12 augusti, på lillasysterns födelsedag drar vi till Norrland. Såååå underbart! Längtar!

Har en del som måste göras. Morfar ska ju som sagt gravsättas, Thor ska döpas, marknad. Det ska hinnas med en tripp upp till Övik och hälsa på Sandra med familj också. Helst hade jag velat ta mig upp till Skellefteå också en tripp  och hälsa på Halvan men jag vet inte om vi får ihop det. Planering, planering och ännu mer planering.

Kommer bli sjukt kul att komma upp till norr, träffa härligt folk (de som inte är på semester), komma bort från allt hemma och NJUTA av dagarna. Kommer bli underbart!

 

Längtar till sommar och sol och korta kjo..... ehm ja. Dags att sätta igång med tränandet igen så jag får på mig dom där kjolarna. Är dock ännu inte helt kry från magsjukan. Frågan är när man ska slippa springa till toaletten???

 

Nåväl, nästa vecka ska vi till Ullared och är jag inte bra tills dess så är det jag som drar på mig en blöja!!!

 

...med att kanske försöka få igång bloggen igen.

Har igår suttit och svarat/godkänt 183 kommentarer som lämnats sedan i juni förra året. Jisses.

 

Blogga är ju roligt. Samla en del av sitt liv så man kan titta tillbaka och se hur man levt. Jag kanske inte kommer att blogga varje dag men jag ska försöka komma igång med några inlägg i veckan iaf.

 

Just nu ligger jag hemma i magsjuka. 2 veckors feber/hosta/halsont/slem men jobb ändå utvecklades till magsjuka nu. Jippiyeyyy! Inte helt roligt men det är bara att gilla läget.

 

Gör en liten kort update idag bara. Ska till Ullared nästa mån-ons. Har ingen lust att åka. Bajsdåligt med pengar denna månad. Har köpt på mig lite nytt pulver för att bryta sambotrenden som dykt upp här hemma. Skärpning Linda. Vill inte vara tjock/fet, och absolut inte så stor som jag tidigare varit. Har ett gymkort som bara ligger och tickar pengar.

Nu ska Linda börja viktblogga igen!

 

Igår satt jag och Johan och planerade semester. Min första betalda semester, trots att jag arbetat för företaget i 2 år. Så går det när de använder sig av "provanställningar" ett antal gånger. Nåväl. Nu ska vi iväg iaf.

 

Vi har planerat in 12 underbara dagar i Norrland (och här i Skåne såklart). Vi ska bila hem till norr så vi slipper hyra en bil däruppe. Marknad, dop och begravning. Min fina morfar ska gravsättas. Så han ska åka med oss upp till Norrland. En sista roadtrip ihop jag och moffan. Usch vad det känns konstigt att ha varit utan honom ett halvår. Kommer bli skönt när allt är över och han är begraven och fått den sista vilan.

 

Jag och Johan har kikat lite på resor. Antingen har vi tänkt åka utomlands i november, eller i februari. Vet inte riktigt var det blir. Vi har kikat på Dominikanska republiken men det kostar ju därefter också. Men jag lägger nästan 15 000 och åker på en resa som jag verkligen vill till, än typ Gran Canaria för 7000 kr. Det lockar mig inte riktigt.

 

Vi får väl se.

 

Annars har jag fortfarande problem med Tele 2. De erbjöd mig först 3 fria månader, därefter 4 fria månader för att till sist erbjuda mig 6 fria månader pga problemen som jag haft med dom under 9 månaders tid. Jag sade att jag skulle tänka på saken och höra av mig.

 

Nu säger dom att dom bara kan ge mig 3 fria månader, istället för dom 6. Efter att ha pratat med chefen så erbjöd han mig då 4 månader. Näe! INTE ok! Snacka om oseriöst företag som inte kan göra rätt för sig och sina jävla misstag! Med tanke på de marginalerna de har för de tjänster som de köper in, och sedan säljer så gör det ingenting för dom att ge mig 6 månader fritt, istället för 4 månader fritt. Men för mig gör det mycket. Jag blir nöjd. Vad är viktigast, en nöjd kund som fått det som jag egentligen är värd, eller att de ska hålla på sina "riktlinjer"?

 

* Missade två veckors jobb pga att chefen ej fick tag på mig pga ett simkort jag skulle få skickat till mig då de avslutat mitt abonnemang. Lovades dock att det skulle fungera när jag underströk att jag ej kunde vara utan telefon.
* Fick ej möjlighet att säga hejdå till min morfar då äldreboendet ej fick tag på mig. Istället fick han somna in helt ensam i ett tomt rum.
* 9 månaders problem med fakturor på ett pausat abonnemang, inkassokrav osv som jag ej ens skulle ha på detsamma. 8 fakturor/påminnelser och 3 inkasso.

 

Fy fan. Så fort min abonnemangstid går ut med Tele2 så bryter jag ALLT med dom och byter abonnemang. Aldrig mer Tele 2. Ser ni en sådan försäljare, spring för fan för livet!

Massor. 

Jag har bott i lilla Lunnarp i min etta. Trivdes toppenbra där. Hade en härlig granne med en söt son. Blev en del teadejter och snack! 

Men nu bor jag inte där längre, nu bor jag i Ystad. Tillsammans med min Johan. Nu är det sambolivet som gäller. Härligt ja. Men just nu är det totalt kaos så vi kan inte njuta av vardagen, och varandra riktigt ännu. 

7-9 april ska vi åka upp till Ullared med hans familj. Den 3e mars ska jag köra igång med tränings osv igen. Många faktorer som vanligt men nu får det vara nog. Nu kommer jag bo tio minutera promenadväg ifrån gymmet så det är perfekt. 

Jag ska försöka blogga mer igen, som jag alltid lovar men jag är så jävla seg. Är inte ens inne på Facebook mer än via mobilen. 

Ja ni vet ju. Livet kommer emellan. 

Stor kram till er!

 

Jag skrev ju att jag träffat en ny kille. Ny och ny.. Han har funnits i mitt liv under nästan två års tid. Dock har varken han eller jag fått tummarna ur rumpan och verkligen tagit ett första steg. 

Jag fick dock nog en dag och skrev till honom på Facebook där jag rakt ut frågade om han hade något intresse för mig eftersom jag fått mixed signals. Han läste direkt men det dröjde en timme innan han svarade. Han trodde att jag fortfarande var tillsammans med A och innan dess hade det enligt honom inte funnits något riktigt läge. I efterhand har det kommit fram att han nog inte var redo för något innan dess. 

Men iaf. Nu har vi hållit på och träffats i sex veckor. Allt känns toppen än så länge. Men efter uppbrottet med A, är jag lite rädd och skeptisk till kärlek om jag ska vara ärlig. Tar det försiktigt. Vågar inte riktigt hundra osv. Sedan finns ju en annan kille med i bilden också som försvårar allt lite. Vi träffades efter uppbrottet med A. Dejtade och sådär under två månaders tid men känslorna fanns väl inte där riktigt. Vi är fortfarande vänner. 

Annars är det problemen med min sköldkörtel som ställt till det för mig. Någon annan förklaring till detta problem finns inte. Den. 13e november ska jag opereras och efter det hade jag tänkt köra på stenhårt igen. Jag kommer köpa ett nytt träningskort på Friskis eftersom jag inte alls trivs på OpenGym. Det är litet, mörkt, trångt och det känns bara fel. När man ogillar ett gym går man inte dit och då är det inte värt det. Då lägger jag hellre pengarna på ett nytt träningskort från Friskis om jag ska vara ärlig. 

Saknar att svettas!

Iaf så är min lägenhet rätt så nyrenoverad. Jag är den första som bor där sedan de fixade lite. Lägenheten är väldigt ljus och jag som har mycket vita möbler (ALLA MÖBLER) kommer ju kunna välja och vraka när det gäller färgklickar. Annars kommer det nog gå i vitt, grått, rosa och lite lila som jag har tänkt det nu.

Köket är litet och har en rätt så okej tapet. Skåpluckorna är gråa. Köket är litet och därför kommer jag inåt få plats med det matbord jag först tänkte... Så därför blir det vita möbler där också. Hade egentligen tänkt mig ett ekfärgat med grå klädsel på stolarna. Istället blir det såhär; 

Inflyttning är den 1 november men jag bar redan nu fått nycklarna och tillgång till lägenheten. Riktigt härligt. 

För er som inte vet så har jag ju bott hemma pga studier och att jag har haft hästar. Jag började redan i somras leta efter nya hem till hästarna så jag skulle kunna flytta eftersom pluggandet startar igen nästa vår som det ser ut just nu. Tanken var att grannen skulle ta ponnyn och den stora skulle till en annan tjej som jag fick tag på. De skulle självklart fortfarande vara mina men de skulle vara ute på foder/sällskapshäst. Men när jag berättade om detta, blev mamma lite ledsen (det var jag också såklart) och sa att hon tar över ansvaret och tar hand om dom så jag kan flytta eftersom jag inte alls mår bra hemma. 

Iaf. Snart är dagen här. Igår var jag på Ikea och köpte en massa möbler som vi sedan skruvade ihop. På tisdag slutar jag jobba tidigt och kommer då att ta med mig J (som är ledig) och packa bilen full med lådor som ska till nya lägenheten. Bor nämligen i ett kartongberg just nu. Kaaaaos!!

Så här ser lägenheten ut i stora drag förutom att den är spegelvänd.

Det var ett tag sedan jag bloggade. Jag borde egentligen inte få ha en blogg ju. Säger jag ska bli bättre och sen blir jag inte det. 

Mycket som händer just nu så jag skyller lite på det. Har träffat en ny kille, skrivit på kontrakt för lägenhet, nytt jobb, handlat massa möbler, inredning, massa sjukhusbesök, operation på gång osv. Herre min Gud. Jag ska berätta om allt i lite egna inlägg. 

Hoppas allt är bra med er finisar som fortfarande tittar in dagligen? 

Låg igår morse och fantiserade om kanelbullar, vinbärskaka, Brownie, en blodig stek osv osv. Men som sagt, det är inte värt det.

Jag är dessutom under utredning för min sköldkörtel. Jag är så extremt trött. Proverna har visats vara höga och min doktor tror att det kan ha att göra med stress som utlöst det hela. Men det kan ju även vara sjukdomsrelaterat. Har tex sovit tolv timmar nu men skulle lätt kunnat sova lika länge till på direkten. Har ju haft denna extrema trötthet sedan i våras. Astrött men kan inte sova under natten. Känner mig ständigt stressad. Lågt blodtryck har jag också. 

Och ni moraltanter som tror att det beror på helfarten, kan skita ner sig. För allt detta började INNAN jag började på helfart igen. 

Jahaja, idag blir det en tur in till Malmö tillsammans med J. Vi ska nog ta en runda på Ikea och Emporia. Myspys.

Här rullar allting på. Dagarna går och helfarten rullar på. Helfarten utan fusk "fyller" idag två veckor. Nu ska jag bara komma igång och träna på allvar igen också. Jag som älskar träning, drar mig just nu för att träna eftersom jag tränat på ett nytt gym.

Har varit duktig och stått emot tusentals olika frestelser de senaste veckorna. Nybakat kanelbullar som låg tio centimeter från mig, tårtor för att fira födelsedagar osv. Det är inga problem längre, för det är inte värt de fyra första, jobbigaste dagarna om jag tar en tugga av någonting. 

Däremot så har Masterchef Australia blivit som porr för mig. Följer det, känner nästan lukterna och verkligen njuter av att de lagar mat. Haha! 

Jag ska komma igång och vara mer aktiv här. Nu har jag egentligen inget som hindrar mig eftersom den nya blogg.se appen är skitbra!

I helgen var jag iväg på kalas i Småland. Wiiiieee!! 

Dagarna sedan dess var mestadels varit en dimma. Jag har försökt hålla mig sysselsatt för att slippa tänka men igår sa kroppen ifrån och gav mig feber. 

Idag har jag packat de saker som han ska ha med sig imorgon. Hans favoritkeps, ett prydnadshjärta som han fått av mig, ett brev och en bild på han, mamma och mig. 

Jag tar detta väldigt hårt och det är först idag som det blivit verklighet. Morfar har alltid varit min pappa eftersom min pappa betett sig som han gjort under min uppväxt. 

Något av det sista min morfar sa till mig var, "jag orkar inte mer, jag ger fan upp allting nu". Jag sa till honom med tårarna rinnande ner för kinderna "gör det du måste, vi älskar dig ändå". Jag satt med honom en timme och klappade honom på armen. Han fick fram fem meningar under denna timme. Det sista han sa till mig, "hälsa med dig!", när jag stängde dörren till hans rum.

Fina morfar, jag glömmer dig aldrig och allt du gjort för mig. 

 

Jag har precis kommit på vad jag ska belöna mig själv med när jag gått ner allT och nått mitt mål. 

 

Då ska jag skämma bort mig själv med en spahelg på Ystad saltsjöbad. Tänk att bara vara. Få massage och någon som tar hand om en samtidigt som man kan njuta av en underbar utsikt och ha en riktigt härlig tid. Fyfan vad underbart. 

 

Det känns som att det är dags att uppdatera min belöningslista...

 

Är det möjligt?

 

Jag och J satt och pratade i nära två timmars tid igår om saker som skrämmer oss, om saker som gör oss till oss osv. 

 

Jag kom fram till att jag tappat bort mig själv. Hela året har det hänt saker som har fått mig att falla. Den här starka Linda som alla sett upp till, är försvunnen. Folk har sagt att jag inte varit mig själv under årets gång. Den här glada, positiva tjejen är som bortblåst och kvar är den här lite surmulna Linda som helst av allt vill dra ett täcke över huvudet och komma ut först om fem år då allt är över. 

 

Nu ska jag få lite hjälp med att förhoppningsvis hitta mig själv igen. Den 19e september ska jag till doktorn för att få en remiss till en psykolog för kbt-samtal. Det har tagit mig tre år att ta steget. Nu är det dags. Jag ska hitta tillbaka till mig själv. Jag ska bli den här glada, optimistiska Linda igen som njuter av livet. 

 

Det är mycket på gång nu. 

 

Hoppas ni har tålamod till att stanna kvar. 

 

Kram på er!

 

Är den 12 september och tills dess ska jag ha tappat 5,3 kilo. Jag tycker det är ett helt okej och rimligt mål. Det är ungefär 18 veckor kvar tills mitt mål ska vara nått. Då ska jag alltså ha gått ner 33,1 kilo. Jag vet att det låter mycket och snabbt men tidigare har jag gått ner 50 kilo på 5 månader. Så detta ska nog också gå bra. 

 

Ju snabbare jag kommer ner mina kilon i vikt, desto snabbare kommer jag kunna börja öva på jämnviktsfasen. Det vill säga att hålla vikten. Hur jag ska äta för att hålla vikten. Hur jag ska tänka. Hur jag ska träna. Det är egentligen där som tiden ska läggas för mig. Hur jag ska leva i framtiden. Det svåra för mig är inte att tappa vikt, det svåra är att hålla den. 

 

Jag ska aldrig mer väga tresiffrigt igen. Aldrig. SÅ 

 

Kommer imorgon skriva om de mål jag skrivit ner, samt vilken plan vi tänkt för framtiden...

 

Riktigt härlig har denna helg varit. Den har väl kanske inte slutat på bästa sätt men fram tills det så har det varit riktigt bra. 

 

Nu är jag redo att kicka igång och lägga in en högre växel med allt vad det innebär. Imorgon börjar jag med mina powerwalks. Jag har även fått ett OK av min sjukgymnast och nu kan jag äntligen börja TRÄNA igen. Längtar tills jag får svettas röven av mig på ett spinningpass.

 

Annars är det väldigt mycket som händer. Roliga saker. Bra saker. Håll tummarna!

Sist hade jag gått ner 8,2 kg. Denna gång hade jag gått upp 1,2 kg. Inte så konstigt egentligen eftersom jag gick ner de 8,2 kilona när jag låg supersjuk hemma. Så antingen är det fläsk som jag gainat, eller så är det någon vätska eller liknande som försvann när jag var sjuk.

 

Jag känner mig iaf nöjd. Vi la upp en riktig plan också, jag och min nya coach. Det ska gå bra det här!

 

 

Ja, idag har jag både haft snack med min coach och vägt mig. Ojojoj!

 

Vi kom fram till en massa bra saker.

 

Är ni nyfikna?

Här får jag kommentarer där ni frågar varför jag inte är mer aktiv när jag sa att jag skulle vara det.

 

Anledningen till detta är enkel.. Jag har helt enkelt inte haft tid. Löjligt va?

Jag har spenderat massor av tid på sjukhuset tillsammans med min morfar. Livet har helt enkelt kommit emellan. I helgen har jag varit i Småland och hälsat på Marica. Vi var ute på lite äventyr om man säger så. Ska göra ett inlägg om detta.

 

Utöver detta så har mycket tid gått till att leta lägenhet. Full fart med andra ord. Massor av samtal och grejer..

 

Nu menar jag det jag skriver, nu SKA jag bli mer aktiv.

Imorgon ska jag in på Xtravaganza och prata med min nya hälsocoach. Lena, som hjälpt mig hittils, har tyvärr slutat. Men Kirsten har jag träffat på under min tid också så det blir bra det här!

Sitter just nu och ser en dokumentär som går på femman som handlar om en man i Australien som varit vältränad men sedan medvetet gått upp i vikt och nu ska han tillbaka. Intressant! Han ska på vägen ner, kämpa tillsammans med en tjej som förklarade mitt problem in i minsta detalj. 

 

Jag gick ner i vikt. Snabbt. Folk började se på mig annorlunda. Helt plötsligt började killar vända sig och för att kolla på mig. Killar kom fram till mig på uteställen och jag hade inte direkt några problem på den fronten. I och för sig har jag aldrig haft problem med killar. Inte ens när jag var som störst. Vänner började se på mig på ett annat sätt. Jag blev medbjuden på saker som jag tidigare tackat nej till, därmed slutat bli bjuden. 

 

I alla fall. Den här tjejen sa "första gången jag gick ner i vikt var jag inte redo, människor började se på mig på ett annat sätt, vilket gjorde mig osäker. Och livrädd". Det är ju precis detta jag skrivit om. Tjejen gick upp i vikt igen. Likaså gjorde jag. Inte allt, men en del. 

 

Jag har insett att Xtravaganza är skitbra men detta sitter djupare hos mig. Jag har därför bestämt mig för att få en remiss från läkaren så att jag kan få börja med KBT. Känner två personer som går på det, samt har ytterligare en bekant som rekommenderar det. 

 

Samtidigt ska jag såklart fortsätta med Xtravaganza. 

 

Och nej, det går inte dåligt nu bara för jag skriver ett peppinlägg. 

 

Håll en tumme! Ska bli mer aktiv här nu också. Jag lovar!