskar dig!
L: - Tänk när jag är gravid med tjuglingar som är dina. Hon kommer göööööda mig! HAHA, när jag ska föda barn så kommer bara jag få plats i rummet!
A: - När vattnet går så blir det en swimmingpool!
L: - Tänk om jag inte kan simma då? Eller när vi ska få barnen så kan jag inte gå. Så får du sätta mig på en skateboard å putta mig till sjukhuset! Så kommer en nerförsbacke och det går inte att stanna mig. Så kör jag rakt in i sjukhusväggen med magen före och börjar spruta ut barn som flyger iväg!
A: - Eller så sätter jag dig bara på biltaket!
L: - Haha, så krockar vi med en stoppskylt eftersom du inte kommer se någonting när min mage hänger ner för rutan!
A: - Dom sista barnen kommer bara flyga ur dig när vi väl kommer till sjukhuset så vi får stå och ta emot dom.
A: - Och tänk när vi fått barnen då? Och ska åka på semester!
L: - Haha, vi får skaffa en egen dubbelbuss.
A: - Eller ett flygplan!
L: - Wiiie, jag vill köra flygplan. Jag blir piloten. Du får ta hand om barnen!
A: - Med din syn så kommer du krocka med en fågel så vi störtar!
L: - Vafan, då blir det ju bara en grillad anka på köpet. Den kan vi behöva när vi väl har så pass många barn.. Allt för att spara pengar!

HAHAHA, förlåt. Men vi hade skitkul åt detta. Vi har kass humor. Men vi garvade så pass mycket att vi hade ont i magen sen.. För en sekund glömde jag allt det jobbiga.. Här har ni förresten ett klipp där jag försöker lära honom lite svenska:

Jag fick precis veta att min morfar är på sjukhuset. Han kommer genomgå en hjärtoperation inom en halvtimme. Min morfar är 82 år gammal så därför är jag grymt orolig för honom. Om han inte bodde 50 mil härifrån så skulle jag hoppa in i bilen nu på direkten för att vara med honom på sjukhuset. Han är nämligen den som betyder mest för mig i hela världen. Morfar, be strong. Jag klarar inte att förlora dig nu. Jag kommer aldrig klara av att förlora dig.

ALLA SMÅ BILDER ÄR KLICKBARA!

Dagen började 06.30 hemma hos Jennika med champagnefrukost. Roligt värre att alla i klassen var med trots att alla inte hade betalat.. Men det löste sig tror jag. Vi fick lite smörgåsar (bullar på skånska) och drack champagne. Ida drack sin äppeljuice hon och hade det trevligt på så vis. Hon gjorde till och med egna bubblor! Den ni, den är avancerad! Hon hade även med sig sin otroligt nya och vackra kamera som hon så stolt visade upp. Hrm.. Hon visade också upp sina härliga kurvor! Jennika var lite rädd att öppna champagnen också eftersom hon inte ville att någon av oss skulle bli blind såhär på studentdagen.. Allt slutade som tur var lyckligt.

Efter att vi käkat så skulle vi gå till skolan från Jennika eftersom vi skulle vara där 8. Studentbilden togs ju 8.14 för oss så det gällde ju att vara där i tid så vi inte missade det..

Efter det så fick vi vänta till klockan 9 innan vi blev insläppta i skolan för rektorns tal, stipendieutdelning, sång och allt annat smått och gott. Så då passade alla på att ta lite bilder. Madeleine och Hanna fick stipendierna i vår klass. Roligt roligt! Men jag trodde faktiskt att det var 2 andra som skulle få stipendierna faktiskt. Men det visade bara att det var helt fel tänkt av mig. Henrietta var med i kören och sjöng också. SöööötSpettan! Henne kommer jag sakna massor!

Sen var det dags att få lite blommor av arbetslaget och säga hej då till lärarna i vårt arbetslag. Usch, jag kommer sakna dom känner jag nu.. Fast det kände jag då också. Man känner sig omtyckt och uppskattad av dom..
 
Sen var det bussresa ner till stan där vi skulle äta vår studentlunch. Vi släpptes av vid ÖP-skolan eftersom det var där våra porträttbilder togs. Hela bussresan ner bestod av sång och glada skratt.. Men jag är sjukt jävla sur på klassen som bestämde sig för att vi INTE skulle ta dom porträttbilderna. Jag ville ju för fan ha mina porträttbilder men NEJNEJ. Dom andra ville tydligen inte det. Eller rättare sagt, några ville men andra inte. Varför då inte stanna och vänta på dom som faktiskt ville ta sina bilder? Jag menar, vi hade ju gott om tid för det så jag fattar inte grejjen med det. Usch. Varför ska alltid majoriteten vinna för? Less!


Jaja, vi vandrade sedan hela Gågatan bort till Bryggeriet där vår lunch skulle vara. Gatorna fullkomligt kryllade av studenter och människorna stod bara och kollade. Jävlar vad vi sjöng/skrek. Vi käkade lunch. Ryggbiff eller Kycklingfilé som vi bestämt oss för redan i januari vad vi skulle käka. HAHA! Sen drack vi lite cider. Grymt god halloncider valde jag. Sen blev det lite Turkisk peppar också. Grymt gott. TURK ni vet! Mumma. Vi blev omplåstrade där också. Dom flesta hade fått världens skavsår.. HAHA! Inte minst jag...




Sen var det en vandring tillbaka på Gågatan till Donna Gina där vi också tog lite shots och cider för att sedan gå till trappan och vänta på att bli insläppta.


När vi väl blivit insläppta så stod vi och skrek i fönstret sådära roligt och fyfan vad vi längtade till trappan. Efter 5 minuter var det vår tur att gå ut på trappan och jävlar vad vi sjöng Barnasinnet! Huvva ja!

(bild lånad av Elin)

Sen så gick jag till dom som skulle ta emot mig och fick lite blommor och nallar. Först hittade jag inte dom eftersom min morfar hade plockat ner mitt plakat som jag sett när vi stod i fönstret.. Usch då var jag på väg att börja lipa. Men till slut så hittade jag dom ju. Mysigt mysigt. Apor, grodor, kaniner, nallar, tutor osv. osv. osv. Morfar hade ont i ryggen så vi gick och satte oss istället. Morfar började pimpla Fanta eftersom han var törstig. SötMorfar min!



Sen var det dags för flaket och efter ett halvt varv på stan så tappade jag min jävla tuta och min huligantuta var slut. Så roligt var det då.. Hrm.. Peter var i alla fall en ängel och var duktig värre. Han som aldrig kört studenter tidigare. Det är tur att man har kontakter ibland. HAHAHA! Hej Bonde-Linda!



Efter att vi åkt några varv så fick vi ju hoppa av flaket och säga hej då till Peter. Sen fick jag åka runt i cabben med Per lite. WOHO! Synd bara att jag inte kunde sitta på cabben.. Hrm.. Men det gick ju inte. Lite trist det också. Men efter några varv i stan så åkte vi hem för att möta upp gästerna som kom hem till mig då.

(dock tagna hemma eftersom mamma glömde kameran hemma)

Gästerna kom, presenter likaså. Vi käkade förrätt, huvudrätt, efterrätt och efter det blev det tårta. Med andra ord så gödde mamma oss alla så vi blev fetare än vad vi redan är. Jag hade sagt redan innan att jag skulle åka vid tiotiden eftersom jag köpt biljett till Öja så därför började folket droppa av runt halv tio.



Kvart över tio kom Willy eftersom han ville följa med till Öja. Han visste tydligen inte var det var för någonting. Men han kom till mig efter att han kommit hem från lumpen. Han har dåligt lokalsinne för han hittade inte hem till mig? Trots att han vart här några gånger tidigare. Fy dig! Jag och Tina körde och mötte honom eftersom hon ville testa köra cabben också. Hahaha vi trodde det var en bomb i den för den pep non stop. Nåja, vi mötte Willy och körde hem igen. Han fick käka lite och sedan åkte vi för att hämta Elin hemma hos henne.

När vi hämtat Elin och kommit fram till Öja så släpptes hon inte in. Och varför inte det då? JO, HON HADE INGET LEG MED SIG! Det fanns INGEN mottagning på Willy s telefon så där stod vi. Efter ett tag så kom vi överrens om att jag och Willy skulle gå in och fixa en biljett till honom så länge och försöka få mottagning på mobilen. Men det gick icke så bra det. Så vi gick ut till Elin och höll henne sällskap för att försöka hitta nån som vi kände som kunde ge henne lift för att hämta hennes pass. Men ingen kom.. Efter en halvtimme så kom Ida som också glömt sitt leg och eftersom hon bor typ 45 minuter ifrån Ystad så fick hon vända om och åka hem igen. Elin följde med henne.

Sen började det roliga. Vi gick in igen och sedan hade vi det skoj. Madde och Olivia kom sen också. Det var bar, dans och SNUSK! Olivia då! HAHAHAHA! Jaja, det var trevligt i alla fall. Jag hoppas att Willy också tyckte det trots att han såg lite halvt less ut när både jag och Olivia var upptagna på andra håll. HAHA! Förlåt Willy! Hoppas det är okej ändå! Jag träffade massor med folk som jag inte träffat på hur länge som helst. Som Torbjörn Held, grannen Jocke, Malin som gick i vår klass tidigare med flera. Minns inte vilka mer men det var en hel del i alla fall.

På vägen hem sa jag nåt om att Gud smakar äckligt och så är det fan tamme. HAHAHA!

Btw så fick Willy, jag och Elin ta en bild av Ystads Allehanda och vara med på hemsidan. Det var skoj.


Ja, min student kommer jag aldrig glömma i alla fall! Det är en sak som är säker. TACK ALLIHOPA!

BF3C ÄGER ALLA ANDRA! Det känns tråkigt att lämna klassen nu när alla börjat öppna sig för varandra och börjat uppskatta varandra på ett annat sätt. Det är först nu som det känns som en riktig klass. Synd. Jag kommer sakna er allihopa i alla fall. Olivia, Ida, Madde, Elin, Emelie (trots att allt blev som det blev för en dum orsak egentligen också men men...), Madde, Carola, Jennika, Hanna, Heidi, Carro, Therese och Sara. Ni har varit roliga att lära känna och jag hoppas på att vi ses i framtiden igen.

Jag bjuder på en gammal video sålänge så håll till godo eftersom youtube är segt värre. HAHA!

Elin sötnosen som leker tjockis i 20 tröjjor.

Aaaah jag vill ha sommaren tillbaka. Det var då jag fick se Bryan Adams live. tyvärr så sjöng han inte denna låt på konserten men den är så grymt bra. Och som den sanna hästtjejen jag är så får ni se en hästvideo till låten. Snäll jag är va?

Jag har fått lite frågor från några som har undrat över vem det är som har dött (syftar på det inlägg jag skrev för några dagar sen) Länk -> HÄR <- Länk

Det var min bästa vän som dog i somras av leukemi. Leukemi är typ blodcancer för er som inte vet. Tur för henne så gick det snabbt eftersom hon slapp vara sjuk länge. Även om det låter fel av mig att säga så, så tycker jag att om det var tänkt att hon inte skulle klara det, varför då dra ut på det extra länge?

Hon mådde dåligt, var fruktansvärt trött, mådde allmänt dåligt och hade ett stort blåmärke på ryggen som hon inte visste varför hon fått eller varför det inte försvann så hon åkte till sjukhuset  med sin pappa som faktiskt är läkare (dock kirurg) och fick veta att hon led av leukemi. Detta var den 18 maj och hon fick bosätta sig på sjukhuset på direkten. Hon behandlades med cellgifter och tappade sitt otroligt vackra. lena och svarta hår vilket var jobbigt att se.

På wikipedia står det:

En akut leukemi uppstår från omogna celler och utvecklar sig under loppet av veckor, medan en kronisk leukemi har ett långsamt förlopp som kan fortskrida under flera år utan att kräva behandling.

Med andra ord hade hon en akut leukemi eftersom det gick så pass fort för henne.

Lördagen den 14 juli klockan 18.37 somnade hon in och vaknade inte igen.. Då var hon 17 år gammal, hon skulle fyllt 18 den 25 juli.

Jag lägger inte in en bild på henne för hennes men även hennes familjs skull. Så därför får ni istället en på var hon finns nuförtiden.. Igen.

Jag la mig precis i sängen och helt plötdligt var Royn där. Kortklippt och typsikt Robyn. Hon var min största idol när jag var liten så jag drog helt enkelt iväg en dag och klippte mitt hår precis som henne.

Jag hade lååångt vackert hår som gick till mitten av ryggen. Så valde jag att klippa mig superkort bara sådär. Sedan dess har jag inte kunnat få så långt hår som jag velat ha. Jobbigt.

Eftersom jag hittade Elins lapp till mig där hon skrivit Norrlandsguld = Linda så måste jag ladda upp denna låt.. Jag satte ihop en video men läs texten i början innan ni börjar klaga på den..

Norrlandsguldsbilden finns bara där eftersom jag enligt Elin, är Norrlandsguld. Erkänn, lite halvguldig är jag väl i alla fall?

Btw vill nu veta hur min första skoldag på gymnasiet var? Såhär:
Rektorn: - Ja, som ni hör så är inte jag från Skåne. Det hör ni på min dialekt. Är det någon annan härinne som inte är från Skåne?
Jag räcker upp handen: - Ja, jag!
Rektorn: - Vart är du ifrån då?
Jag: - Hej, jag heter Linda och kommer från Lule!

HAHAHAHA, den meningen säger hälften av klasskamraterna fortfarande till mig och tycker det är skitkul. Jag tycker faktiskt det är lite diskriminerande. En tjej i klassen säger till och med att hon fortfarande har svårt att höra vad jag säger ibland. Så mycket norrländska snackar jag väl ändå inte liksom? I och för sig så vet väl majoriteten av er inte hur jag låter när jag snackar. Men en dag kanske det kommer också!